Tobias hamnade i tvist med firma som hade avtal med Blå-Gul fackförening

I dag är Tobias Mikkelä såväl klubbordförande som skyddsombud på en medelstor el-firma i Skåne. Men det hann bli några krokiga omvägar innan han hamnade där han är i dag.

Han började arbeta i restaurangbranschen.

Men det kändes inte helt rätt, så han sökte sig vidare och fann en distansutbildning till elektriker i Sundsvall.

Utbildningen klarades av utan problem. Det samma går dock inte att säga om praktikplats och lärlingsanställning.

– Det var jättesvårt. Jag fick knappt napp någonstans.

Hade inget kollektivavtal

Men så fick han tips om en liten firma i Blentarp i Skåne.

Han pratade med chefen på firman, som kunde tänka sig att anställa honom.

Det fanns bara ett litet problem. Företaget hade inget kollektivavtal.

– Han sa att de inte kände att de behövde något, och det fick mig att backa, säger Tobias Mikkelä.

”Min enda chans”

Inte minst handlade det om att Tobias Mikkelä inte skulle kunna tillgodogöra sig lärlingstiden om han arbetade på en firma utan avtal.

– Men eftersom jag inte fick napp någon annanstans, så kände jag att den dagen det kommer jobb på en elfirma där det finns avtal där jag kan räkna min lärlingstid, då byter jag firma, säger han och tillägger:

– Nu var detta min enda chans att få jobba med det jag hade utbildat mig till.

”Jag kommer att behöva säga upp dig”

Kollegorna var duktiga yrkesmän, och Tobias lärde sig mycket under sin tid på firman. Villkoren var det heller inga problem med.

Han fick lön enligt förstaårsmontör i installationsavtalet, och inbetalad tjänstepension.

Så kom pandemin och firman tappade sin största kund. Samtidigt hade en liten flicka sett dagens ljus hemma hos familjen Mikkelä, och Tobias tog ut föräldraledighet. Då ringde chefen.

– Han sa ”Jag har slut på jobb”. Jag frågade vad det innebar. Då sa han ”Jag kommer att behöva säga upp dig”.

– Det tolkade jag som att det var något som skulle ske senare, när jag kom tillbaka från föräldraledigheten.

Började söka nya jobb

Tobias började söka nya jobb, och fick till slut napp på en firma med kollektivavtal där han är kvar än i dag.

Han kontaktade chefen på den firma han då fortfarande ansåg sig vara anställd på.

– Jag sa ”nu vill jag skriva mina uppsägningspapper för nu har jag hittat nytt jobb. Nu vill jag ha det avklarat.” Men när vi träffades för att skriva på papperen så stod det som uppsägningsdatum den dagen han ringde till mig. Alltså under min föräldraledighet.

Slutar i domstol

Tobias Mikkelä kontaktar då Elektrikerförbundet, och det är nu det som han kallar en ”karusell” drar igång. En karusell som slutar i domstol. Facket menar att det handlar om en felaktig uppsägning.

Samtidigt vill facket teckna avtal med företaget, så det är en hel del som händer under den här hösten.

Hur kände du under den här tiden?
– Jag kände mig väldigt lugn och väldigt trygg. För jag ansåg mig hela tiden inte vara uppsagd. Dessutom hade jag ju fått ett nytt jobb, så jag var inte orolig för det.

Hur var relationen med chefen som hade sagt upp dig?
– Besvärad skulle jag säga. Han kändes också ganska besvärad av det hela. Vi pratade inte så mycket alls. Framför allt eftersom jag var utlånad till en annan firma.

– Han hade sitt kontor hemma, så vi hade ingen arbetsplats där vi sågs, förutom när vi skulle skriva anställnings- och uppsägningspapper. Det gjorde vi i hans kök.

Vad kände du om att ditt ärende gick så långt som till domstol?
– Att det var rätt. Jag ansåg att uppsägningen hade gått fel till.

Fanns ingen central part

Eftersom firman inte hade ett kollektivavtal, så fanns det ingen central part. Och då tvisten inte kunde lösas drogs det hela till tingsrätten.

Där fick Tobias och chefen redogöra för sina ställningstaganden.

Tobias hade med sig en jurist från LO TCO-rättsskydd och dåvarande ombudsmannen i Skåne, Per-Ola Nilsson, i dag vice ordförande i Elektrikerförbundet.

– Till en början var det lite nervöst när vi skulle gå dit. Men det var väldigt tryggt att P-O var med. Så det kändes bra.

Firman representerades av chefen, hans fru och hennes pappa.

– Det var ett riktigt familjeföretag, men pappan avvek sedan.

Ett tidigare avtal presenterades

Det hela slutade med att Tobias fick de pengar han skulle ha. Något Tobias Mikkelä säger sig vara nöjd med.

– Det kändes bra. Jag kände en lättnad att det var klart, det var över.

Det var dock inte färdigförhandlat med facket. Elektrikerna ville fortfarande teckna avtal med företaget.

Efter att konfliktåtgärder vidtogs från fackets håll tecknades till slut ett hängavtal, men det tog inte slut där.

För företaget presenterade därefter ett avtal de sa att de tecknat före avtalet med Elektrikerförbundet, ett avtal med en helt ny, okänd fackförening: Blå-Gul fackförening.

– Men under min tid på firman hade jag aldrig hört talas om att vi hade ett avtal, säger Tobias Mikkelä.

Lyfte att det saknades skyddsombud

Han lämnade det hela bakom sig och började arbeta på den nya firman, som hade ett gällande kollektivavtal med Elektrikerförbundet.

Där fick han lön som andraårsmontör, och fick samtidigt räkna lärlingstimmar.

– Sen när jag hade jobbat 1 600 timmar så fick jag ut mitt certifikat också.

Efter en tid lyfte Tobias Mikkelä att det saknades skyddsombud på företaget, något som ledde till att han själv valdes av kollegorna till uppdraget.

Därefter startade han och kollegorna en fackklubb på firman, Tobias valdes till klubbordförande.

Det fackliga intresset väcktes

Han säger att det som hände på den tidigare firman nog var det som gjorde att hans fackliga intresse väcktes.

– Från den hjälpen jag fick. Det blommade inte ut då men det kom nog mycket därifrån. Men det var sedan, när jag gick fackliga kurser, som det verkligen riktigt tog fart.

Vad skulle du vilja säga till dem som läser det här?
– Våga fråga, våga be om hjälp om någonting känns fel. Ingen fråga är dyr. Det gäller både arbetsrätt och arbetsmiljö. Känns det inte bra? Fråga.

Tidningen har i samband med denna publicering varit i kontakt med vdn för firman i Blentarp. Han vill inte kommentera tvisten med Elektrikerförbundet mer än att han känner sig ”sjukt orättvist behandlad”.

Han har vare sig anställda eller något kollektivavtal i dag.