Luciahetsen handlar om kränkta föräldrar – inte barnkonventionen
Förskolepersonalen är inte kränkta föräldrars eventpersonal, skriver Arbetets ledarskribent.
”Som om inte varenda förskoleunge sjungit tipptapp oavbrutet för sina mer eller mindre imponerade anhöriga sedan november.”
Kalkbrottets förskola i Malmö har portat föräldrar och anhöriga från sitt Luciafirande. Personalen vittnar om oro bland barnen, föräldrar som fotar och filmar och postar hejvilt och hänvisar till barnkonventionen.
Detta är Malmöförskolan långt ifrån ensamma om. På flera håll i landet har man portat föräldrar och andra anhöriga från det årliga lussefirandet.
Det blev startskottet för en het debatt som engagerat många.
Liberaler i spalterna är i gång med sitt sedvanliga tugg: det är bra att späka barn. Lite ångest har väl ingen dött av?
Linda Jerneck på Expressen ledarsida tycker att Luciafirandet på Kalkbrottets förskola visar vad som händer när ängsligheten tillåts ta över. Argument om barnrätt försvårar det politiska samtalet – avskaffa!
Kanske kan upplevelserna på förskolan till och med leda till utveckling, resonerar DN:s Lisa Magnusson. Hon påstår att barnen straffas för att de inte får visa föräldrarna vad fint de kan sjunga. Som om inte varenda förskoleunge sjungit tipptapp oavbrutet för sina mer eller mindre imponerade anhöriga sedan november.
Handlar väldigt lite om barnen
Men alla som varit på en förskola vet att detta inte alls handlar om barnen. Inte ens de oroliga, ängsliga barnen. Det handlar om föräldrar.
Ni vet, de som har så mycket åsikter, tycker så mycket och verkar tro sig sitta på någon sorts facit kring rätt och fel är väldigt dåliga på att följa instruktioner.
Gång på gång försöker förskolor instruera och tja, böna och be föräldrar om att följa regler och förhålla sig till att deras unge faktiskt är långt ifrån den enda de har hand om.
Ingen får filma eller fota men likförbannat ser man mobiltelefoner i en misstänkt vinkel. Blir någon konfronterad är det ju ändå bara för privat bruk. Hur familjer fått sina skyddade identiteter röjda verkar ingen vilja låtsas om.
Överbelastad personal
”Bara föräldrar får komma, vi får inte plats annars.” Ändå står bonusmamma, mormor, kusinen och grannen där och ska titta. Det ÄR ju så mysigt med Lucia.
Föräldrar som anser sig ha rätt till allt. Som tror att de kan stövla in och domdera och som har åsikter om tja, rätt jäkla mycket.
Samtidigt ska förskolans personal hålla ihop spektaklet. Barngrupperna inom svensk förskola är ju som bekant inte direkt små. Det blir en del att stå i.
Var tacksam och håll snattran
Att arbeta inom förskolan är otacksamt på många sätt. Jobbet är slitigt med många fysiskt krävande moment. Ljudnivån är hög och barngrupperna oförsvarbart stora.
Lönen? Pinsamt låg, inte minst för den bespottade yrkesgruppen barnskötare. Att de bär våra förskolor men är bland de sämst betalda yrkesgrupperna i hela landet borde vara skäl nog för att de ska slippa hantera kränkta päron.
Men nu lever vi i Sverige, landet där förbud och regler som upprätthåller ordning och reda också kränker folk till höger och vänster.
En kompromiss kanske vore på sin plats? Vill folk ha det som det alltid varit får gärna barngrupperna och arbetsvillkoren återgå till glansdagarnas.
Till dess kan folk ärligt talat hålla truten och säga tack för att någon ens orkar arbeta på förskolan.