Joakim Lundell gör sociala medier till en folkdomstol
Det intressanta med Hatet är hur man synliggör hur sociala medier förvandlar rättsprocesser till regelrätta folkdomstolar, skriver Johannes Klenell.
Joakim Lundell i Dokument inifrån: Hatet.
Det är svårt att inte mest känna en stor matthet när man ser andra avsnittet av SVT:s Hatet.
Precis som i tidigare avsnitt är innehållet så extremt att det är svårbegripligt varför någon alls tror på det som sägs av de internetkändisar som porträtteras.
Redan då kändes delar av övergreppshistorierna väl fantasifullt målande extrema. Hur kunde medierna köpa Joakim Lundells berättelser om sin barndom rakt av? Såg ingen att det fanns en, uppenbarligen rätt trasig, familj bakom?
Blev vi så hänförda av hans genomslag?
När vännen, youtubern Anjo, rullar in teorin att Lundells bror Chrippas – ja, samtliga inblandade är någon sorts influencers för, typ, tequilaspyor – tjej Linnea skulle vara med i en kristen sekt är det återigen dags att dra i nödbromsen.
Ett okänt vittne påstår att hennes familj fått någon att ta livet av sig. En ”expert” säger att Linnea ska ha försökt utföra exorcism – utdrivning av onda andar – på sin kille.
Bevis för detta? Att det tydligen ingår i demonfördrivning att bära den besattes… kläder?
Burit sin killes mössa
Med förskräckt blick visar sedan Anjo upp en bild på hur Linnea gjort något så flickväns-udda som att ha haft på sig sin killes fula mössa när de träffades.
Det här låter inte som ett case som skulle hålla i rätten – om någon nu längre brydde sig om en sådan.
Viralgänget hade också gått in i parets lägenhet och lyckats stjäla hennes dagbok. Sidor ur densamma offentliggjordes.
Chrippa och Linnea var vid den tiden inne i en lite väl livestreamad rättsprocess om kvinnofridsbrott. Hon målades av youtuberkretsen upp som en psykisk misshandlare – han som offret.
Konsekvensen: att en helt vanlig familj dragits in i en offentlig konflikt pådriven av killar vars claim to fame är att de kan bli dyngraka, äta hundskit eller svepa en flaska tabasco framför en kamera.
Nu hade de vänt fram kepsen och lajvat krimreportrar. I uppenbart egenintresse förvandlade man ett tragiskt rättsfall till ett bisarrt mysterium med andliga inslag.
Resultatet: samma familj trakasserades grovt av fullständiga främlingar. Sonen utsattes för hot. Man kastade sten på deras hund.
En masspublik som kombinerar raseri med fullständig avsaknad av förmåga till källkritik har, föga förvånande, reagerat.
I det redaktörslösa landskapet tas inget som helst ansvar.
Rättsprocesser förvandlas till folkdomstolar
Det intressanta här är hur Hatet synliggör hur sociala medier förvandlar rättsprocesser till regelrätta folkdomstolar.
Narcissister utan publicistiskt omdöme sprider i flera led rena rykten för clout. På vägen kan vem som helst offras och det är svårt att se cynismen bakom det enorma molnet av idioti.
För en vecka sedan gjorde Instagram-stjärnan Jan Emanuel om sin rättegång till ett offentligt jippo. Han hade tagit en selfie när han befann sig på ett militärt skyddsobjekt.
I nystartade Youtubekanalen 100% berättar välfärdsmiljonären rasande att rättsväsendet borde ta andra än honom – som ju verkligen vill försvara sitt land.
Han är en i raden av sociala medier-kändisar som försöker använda sin publik som påtryckning mot rättssamhället. Är man känd så ska ens handlingar inte ha några konsekvenser.
I dag gick SVT ut med att Jan Emanuel ska göra en reality-serie om kung fu.
Vi har ett antal fall senaste åren där det sett likadant ut. Sociala medier har öppnat upp för helt nya möjligheter till förtalsmål när alla anser sig ha rätt till sin historia i offentligheten – inte sällan räknad i hundratusental.
Kändisar och aktivister över hela det politiska spektrat ber sina följare dyka upp, livestreamar och fotar i och utanför rättssalen för att bilda opinion och skapa påtryckningar.
Politiker tar med sig egna filmcrew och provocerar fram konflikter med aktivister utanför riksdagen för att bilda opinion.
Få scener är så talande för vår dystopiska helvetestid som när Chrippa i avsnitt två av Hatet står och skriker åt Anjo som livestreamar utanför hans hus.
I handen håller han sin egen mobilkamera.
Johnny Depp och Amber Heard
Nyhetsredaktionen Tortoise Media kunde i podcasten Who trolled Amber lägga fram belägg för teorin att någon under pågående rättstvist mellan skådespelarna Johnny Depp och Amber Heard kraftigt påverkat bilden av händelserna på sociala medier.
Med hjälp av dataanalytiker gick det att se hur botkonton aktiverats på sociala medier för att baktala Heard. Man skapade en konsensuskänsla av att hon var galen och Depp det egentliga offret.
Känns det igen?
Någon tog, för att använda youtubern Henrik Jönssons ord, kontroll över vår verklighetsuppfattning.
En sorts gaslighting på global skala.
Tortoise lyckades aldrig helt bevisa kopplingen till Depps advokater men påverkansaktionen lyckades så bra att jag, en person som knappt brytt mig om fallet, trodde att hatet på nätet var den korrekt återgivna bilden av processen.
Svenska youtube-scenen en avgrund
Den svenska Youtube-scenen har alltid varit något av en avgrund.
Där kan vad som helst bli till content. Ett pågående rättsfall? Jodå. Grova påståenden om den inblandades familj? Jajemen. Efterföljande konflikter? Absolut. Granskningen av sagda process? Skojar du?
Igår publicerade Anjo en film där han och Joakim Lundell ringer upp Bo-Göran Bodin, regissör till Hatet.
I nästan en timme förs en närmast obegriplig och pladdrig kaninhålsdiskussion där man försöker peta hål på och skapa misstro mot hans och SVT:s uppsåt. ”De borde vara opartiska”, utbrister man, ”det är våra skattepengar”.
Som om Linneas familj är en likvärdig part mot några av landets mäktigaste aktörer på sociala medier vilka sedan någon vecka tillbaka rullat igång sitt propaganda-maskineri.
Spelreglerna i dagens medielandskap är att den som har flest mobiliseringsbara följare sällan ser några som helst konsekvenser.
Den här strategin skulle inte fungera om det inte var för vår nyfikenhet, kärlek till skvaller och ständiga vilja att lyncha någon när vi får springa i flock.
Jag förstår ju varför den här Youtube-idiotin har en publik – men det ger mig inget större hopp för mänskligheten.