Därför bombar Donald Trump Venezuela

Tidigt på lördagsmorgonen tog USA:s president Donald Trump på sig ansvaret för de explosioner som skakat Venezuelas huvudstad Caracas under natten. I ett inlägg på sociala medier hävdade han samtidigt att Venezuelas president Nicolás Maduro och dennes hustru har tillfångatagits och förts ut ur landet av USA.

Vad är det som händer?

För att lite bättre förstå detta kan man läsa den nya amerikanska säkerhetsstrategin som presenterades strax före jul. Att USA där slår fast att man bör avsätta Ukraina-vänliga regeringar i Europa har ledarsidan skrivit om, men det är i strategins beskrivning av Latinamerika som trumpismen visar korten på allvar.

USA ställer krav

Även om strategidokumentet tar avstånd från efterkrigstidens ambition om permanent amerikansk global dominans är kraven på amerikansk överhöghet mer explicita än på mycket länge.

Där Bush, Clinton och Obama motiverade amerikansk makt genom hänvisningar till multilaterala institutioner, partnerskap och en regelbaserad världsordning gör den nya strategin inga sådana anspråk. Amerikansk makt är, inte ens i högtidstalen, något normativt projekt som gynnar hela världen. Den utövas i nationellt egenintresse.

Latinamerika definieras i strategin som ett amerikanskt kärnområde. ”Icke-hemisfäriska aktörer” ska inte tillåtas äga strategiska tillgångar, bygga infrastruktur eller etablera militär närvaro. USA uppträder inte som samarbetspartner, utan som kravställare. Och kravbilden är omfattande.

Man ska lyda Trump

Regionens stater förväntas kontrollera migration i linje med amerikanska prioriteringar, understödja USA:s narkotikapolitik, fungera som produktionsbas när tillverkning flyttas tillbaka från Asien, stänga ute kapital från andra sidan världshaven, acceptera utökad amerikansk militär närvaro samt anpassa sin utrikes- och ekonomiska politik efter Washingtons strategiska behov. I gengäld erbjuds lättare marknadstillträde och gynnsammare handelsvillkor.

Strategin betonar också vikten av att identifiera och motverka det som kallas ”fientligt utländskt inflytande”. I praktiken är detta en omskrivning för Kina. Under två decennier har kinesiska investeringar i energi, gruvdrift, infrastruktur och transporter gjort Latinamerika till en integrerad del av Kinas ekonomiska sfär.

Särskilt Venezuela fungerar som en nod i Kinas ekonomiska närvaro i regionen. Kina är den största köparen av venezuelansk olja. Landet har mottagit omfattande kinesiska lån, investeringar och utvecklingsfinansiering.

Världsordningen faller samman

Amerikanskt prat om att man agerar som man gör för att rädda demokratin i Venezuela eller slå till mot narkotikahandeln är kvalificerat trams. Att Trump för bara några veckor sedan benådade Honduras tidigare härskare Juan Orlando Hernández, som dömts till 45 års fängelse för samröre med El Chapo och Sinaloa-kartellen, säger det mesta.

För Trump handlar räden mot Maduro om att ställa ett geopolitiskt problem tillrätta.

De lär bli fler.

USA befinner sig i ett läge där den globala ordning landet byggde efter andra världskriget faller i bitar. Sedan 1945 har amerikansk makt vilat på tre ben som förstärkt varandra: industriell överlägsenhet, dollarns roll som global reservvaluta och ett institutionellt system som knutit andra länder hårt till amerikanska marknader och regler skrivna i Washington. I dag är inget av detta lika självklart.

Runt om i världen försöker flera stater aktivt minska sitt dollarberoende. I USA har förmågan att i stor skala producera varor, energi och strategisk infrastruktur urholkats när vinster prioriterats framför investeringar. Det ökar beroendet av globala leverantörskedjor och gör USA sårbart i globala krislägen.

Donald Trumps löfte till världen är samtidigt att USA inte längre står för att hedra några långsiktiga, trovärdiga åtaganden gentemot vänner eller allierade. En mer handgriplig kontroll över energi, råvaror och finansiella flöden är det viktiga.

Och sådan kontroll skaffar man sig genom hot, sjökontroller, upprättade intressesfärer, ekonomiska sanktioner, blockader och militär närvaro.

Vad händer med Grönland nu?

Oavsett hur situationen i Venezuela utvecklas kommer den att få konsekvenser långt utanför Latinamerika. Erfarenheterna från natten i Caracas och efterspelet kommer att analyseras också i andra sammanhang – Ukraina, Taiwan, kanske till och med Grönland – där regler lätt ersatts av brutal maktpolitik.

Att USA i julas sanktionerade den tidigare EU-kommissionären Thierry Breton för hans medverkan i EU:s lagstiftning om innehållsmoderering på amerikanska sociala medieplattformar är ett tecken på hur maktlogiken har förskjutits.

För oss i norra Europa är den avgörande frågan kanske inte om USA, i strid med folkrätten, kan agera för att ta kontroll över vad de helt självsvåldigt utnämner till sin maktsfär.

Utan vad som återstår av interkontinentala allianser och transatlantisk värdegemenskap när tillgång till handel, säkerhet och öppna transportleder villkoras av att man blint lyder den som är stark.