Gå till innehållet
Gå till startsidan

Ett bättre arbetsliv kräver modig journalistik

Sök

Det enda högern kom överens om i Strängnäs är att de vill inte vill förlora

Gängkrig och mord är fortfarande Ulf Kristerssons enklaste väg till makten, skriver Arbetets politiska redaktör.

Det säger kanske något om svensk politik att när en friskola i Strängnäs ska ha kalas så släpps man in i statsministerbostaden Sagerska palatset.

Men när statsministern ska samla sina koalitionspartners för ett viktigt möte så åker man till Strängnäs.

Nå, efter tisdagens upphausade Tidö-möte i Södermanland så kunde Ulf Kristersson, Jimmie Åkesson, Ebba Busch och Simona Mohamsson i alla fall berätta att man är överens.

– Vi är inte helt överens om hur vi ska samarbeta efter nästa val. Men vi är helt överens om att vi ska samarbeta, sa Jimmie Åkesson.

Den lilla detaljen, ja.

Får inte gå för bra

Det där löser sig, sa Ulf Kristersson och Ebba Busch försökte säga något om att man sedan 2022 i alla fall har levererat. Man har fått saker gjorda.

Problemet för Tidölaget är att de inte riktigt bestämt sig för hur väl de vill att väljarna ska tycka att de levererat.

Låt oss ta kriminalpolitiken, en fråga som de verkligen vann valet på, som exempel.

Å ena sidan vill ju SD, M, L och KD framstå som ett ytterst handlingskraftigt gäng som burar in gängledare på löpande band och, till den skötsamme svenskens fromma, ser till att skjutningarna minskar.

Å andra sidan: är man för framgångsrik där riskerar ju frågan att falla på väljarnas agenda. Och vad ska de då prata om? Massarbetslöshet? Sjukvårdsköer? De höga energi- och matpriserna? Någon annan fråga där väljarnas förtroende för högern är litet?

Lätt att håna sossarna

Nej, ska Ulf Kristersson kunna sitta kvar som statsminister är det sannolikt bättre, ursäkta cynismen, att medborgarna vaknar upp till mord, rån och attentat hela 2026 också.

Att verkligen laga Sverige är som att vända en Atlantångare och om väljarna ger Magdalena Andersson rodret så kommer det inte ske, så att säga.

Attityden blev övertydlig tidigare i veckan, när Magdalena Andersson vädjade till Moderaterna om att teckna en kriminalpolitisk uppgörelse med Moderaterna.

Först och främst ska det väl sägas att det är lätt att håna sossarna för utspelet.

Det är ju, precis som justitieminister Gunnar Strömmer nyss noterade i riksdagen, en önskan från S att bli räddade från sina egna koalitionspartners.

Tror M på sin politik?

Den kriminalpolitik Magdalena Andersson vill driva som statsminister kommer inte accepteras av V eller MP, och då vore det bäst om frågan kunde låsas in i en tioårig järnpakt.

Men varför skulle M hjälpa sossarna? De har majoritet i riksdagen och tre partier på sin sida – SD, KD, L – som tycker exakt likadant om kriminapolitiken.

Tja, ett skäl skulle ju kunna vara att man faktiskt tror på politiken.

Opinionssiffrorna pekar just på maktskifte i höst, och om Moderaterna verkligen tror att hårdare och längre straff, massövervakning, barn i fängelse och ingrepp i den personliga integriteten är bra för landet och människorna som bor här… varför inte se till att politiken värnas även efter ett maktskifte? Tar omsorgen om nationen slut på valnatten?

Svaret är förstås enkelt och, för människor som inte tror på repressiv politik, glädjande:

Att göra regeringsbildningen och regerandet för Magdalena Andersson lite svårare är viktigast av allt.

Om det är hela högern i alla fall överens.