Jesper Sköld.
Jesper, 47, är arbetslös – trots att han jobbar: ”En Kalle Anka-värld”
Jesper räknas som arbetslös, trots att han arbetar 60 procent. Dessutom måste han söka jobb som han inte har någon erfarenhet av. ”Jag känner mig som världens dummaste idiot när jag söker de jobben”, säger han.
”Jobbmässorna är hemska. Du måste komma två timmar innan för att få komma in eftersom köerna är så långa. Sedan måste du nästan springa för att hinna prata med åtminstone någon vid en monter. När du går ut ser du folk hänga desperat vid dörren som hoppas få en chans att komma in. Det är en tryckt stämning, och det känns som att många är förtvivlade.
Jag hann vara provanställd som fastighetstekniker i en månad när jag fick mitt första epilepsianfall våren 2024. Jag fick inte längre köra bil, vilket behövdes i jobbet. Jag blev omplacerad så länge anställningen varade och sedan arbetslös i augusti samma år.
Jag har alltid varit som ett nyfiket litet barn och provat allt möjligt. Jag har jobbat inom industrin, som brevbärare och jag har kört alla möjliga typer av truckar. 2015 utbildade jag mig till kyltekniker för att de sa att det fanns jättemycket jobb, men det stämde inte. Sedan jobbade jag inom byggbranschen i flera år tills byggkrisen slog till och jag blev uppsagd på grund av arbetsbrist.”
Jesper jobbar 60 procent som vaktmästare. Trots det räknas han som arbetslös och måste söka minst sex jobb i månaden.
”Nu räknas jag fortfarande som arbetslös, trots att jag jobbar 60 procent som vaktmästare på en skola i Malmö sedan augusti 2025. Jag måste söka lika många jobb som när jag var heltidsarbetslös – 6 till 20 per månad.
Jag är med i jobb- och utvecklingsgarantin (ett program för de som varit arbetslösa under lång tid reds.anm.) och får 146 kronor innan skatt de dagar jag inte jobbar. Jag hade kunnat välja att inte få ersättning men min handläggare på Arbetsförmedlingen tyckte jag skulle fortsätta vara inskriven för att inte hamna utanför systemet.
Man behöver ha kvar ett skyddsnät, men det känns som att jag hamnat i en Kalle Anka-värld. Det är surrealistiskt, det är som att jag inte jobbar, fast jag jobbar. Det är som att jag befinner mig i två världar samtidigt.”
”Jag känner en stolthet när jag jobbar och jag älskar att jobba med fastigheter. Det är härligt att göra skillnad”, säger Jesper.
”Enligt Arbetsförmedlingen måste jag söka jobb som går ut på att reparera stora maskiner. Det är problematiskt, för jag har aldrig jobbat med det. Jag känner mig som världens dummaste idiot när jag söker de jobben, för jag kommer aldrig få något eftersom jag inte har någon erfarenhet.
Det har blivit så eftersom de gillade att byta titlar på Skanska, där jag jobbat. Jag gick från att vara servicetekniker till drift- och underhållsarbetare för att sedan bli montör och reparatör. Jag försökte säga det till personen som skrev in mig förra året att jag har inte reparerat någonting mer än ett litet ventilationsaggregat men hon lyssnade inte.”
Det är ett problem att man aldrig kan träffa sin handläggare. Min svarar inte när jag ringer. När jag ringer till Arbetsförmedlingen måste jag vänta i telefonkö i flera timmar.”
”Jag har fått dra ner på nöjen. Jag längtar efter att få resa igen. Jag och min fru vill åka till Paris. Jag har en dröm om att besöka Euro Disneyland”, säger Jesper.
”Det har varit ett hemskt år. Epilepsin gjorde att jag blev långtidsarbetslös, eftersom jag inte fick köra bil. Jag har varit tvungen att tacka nej till jobb eftersom jag inte har kunnat ta mig dit i tid med kollektivtrafiken.
Nu har det gått ett år sedan jag hade mitt senaste anfall och jag får köra bil igen. Det var lika nervöst att köra första gången som när jag körde upp 1998. Men det gick galant, så förhoppningsvis får jag ett heltidsjobb snart igen.
Många undrar varför de inte blir kallade till intervjuer, men ofta tror jag att arbetsgivaren inte ens hinner kolla på alla cv:n eftersom det är så många som söker. Arbetslösheten är för hög, konkurrensen blir för hög och då kvittar det vilket cv du har. Du blir inte bortsållad på grund av att du gör fel. Jag slår ett slag för alla som är arbetslösa.”
Berättat för Ronja de Boer
