Inga räddningsdykare norr om Falun – trots att fler drunknar än dör i bränder: ”Obegåvat”
På fem år har antalet orter med räddningsdykare, som räddar liv vid drunkningar, minskat från 18 till 15 på grund av besparingar. En av dem är Linköping – där en mamma och hennes dotter dog i fjol, i en bil som rullat ner i vattnet.
– Ett obegåvat sätt att spara pengar, säger Christian Fridsta, brandman i Västervik.
Allt färre kommuner har räddningsdykare, men i Stockholm finns de kvar. Fredrik Eriksson jobbar på Kungsholmens brandstation.
Ett tiotal brandmän står i en cirkel vid simhoppsbassängen på Eriksdalsbadet i Stockholm. De får instruktioner kring hur dagens övning ska gå till.
Det är räddningsdykare från Storstockholms brandförsvar som ska träna på att rädda liv i vatten. Dykarskolan SSBF är Sveriges enda och utbildar landets alla räddningsdykare.
Mer än dubbelt så många svenskar dör i drunkningar som i bränder varje år, enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. Samtidigt blir antalet räddningsdykare färre. Brandmän med särskild dykkompetens finns i dag i 15 av landets 290 kommuner – en siffra som 2020 var 18.
De senaste fem åren har dykverksamheter avvecklats i Rättvik och Linköping på grund av besparingar. Sotenäs har ingen dykberedskap men ett antal utbildade räddningsdykare som rycker ut i mån av tid.
Varje år drunknar i snitt 440 personer i Sverige, av dessa omkommer hälften. Bengt Tolvers arbetar som dykande brandman och räddar nödställda i vattnet.
Fler drunknar och färre kan hjälpa till
Att utbilda en dykare kostar mycket pengar – runt 100 000 kronor, exklusive moms. Men att hålla i gång dykningen är i förhållande till övrig verksamhet inte särskilt resurskrävande, berättar Roger Ejderfelt, som är ansvarig för dykarskolan i Stockholm.
– Det är klart, det kostar ännu mindre att ta bort den helt och hållet, säger han.
Han ser en mörk utveckling i statistiken under de senaste åren, med fler drunknande och färre som kan rädda livet på dem – något han menar är viktigt för allmänheten att känna till när de ska bedöma risker i sin vardag.
– Så att man inte förväntar sig att samhället kommer att hjälpa till när du sjunker. Faller du i sjön finns ibland ingen som kan rädda dig, säger Roger Ejderfelt.
”Hur mycket är ett liv värt?”
Räddningsdykarna i Storstockholms brandförsvar är baserade på Kungsholmen men rycker ut på dyklarm i Stockholms, samt angränsande, län. Ungefär 120 om året. De mindre kommunerna åker på kanske 10–30 per år, säger Roger Ejderfelt.
En mindre ort som har räddningsdykare är småländska Västervik. Trots sina knappa 40 000 invånare har kommunen en skärgård med 5 000 öar och mycket sommargäster.
Att lägga ner räddningsdykverksamheten här har aldrig kommit på tal, säger Christian Fridsta som är dykande brandman i Västervik.
– Vi har räddat många liv. Att stänga ner dykorganisationer är ett mycket obegåvat sätt att spara pengar på. Det blir en fråga om ”hur mycket är ett liv värt?” Oerhört tragiskt.
Andra metoder kommer med risker
Räddningstjänsten är en del av totalförsvaret och dykarskolan SSBF ackrediteras av Försvarsmakten, vilket innebär att utbildningen håller militär standard.
Samtidigt finns Sveriges nordligaste räddningsdykare i Falun. 60 procent av landets yta har alltså inga, samtidigt som allt fler verksamheter lägger ner.
I frustration mot att de inte längre får räddningsdyka har brandmän runt om i landet försökt utveckla sin kompetens inom ytlivräddning. Det innebär att de, upp till några meters djup, söker i vattnet med cyklop, snorkel och viktbälte. Så kallade räddningsfridykare – vilket landets alla räddningstjänster har.
Att arbeta som räddningsdykare kommer med flera risker. I Eriksdalshallen i Stockholm tränar dykarna på att rädda liv – på ett säkert sätt.
Men både Christian Fridsta och Roger Ejderfelt menar att metoden inte är särskilt tillförlitlig och att den kan vara förenad med stora arbetsmiljörisker.
– De har ju ingen luft med sig. Det är bara att prova att hålla andan och se hur länge du vill vara i en problemmiljö utan luft. Det blir jobbigt ganska fort. Vill man söka under ytan ska man ha riktiga dykare, säger Roger Ejderfelt.
Dök utan utrustning vid olyckan
I Linköping, en av de platser som under de senaste åren blivit av med sina räddningsdykare, sker en allvarlig olycka sommaren 2024. En personbild rullar över kajkanten till Stångån och två personer – en kvinna och hennes dotter drunknar.
I väntan på räddningsdykarna från Norrköping, fyra mil bort, dyker brandmännen på plats utan utrustning. De använder rökdykarutrustning och fridyker med cyklop. Bryter mot regler och utsätter sig själva för fara. Till slut får brandmännen upp de båda personerna ur bilen. Deras liv går inte att rädda.
Roger Ejderfelt är ansvarig för SSBF:s dykarskola och ser en dyster utveckling i statistiken, med fler drunknande och färre som kan rädda livet på dem.
Västerviks-Tidningen refererar till en intern tillbudsrapport som skrevs efter olyckan. Där uttrycks en uppgivenhet över att inte ha bättre förutsättningar för att rädda liv under vatten – och krav på att organisationen, utrustningen och utbildningen ska förbättras.
”Denna maktlöshet är helt i onödan” står det i rapporten från Kallerstads brandstation i Linköping.
MSB prioriterar bort dykarna
Tillsynsmyndighet över kommunerna är blanda andra MSB. De granskar och kan ställa krav på kommunerna, bland annat när det kommer till deras räddningsarbete.
Bengt Tolvers är en av dykarna som jobbar på Kungsholmens brandstation i Stockholm.
Anders Edstam är tillförordnad chef på avdelningen för räddningstjänst och skydd av befolkningen. Hans bild är att antalet liv som kan räddas med räddningsdykare är så pass få, att annat räddningsarbete prioriteras framför det. Även om fler dör i drunkning än i bränder ser man till de totala kostnaderna för samhället – till exempel där det kommer till förstörelse av egendom vid bränder – och lägger därför mer resurser på det.
– Det är upp till varje kommun, vad man tror att man kan uppnå genom att skaffa sig räddningsdykare mot vad det kostar, säger han.
Vad skulle göra att MSB griper in i Räddningstjänstens dykverksamhet?
– Det kan finnas flera perspektiv här. Till exempel att kommunerna måste bli bättre på det, att de gör det för dåligt. Då kan vi gå in och ställa krav på att de måste ha vattendykare.
Det kostar ungefär 100 000 kronor att utbilda en räddningsdykare.
Men att MSB kräver att kommunerna förbättrar sin verksamhet inom vattendyk har enligt Anders Edstam aldrig hänt. Inte heller är det sannolikt att myndigheten kommer att ta ett sånt beslut, säger han.
– Vi har inte haft synpunkter på vattendykare, däremot förmågan att kunna rädda liv i vatten och att man har ytlivräddning. Den tycker vi är rimlig att man har tillgång till, säger Anders Edstam.