Mias trygghet slogs sönder när väktarna flyttade in: ”Hon blev skräckslagen”

Mia har varit på första semestern från sitt första egna boende, en gruppbostad i Lund. När hon och hennes mamma Marlise Färdig Svensson kliver in i boendet där hon funnit sig väl till rätta innan sommaren får de en chock. 

I det gemensamma vardagsrummet sitter två uniformerade väktare. 

– Mia blev skräckslagen, hon hade på något sätt fått för sig att alla som hade uniform var onda. Hon blev arg och rädd bara hon såg en polisbil, säger Marlise Färdig Svensson.    

Mia Svensson, 29, har Downs syndrom.  

Hennes mamma tror att skräcken hon tidigare kände inför uniformerade personer berodde på både nyhetshändelser och fiktiva berättelser som lämnat spår. Familjen jobbade hårt med att förmedla att blåljuspersonal är till för att hjälpa.    

Men nu satt alltså två väktare mitt i hennes nya hem. Utan att de fått någon information om att det skulle hända.    

– Jag var upprörd och arg, förvånad naturligtvis. Bara chock alltså, säger Marlise.    

Dottern hade väntat länge på en egen lägenhet.   

Först tog det flera år att få erbjudande om ett boende som passade henne. Sedan bromsades flytten av pandemin, Mia Svensson var riskgrupp i och med att hon har Downs syndrom.   

– Men Mia har alltid haft en önskan om ett självständigt liv, att flytta så snabbt det bara gick, säger hennes mamma.    

– Ja, sådan var jag, säger Mia Svensson.    

I hennes lägenhet går allt från vattenkokare och brödrost till taklampa och prydnadselefant i rosa.    

– År 2021 tyckte jag om rosa, konstaterar Mia.    

Det var våren det året som hon, hennes fyra dockor och gosedjuren äntligen kunde flytta in.    

– Vi var så glada. Hon bodde in sig snabbt och det kändes jättebra, säger hennes mamma.    

Men så kom kallduschen efter sommarsemestern samma år, uniformerna i vardagsrummet.   

Inga svar om väktarna

Det visade sig att en sjunde lägenhet hade öppnats i boendet, trots att Mias familj fått information om att boendet skulle innehålla sex lägenheter. Väktarna behövdes på grund av den som flyttat in där.    

Av handlingar som Arbetet tagit del av framgår att de var på plats för att säkra personalens arbetsmiljö när den boende varit utåtagerande.    

Men när Mia Svensson och hennes föräldrar ställde frågor om orsaken fick de inga svar om varför väktarna var där. Det skapade ovisshet och otrygghet.   

– Mia är känslig för stämningar. Och här fanns en aura av att detta är farligt. Du ska vara rädd. Den känslan hade hon med sig hela tiden, säger Marlise Färdig Svensson. 

Hon säger att hennes dotter aldrig hade flyttat in om de vetat att det skulle bli sju lägenheter och väktare. 

– Sprattelgubbe var jag, mycket nervös, säger Mia Svensson själv om när väktarna kom.

Men hon säger i dag att hon inte var rädd. Att väktarna var snälla och där för att hjälpa till för andra personers skull.    

Marlise Färdig Svensson är glad att dottern landat i den känslan, men beskriver tiden då väktarna var på plats som svår. Hon snuddade ofta vid tanken att låta sin dotter flytta tillbaka hem.   

– Det blev helt en annan ton på Mia, vi föräldrar såg en stor förändring. Hon frågade mycket mer när hon fick komma hem till oss, blev mer känslig och otrygg.   

Marlise betonar att Mia inte har samma möjlighet som andra att styra sin situation. Andra kan flytta om de har problem med grannar.    

– Men det kan inte min dotter, hon måste ta vad hon får.    

Arbetet och Kommunalarbetaren granskar i en serie artiklar väktares effekt på LSS-verksamheter.

Vi har bland annat skrivit om Isabelle Lötell som övervakades av väktare på sitt tidigare LSS-boende i Östergötland. Och om Bibbi Larsen och Linn Eriksen som arbetat på LSS-boenden med väktare i Göteborg. De är alla kritiska till väktare inom LSS. 

– De häller bensin på elden, säger Isabelle Lötell om hur deras närvaro påverkar.    

Återkommande kritik mot boendet

Vid sidan om dessa direkt berörda påverkas grannarna, som Mia Svensson.    

Tillsynsmyndigheten Ivo, Inspektionen för vård och omsorg, menar att användandet av väktare inte stämmer överens med lagen.   

Mias boende är ett av flera som fått sådan kritik.    

2022, året efter att hon flyttat in, slår Ivo ned på att väktare använts rutinmässigt i över ett halvår.   

Myndigheten slår fast att …

… väktare inte stämmer med målen om goda levnadsvillkor i LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade).    

… skyldigheten att skydda anställda från hot och våld inte får ske på bekostnad av enskildas rättigheter.    

… väktare inte har kompetens att möta personer med funktionsnedsättningar och snarare kan eskalera situationer, med allvarliga konsekvenser.    

Ett knappt år senare får boendet samma sorts kritik igen. Väktarna har varit tillbaka – ibland dygnet runt. 

Lars Rahm, enhetschef på Ivo, säger att det i praktiken är ett lagbrott att bryta mot lagens intentioner. 

Katarina Malmborg, enhetschef på Lunds kommun, med ansvar för bland annat Mia Svenssons boende, säger om att anlita väktare: 

– Det är extrema åtgärder vi måste ta till ibland för att det ska vara tryggt för personalen att jobba. 

”Måste trygga personal”

Enligt en enkät som Arbetet och Kommunalarbetaren gjort har minst elva kommuner haft väktare på plats dygnet runt på något LSS-boende under 2024 eller 2025.  

Lund är en av dem, den här gången gäller det ett annat boende än Mias. 

Ivo säger redan 2022 att det här ska man inte syssla med enligt LSS. Ändå är väktarna på samma boende året efter – och sedan på ett till. Hur ser du på det? 

– Ivo tittar på LSS och inget i LSS säger ordagrant att man inte får ta in väktare. Det är klart att vi ska jobba med andra verktyg. Men vi har också en skyldighet, som vi måste ta hänsyn till, att trygga personalen på våra boenden. Vi gör inte det här lättvindigt, utan när det verkligen behövs, säger Katarina Malmborg. 

Är det ett misslyckande att det gått till den punkten att ni behövt ta in väktare igen? 

– Nej, det skulle jag inte säga. Vi har två uppdrag – att se till att brukare får sina behov tillgodosedda och att se till att personalen kan göra sitt jobb på ett tryggt och säkert sätt. 

Hon menar att väktarna hade en väldigt lugnande effekt för personalen på Mia Svenssons boende, att de gjorde det möjligt att fortsätta att ge det stöd som behövdes.  

Vad vill du säga till dem som upplever en rädsla när det finns väktare i deras vardagsrum? 

– Det är jättebeklagligt att man upplevde den otryggheten. 

”Jättebra lagar, som inte följs”

I grunden handlade situationen på Mias boende om en placering som fått hård kritik av Ivo. Personen som flyttade in i den sjunde lägenheten var en minderårig på ett vuxenboende, en person som kommunen saknade rätt sorts boende för.   

Ivo menar att hen inte garanterades en trygg och säker boendemiljö. Samt att personal och kompetens saknades för att stötta ungdomen eller hantera utmanande beteenden.    

– Förfärligt, säger Marlise Färdig Svensson, som själv är socionomutbildad, om att en minderårig placerades där.    

Hon menar att det är orättvist mot alla. Ungdomen som blir utan rätt stöd, personalen som inte har förutsättningar, Mia och de andra grannarna som får väktare i sitt vardagsrum.  

Marlise Färdig Svensson kommer från Schweiz och beskriver Sverige som ett land med jättebra lagar – som inte efterföljs.    

Se Marlise berätta

Insatser enligt LSS ska ge goda levnadsvillkor och möjlighet att leva som andra. Men Marlise har tappat tilltron. Från att stödet inte bar i förskolan till att det saknades passande boenden när Mia skulle flytta hemifrån och att väktarna dök upp när hon väl gjort det.   

– Många har ingen utbildning, och ska befatta sig med så olika individer med så olika behov, säger hon om personalen inom LSS. 

Hon betonar att hon tycker att situationen blir orimlig även för dem.   

Marlise Färdig Svensson konstaterar också, liksom Katarina Malmborg, att LSS krockar med arbetsrätten.  

– Om man har en lag som man ska följa så måste ju resten också vara anpassat, men det är det inte.   

I dag kämpar Mias familj fortfarande ofta med impulsen att låta den vuxna dottern flytta hem.   

– Vi vill det tio gånger om dagen om du frågar hjärtat, men förnuftet säger absolut nej. För hela det här jobbet med att hon ska ha ett hyfsat självständigt liv med andra omkring sig gör vi ju för att vi vet att vi dör före henne.  

Väktarna är i alla fall borta från boendet och schemat som Marlise Färdig Svensson säger att hon kämpat för att få på plats sitter på väggen. Utöver daglig verksamhet avslöjar det att Mia bowlar på torsdagarna och går på skytte på måndagarna.    

– Jag måste vara mer pricksäker, säger hon om skyttet.    

– Men du är ju jätteduktig, svarar hennes mamma.