Arbetsmarknadsminister Johan Britz ljuger när han tror att det går att plåga arbetslösa till jobb
Det sjukaste med Britz tuffa stil mot arbetslösa är att han vet att han spelar teater, skriver Arbetets politiska redaktör.
Arbetsmarknadsminister Johan Britz (L).
Vi börjar med att redogöra för några sakförhållanden.
En halv miljon människor i det här landet är arbetslösa. Som procent räknat har vi en av EU:s absolut högsta arbetslöshetssiffror: 9,0 procent. Det är tredje sämst i unionen.
Över 371 000 personer är inskrivna på Arbetsförmedlingen och 155 000 av dem har varit utan arbete i över ett år.
Långtidsarbetslösheten biter sig fast och Konjunkturinstitutet varnar för att det blir värre eftersom arbetslösheten inte sjunker på det sätt den brukar göra.
Så ligger alltså landet. Så ser utmaningen ut för våra politiker.
Arbetslösa ska städa parken
Och högst ansvarig för politikområdet är en herre vid namn Johan Britz. Han företräder ett parti som heter Liberalerna och i en intervju med Svenska Dagbladet härförleden spånade han fritt kring vad som skulle behöva göras. Man skulle till exempel kunna tänka sig att arbetslösa äntligen får möta lite krav, funderar Britz.
Arbetslösa kan städa parker i utbyte mot a-kassa, kanske. Och förmås utbilda sig mellan städpassen ute i friska luften.
– Om du inte kommer dit så är det någon som åker hem till dig och knackar på dörren och frågar om du är sjuk eller vad som är problemet, föreslår ministern som tycker att ”det måste vara ett heltidsjobb att vara arbetslös”.
Gulligt, men nu tror jag vi måste prata om sakförhållanden igen.
Idén att det går att straffa folk in i jobb har effektivt avfärdats av Finanspolitiska rådet.
Arbetsförmedlingen kräver i dag att inskrivna ska söka sex jobb i månaden för att få ekonomisk ersättning. Samtidigt ser vi att färre lediga jobb anmäls till Arbetsförmedlingen och att varslen ligger på mycket höga nivåer.
Konkurrensen om jobb är mördande
Läget i svensk ekonomi är alltså sådant att arbetsgivarna inte söker personal just nu. Men antalet arbetslösa per ledig tjänst hos Arbetsförmedlingen har nått den högsta nivån på över tio år. Konkurrensen om varje ledigt jobb är bokstavligt talat mördande.
Och vill man vara sådan så kan man också notera att alla insatser för att arbetslösa ska få jobb – utbildningar, coachning, stödåtgärder – har halverats sedan 2016.
Då låg nivån på drygt 32 000 kronor per arbetssökande och år. I dag är den nere på knappt 16 600.
Allt det här vet förstås arbetsmarknadsminister Britz. Han har sett de här siffrorna och han förstår dem. Och han inser såklart att svensk arbetslöshet över huvud taget inte behöver nya kontrollapparater och hembesök.
Då veknar ministern
Men han behöver visa att han är en hårding. Han behöver låtsas att arbetslösa är slappisar som suger bidragstutte och aldrig möter några verkliga krav.
Det är liksom vad borgerliga väljare vill höra när skatterna för de mest välbeställda sänks och samhället monteras ned. Eller?
När Johan Britz får frågor av Svenska Dagbladet om den ökande arbetslösheten bland akademiker – de har blivit 30 procent fler på tre år och är den grupp som växer snabbast bland de inskrivna på Arbetsförmedlingen – veknar ministern plötsligt.
Då försvinner tuffheten. Då är han ”orolig”. Då vet han att det är ”tufft” att vara arbetslös. Då är det inget tal om att bli skickad ner i parken med krattan i högsta hugg.
Till del handlar det förstås om att Britz inte vill reta folk som traditionellt röstat på L.
Men framför allt avslöjar han något betydligt värre: att regeringens enda kort mot arbetslösheten är löften om hårda tag som de innerst inne vet varken gör från eller till.