Elektriker fick dela på 400 000 kronor efter företagets miss med resor
Reglerna för resor i installationsavtalet kan vara snåriga, men viktiga för de anställda. Det drabbade såväl arbetsgivare som anställda på ett företag i Linköping i samband med fackets besök våren 2020.
Ombudsman Hans Andersson.
Det började med ett så kallat UVA-möte, ett möte enligt utvecklingsavtalet som innebär att medlemmarna på företaget har rätt att träffas och diskutera fackliga frågor på betald arbetstid.
Elektrikernas ombudsman i Linköping, Hans Andersson, var den som höll i mötet.
Han upptäckte att företaget hade sin adress i Norrköping, men att de anställda gjorde jobb åt Ericsson i Linköping, en sträcka på ungefär tio mil tur och retur.
– Företaget hade sin adress på en av ägarnas hemadress, och hade inget kontor i Linköping, berättar Hans Andersson.
Totalt 15 av Elektrikerförbundets medlemmar hade ägarens hemadress som hemort på sitt anställningsavtal. Det innebar att de berördes av installationsavtalets resebestämmelser.
Första kravet: 1,4 miljoner kronor
Hans Andersson satte sig med de anställda och räknade ut hur mycket var och en hade missat i ersättningar.
Det handlade om restid, resetillägg, reskostnadsersättning och milersättning för de senaste två åren. Totalt närmare 1,4 miljoner kronor för de 15 anställda.
– Jag sa till medlemmarna att det nog inte skulle vara realistiskt att få ut hela den summan, säger Hans Andersson.
Men han lade fram kravet för arbetsgivaren, som bestred det. I stället föreslog arbetsgivaren en förlikning på drygt en halv miljon kronor, fördelat på de 15 anställda och som de skulle få inbetalat till sin tjänstepension.
– Det hade ju blivit billigare för företaget, då de inte skulle behövt betala sociala avgifter på det, förklarar Hans Andersson.
”Skulle nog gå att göra liknande förhandlingar”
Efter förhandlingar där företaget tog hjälp av Installatörsföretagen slutade det hela med en förlikning där de 15 anställda fick dela på 400 000 kronor.
Från drygt 12 000 kronor upp till 44 000 kronor extra utbetalade på lönen. Utbetalningarna delades upp under fyra månader, för att inte försätta företaget i likviditetsproblem.
Hans Andersson säger att han inte varit med om någon annan förhandling där reseersättningar berört så pass många medlemmar på ett och samma företag.
– Men rent teoretiskt skulle det nog gå att göra liknande förhandlingar. Jag gissar att det tyvärr finns en hel del företag där man inte tillämpar avtalet. Det handlar nog främst om att varken företag eller medlemmar vet vad som gäller.