Ni läsare har funnits bakom varje krönika – min sista är till er
Jag måste börja med att säga tack. Tack för att ni läst. Tack för alla fina ord ni gett mig längs med vägen, skriver Matilda Antonsson, i sin sista krönika.
”Det är ni som finns bakom varje krönika som publicerats. Varje tanke jag bara varit tvungen att få ner i skrift”, skriver Matilda Antonsson.
Förändring är jobbigt. Därför river jag av plåstret direkt.
Det här är den sista texten jag kommer skriva för ”Tankar i arbetet”. För mig är det viktigt att rösten som representerar oss här har fötterna på produktionsgolvet.
Jag har inte längre det och därför lämnar jag över pennan. Här har jag skrivit kärleksbrev förut och nu kommer också mitt avskedsbrev.
Min sista krönika kommer jag dedikera till er.
Vill säga tack
Jag måste börja med att säga tack.
Tack för att ni läst. Tack för alla fina ord ni gett mig längs med vägen. Jag hoppas att ni kunnat hitta inspiration eller åtminstone en gemensam känsla med mina texter.
Målet har alltid varit det. För det är ni som har fått mig att våga dela med mig utan att någonsin känna mig ensam bakom orden.
Tack för att ni följt med när jag själv försökt reda ut vad det egentligen är som försiggår i kulisserna av mina egna tankeprocesser.
Ni finns bakom varje krönika
Det är ni som finns bakom varje krönika som publicerats. Varje tanke jag bara varit tvungen att få ner i skrift.
Det kommer från vad som helst vi diskuterat i rökrutan, under på tok för tidiga mornar för att hjärnan ska ha hunnit vakna.
Snacket vid sidan av en havererande maskin. På medlemsmötena. På rasterna i matsalen. Det är i skratten, i frustrationen.
I viljan till förändring och förbättring. Ni har hjälpt mig att sätta alla dom känslorna på pränt.
Jag fattar att det allt som oftast är en monolog när det handlar om krönikor.
Jag skriver. Någon läser. Vi kanske aldrig ens möts.
Men det känns helt ärligt som att jag lämnar många människor jag bryr mig om bakom mig när jag inte längre kommer skriva mina texter här.
Känt mig nära er genom orden
Ni har lärt känna mig genom ärligheten i mina ord. Jag har känt mig nära er genom orden jag fått dela med mig av.
Det här känns som ett kollektivt break-up. Jag drar ut på att få till slutet. För slutet på den här krönikan betyder slutet på min tid som krönikör.
Jag har älskat varje sekund av möjligheten att få vara rösten för oss. Jag kommer också sakna det. Men allt för melodramatisk ska jag inte vara.
För jag finns ju faktiskt kvar i rörelsen ändå, även om det blir i andra roller. Så med det kommer min sista stora feta kärleksfulla klyscha.
Vi ses vid barrikaderna. Kram på er!