Så riggades avgiften – och därför kan elnätsjättarna chockhöja
De skenande elnätsavgifterna beror på ett regelverk som ger bolagen övervinster på ett naturligt monopol. Och det är regeringen som gjort höjningarna möjliga, skriver Arbetets kolumnist.
”Energiminister Ebba Busch är också upprörd. Hon har kallat upp elnätbolagen till sitt kontor för en uppsträckning.”
Elnätbolagen har gjort det igen. Ellevio höjer sin nätavgift med fem procent, och Vattenfall med 14 procent. De senaste tio åren har elbolagen höjt sina avgifter med närmare 60 procent.
”Horribelt” säger Villaägarnas Håkan Larsson.
Energiminister Ebba Busch är också upprörd. Hon har kallat upp elnätbolagen till sitt kontor för en uppsträckning. På Twitter berättar hon att regeringen har lagt fram ett ändringsförslag, ”så sent som i onsdags”.
Kanske vore det bättre om det hade gjorts så tidigt som oktober 2023, när de nuvarande reglerna spikades? Det var då hennes regering bestämde att elnätsbolagen fick ta ut 100 miljarder mer av sina kunder under de kommande fyra åren jämfört med föregående period.
Ebba Buschs ansvar
Varför höjer elbolagen ständigt sina avgifter? Det enkla svaret är för att de kan. Elnäten är monopol – de går inte att välja bort.
Eftersom vi ändå av någon outgrundlig anledning bestämt att elnäten ska drivas med vinst är prisreglering den enda lösningen. Det är regeringen, via Energimarknadsinspektionen, som bestämmer hur höga avgifter elbolagen får ta ut.
Elbolagen själva motiverar avgiftshöjningen med sina stora investeringsbehov.
– Det finns inget annat som finansierar vårt elnät i Sverige. Det är elnätskunderna som betalar, säger Ellevios prischef Henrik Hagberg till SVT.
I någon mening har han rätt. Eftersom vi inte tillåter statliga underskott i det här landet ens för de mest strategiska investeringar är övervinster åt elbolagen vårt enda sätt att försöka få fart på elektrifieringen.
Men enligt Energimarknadsinspektionen kan investeringsbehoven bara motivera en liten del av de höjda avgifterna.
Bolagen riggade spelplanen
Huvudförklaringen är att Riksbanken har höjt räntan. Det gör att elbolagen nu kan tjäna mer pengar bara genom att sätta in dem på banken i stället för att investera i nya elnät. Under nuvarande fyraårsperiod tillåts elbolagen göra en avkastning på 4,53 procent, jämfört med förra periodens 2,16 procent. (Räntehöjningar dämpar inflationen, eller hur var det nu..?)
Räntehöjningen har också höjt värdet på elbolagens tillgångar, eftersom det räknas upp med hjälp av byggkostnadsindex, som drivs upp av högre räntor. När basen växer blir också avkastningen större i kronor och ören.
Och det är här, i värderingen av elbolagens tillgångar, som nyckeln till de hutlösa elnätsavgifterna ligger. Det var så elbolagen riggade spelplanen.
Vinstkraven måste bort
När elbolagens tillgångar skulle värderas 2009 påstod de att det inte fanns några uppgifter att tillgå. De var borta, bolagens egna årsredovisningar till trots.
Enda lösningen, påstod elbolagen, var att värdera alla tillgångar – alla gamla elledningar från 1960- och 1970-talen som i vanliga fall hade skrivits ned för varje år – utifrån sitt så kallade nuanskaffningsvärde. Det vill säga utifrån vad de hade kostat att bygga på nytt. Och vips hade bolagens värderingar ökat med runt 85 miljarder, enligt nationalekonomen Stefan Yard.
Med en så övervärderad bas kan elbolagen göra övervinster även med den mest blygsamma procentuella avkastningen. Dessutom räknas värdet på deras tillgångar upp varje år med ett index som ökar nästan dubbelt så snabbt som inflationen.
När värderingen av elbolagens tillgångar är riggad på det här sättet spelar det ingen roll hur ofta regeringen kallar upp dem till stränga samtal. Så länge systemet bygger på att privata och offentliga nätbolag ska göra vinst på ett naturligt monopol kommer avgifterna fortsätta att stiga.
Då räcker det inte att Vattenfall råkar vara statligt. Vad som behövs är att man också ändrar styrningen av statliga bolag, och slopar kravet på vinst.