Inge Sylvén.
Deras älskade hemby kan bli urangruva: ”De leker med våra liv”
Det utländska bolaget beskriver uranprojektet som en chans till nya arbetstillfällen. Men i Nianfors möts löftena av skepsis. Den lilla byn i Hälsingland vill inte bli framtidens gruvsamhälle.
– Vi trodde att matchen var över, att vi vunnit, säger Inge Sylvén och rotar efter en låda i garderoben.
Han har så bråttom att han glömt ta av sig stövlarna, den lera och snö som dras in sugs upp av trasmattorna på golvet. En katt smyger tyst förbi.
– Här har vi den! utropar han när han kliver in i köket med en kartong i famnen.
Innehållet hälls ut över köksbordet – tröjor och kepsar från 2007, i neongrön text står budskapet tydligt: ”Nej till uran i Nianfors.”
Uranbrytning förbjöds 2018
Då, för 18 år sedan, var det företaget Mineralbolaget i Stockholm som var här för att leta efter uran. Ett mindre bolag, ”en börsklippare”, som byborna säger.
– Ägaren kom hit och trodde att han skulle prata med en företrädare för byn. Så stiger han in i bystugan och där sitter 82 personer. Det var fullpackat, det hade åkt folk från byar längst hela ån och hela vägen ut från havet, säger Anne Sylvén.
Inge och Anne Sylvén är två av Nianforsborna som under många år engagerat sig i uranfrågan. De är oroliga för byns framtid.
Anne och Inge Sylvén har bott i Nianfors sedan 70-talet. När företaget kom till Hälsingland för att söka efter uran engagerade de sig direkt.
Sedan kom förbudet 2018 – uranbrytning stoppades helt i Sverige och Nianforsborna andades ut.
Men politiska vindar kan vända snabbt.
Kommunernas vetorätt utmanas
Den 5 november i år tog riksdagen beslut om att häva förbudet mot uranbrytning.
Samtidigt utmanas den kommunala vetorätten som tidigare gjort det möjligt för kommuner att själva besluta om uranbrytning inom deras gränser.
Regeringen ser uranet och andra sällsynta jordartsmetaller som strategiska resurser. Men ämnet är fortfarande känsligt, förbudet avskaffades med en rösts majoritet.
Politikerna hänvisar till att Sverige ska bli självförsörjande på den radioaktiva mineralen.
EU: Öppna fler gruvor
Enligt vissa uppskattningar kan 15 procent av världens urantillgångar ligga gömda i det svenska urberget.
”Frågan är inte om gruvor ska finnas, utan var”, sade klimatministern Romina Pourmokhtari (L) på en presskonferens i anslutning till omröstningen.
Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) vill se fler gruvor i Sverige. Här är hon med en bit uran på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.
Samtidigt trycker EU på för att öppna fler gruvor i Europa – och Nianfors hamnar i mitten av ett större geopolitiskt spel.
”Vi är helt inringade”
Kommunpolitikerna från Hudiksvall har varit på flera besök i Nianfors bystuga för att prata uran. Längst bak i lokalen står långbordet fortfarande uppställt med sex stolar på ena sidan.
En av byborna talar om sitt växthus och hönsgård som det tog flera år att få till ett byggtillstånd för: ”Vad är det mot en urangruva?”
På väggarna blandas jakttroféer med upptryckta plakat. En del nya, andra solblekta från demonstrationerna 2007.
– Den här gången känns det annorlunda, området de prospekterar i har vuxit och det är större kapital med i bilden, säger Anne Sylvén.
I Nianfors bystuga finns plakat som vittnar om bybornas långvariga kamp mot uranplanerna.
Hon lägger fram kartor över de tre områden som bolaget fått undersökningstillstånd för: Nianfors 101, 102 och 103.
– Titta här. Vi är helt inringade. De har ritat områdena så att så få som möjligt ska räknas som sakägare. Då slipper de oss.
Nianfors ligger i norra Hälsingland, i Hudiksvalls kommun. (Bilden är tagen på annan plats.)
”Kom hit för lugnet”
En gruva kan potentiellt innebära jobbtillfällen och ett ekonomiskt lyft för trakten. Men än så länge är kommunpolitiker och boende överens – risken att något går fel är för stor.
– Vi älskar den här platsen. Vi kom hit för naturen och lugnet. Men hade vi vetat att det här skulle komma… nej, då hade vi aldrig flyttat hit, säger Josefine Wachler.
Familjen kom till Nianfors för fyra år sedan. Tillsammans med sin man har hon en ettårig dotter.
– När vi såg att huset var till salu visste jag direkt att det var här vi skulle bo.
Josefin Wachler flyttade till Nianfors för att få vara nära naturen och lugnet. Här är hon med dottern Elise.
Letar uran med drönare
Från bakgården ser man hur Finnsjön breder ut sig som en slingrande orm genom landskapet.
I somras såg familjen hur stora drönare flög fram och tillbaka över vattnet.
– De skannade hela området. Ingen informerade oss, det bara drog i gång, säger Josefine Wachler.
Bara femtio meter framför henne skjuter en skogsklädd udde ut i vattnet, lång och smal som ett utsträckt finger.
Bolaget Bergslagen Metals har fått tillstånd att leta efter uran kring sjösystemet vid Nianfors.
”Allt vi byggt upp kan förstöras”
Halvön heter Majsaberget och den har blivit högintressant. Det är här de största fyndigheterna av uran misstänks ligga gömda.
Bolaget bakom flygningarna är kanadensiska District Metals, som i Sverige använder namnet Bergslagen Metals. Det är de som har fått tillstånd att leta efter metaller i tre områden runt sjön.
– Allt som vi har byggt upp kan förstöras. Vem vill flytta hit om det ligger en urangruva på en udde ute i vattnet? Det känns osäkert att bo här med ett barn och det blir omöjligt att sälja om vi vill flytta. Det känns som att de leker med våra liv, säger Josefine Wachler.
”Jag förstår deras oro”
Men företaget har en annan bild av projektet. För bara någon vecka sedan lanserade man en svensk hemsida för att informera om arbetet:
”Gruvdrift kan fungera som en katalysator för nya företag, bättre infrastruktur och fler möjligheter för unga att stanna kvar”, skriver Bergslagen Metals på hemsidan.
De påpekar att det inte är någon större skillnad på uranbrytning och brytning av andra mineraler – men betonar samtidigt vikten av en öppen dialog med lokalbefolkningen.
– Det är lätt att tänka det värsta. Jag förstår deras oro. Men det är fortfarande en lång väg att gå och Sverige har strikta regler. Det går att göra sådant här säkert, säger Garrett Ainsworth, VD för Distric Metals.
Han är utbildad geolog och bekräftar att de hittat uran i berggrunden runt Finnsjön.
”Vem vill jobba i en urangruva?”
En gruva i mindre storlek kan innebära upp emot 200 jobb och stora satsningar i samhället runt omkring.
– Jag tror inte att vi skulle gynnas av det, vem vill jobba i en urangruva? säger Lisbeth Thyrén som bor i Nordsjö intill området Nianfors 101 som delas av tre kommuner: Bollnäs, Ljusdal och Hudiksvall.
Runt bordet talas det om arbetstillfällen, de är kritiska till att det är ett utländskt företag som sköter prospekteringen. Och det talas om Talvivaaragruvan i Finland – den största miljöbrottshärvan i landets historia.
2012 läckte uranslam ut i vattendrag flera kilometer från gruvan, vilket ledde till att uranhalterna i vattnet blev femtio gånger högre än normalt och orsakade långvarig miljöpåverkan.
– Det här är större än oss, vattnet här ingår i två separata avrinningssystem. Det rinner vidare till flera vattendrag och hela vägen ut till havet. Vad händer där om något går fel? säger Lisbeth Thyrén.
Medelåldern bland Nianfors bofasta invånare är hög. Elise Wachler, 1 år, är byns yngsta invånare och drar ner snittet.
Förbjudet att leta uran
Hon ser framför sig hur skogen ovanför huset förvandlas till ett månlandskap om en urangruva skulle bli verklighet.
– Jag undrar vad de hade sagt om man hade hittat uran i Stockholms skärgård. Det känns som att vi blir utnyttjade, det är ingen som bryr sig om vad vi tycker, de får till och med bryta mot lagen, säger hon.
Bergsstaten har beviljat ett undersökningstillstånd – men inte för uran, tillståndet gäller bara för andra metaller. Flera av vilka ofta förekommer tillsammans med just uran.
På företagets hemsida framkommer det också att man letat efter uran.
– Bergsstaten hör ju att bolaget pratar om uran, varför måste vi hålla koll? Varför säger de inget? säger Lisbeth Thyrén.
Lisbeth och Tommy Thyrén oroar sig för att gruvplanerna ska förvandla naturen runt deras hus till ett månlandskap. ”Det känns som att vi blir utnyttjade”, säger Lisbeth.
Företaget polisanmält
Hon har själv polisanmält Bergslagen Metals för att de söker efter uran, trots att förbudet gäller fram till årsskiftet.
I en granskning om gruvbolagens lobbyverksamhet som gjordes av SVT Jämtland kan man se att District Metal vid flera tillfällen har träffat regeringen.
Förutom Nianfors har samma företag tillstånd att söka efter metaller i uranrika Oviken runt Storsjön i Jämtland.
När Arbetet talar med handläggare på Bergsstaten känner de inte till att företaget ska ha letat efter uran.
Skolan och affären nedlagda
Samtidigt är Nianfors, likt många byar på landsbygden, på nedgång. Få nya flyttar in, många av husen ägs av sommargäster och medelåldern är hög.
Här finns inte längre någon skola, varken busshållplatser eller en affär.
Naturen och lugnet är det som har lockat invånare till Nianfors. Hur kommer det att se ut i framtiden?
Snart är isen över sjön tillräckligt tjock för att man ska kunna gå ut till udden där de största fyndigheterna av uran finns.
Enligt en lokal sägen bodde en gång Finn Maja där. När den lokala patronen för skogsbruket skulle tvinga henne att flytta lade hon en förbannelse över honom.
Ett år senare brann sågen ner.
”Viktigt att stoppa det tidigt”
Nu står Finn Maja i centrum på de affischer som hängts upp i Nianfors bystuga. Här krävs det ingen invecklad analys för att förstå vad folk tycker: ”Nej till uran.”
– Vi vet att det tar många år att få till en gruva, och om det blir aktuellt är vi väl knappast kvar, säger Anne Syrén.
Vad är det ni kämpar för då?
– Framtiden. Att byn vi älskar ska få finnas kvar. Det är viktigt att stoppa det här tidigt, annars har vi väl knappast någon chans.