”Väktare på arbetsplatserna – en trigger för mer våld”

Jag brukar säga att det är en falsk trygghet att ha väktare. Jag har arbetat på arbetsplatser där vi haft väktare på grund av hot och våld från brukare, och många gånger blir de snarast en trigger för brukarna.

Även för de brukare som inte brukar hota och är orsaken till att de är där. 

Att väktare är på plats skapar en oro. Vi får inte berätta för övriga boende eller anhöriga varför vi har väktare, då skulle vi bryta tystnadsplikten, och det spär på oron ytterligare.

Väktarna lyssnar inte på personalen

Att anlita väktare blir en nödåtgärd, för att försöka skapa en tryggare arbetsplats för oss arbetstagare.

Men det kan bli en kostsam lösning eftersom väktarna ofta inte förstår våra brukares problematik och ibland väljer de att inte lyssna på vad vi personal försöker förklara. 

Jag har varit med om att väktare lämnat personal ensam i ett rum med en brukare som är utåtagerande. De har gått ut och rökt när brukaren kommit in till personalen.

Man behöver arbeta mycket mer med förebyggande åtgärder. De miljoner kronor som läggs på väktare skulle vi kunna använda till utbildning för oss personal. Utbildning i säkerhet, i hot och våld, och lågaffektivt bemötande. 

Krävs trygghet på arbetsplatserna

Vi skulle kunna jobba med scenarioövningar. I förväg bestämma att om jag står närmast brukare i affekt, så behöver jag kunna lägga allt fokus på brukaren och inte behöva fundera på om jag ska larma.

Min kollega ska vara redo att trycka på larmet. 

Det krävs en psykologisk trygghet på arbetsplatsen. Att vi på personalmöten går igenom incidenter som skett. Vad vi gjorde och vad vi kanske kunde gjort annorlunda. 

Ingen ska behöva vara rädd

Vi är inga robotar. Ibland hamnar även vi personal i affekt och det smittar. Och vi måste ha ett klimat på arbetsplatsen där det är okej att tala om när man känner sig rädd, arg, osäker, obekväm.

Då kan vi också börja prata om vad som skulle göra att vi skulle känna oss tryggare. Hur vi kan hjälpa varandra. 

Ingen ska behöva gå till sitt arbete och känna sig rädd. 

Rusta oss i stället

Med tydliga handlingsplaner och vetskapen om att man har kollegor som vet hur de ska agera kommer tryggheten.

Det ger mer för tryggheten än väktare som hänger av sig sitt tunga bälte på en stol för att det är så tungt. Eller pratar i telefon med en kompis för att han har tråkigt.

Ju mer förberedda vi är, desto bättre blir vi på att läsa av och hantera situationer som uppstår.

Det gör i sin tur att våra brukare känner sig tryggare – vilket de ska kunna göra i sin hemmiljö.