”Våld är inte en del av stödassistenters jobb – hur kan ni låta det fortsätta?”

I skuggan av vårdkriser och personalbrist finns en yrkesgrupp som sällan får rubriker men som varje dag bär upp samhällets mest utsatta. Stödassistenterna. 

Vi som med kompetens, tålamod och hjärta skapar trygghet, struktur och livskvalitet för människor med funktionsvariationer.  Vi jobbar i boenden och i daglig verksamhet, med människor som behöver struktur, trygghet och omsorg.

Hur länge ska vi acceptera att stödassistenternas arbete aldrig sätts i fokus?

Risk att människor far illa

Rätt bemanning är inte en lyx, det är en nödvändighet! Att placera fel person på fel plats är inte bara ineffektivt, det är direkt farligt. 

När outbildad personal sätts för att möta och hantera komplexa behov, riskerar både brukare och arbetstagare att fara illa.

Det krävs att arbetsgivaren bibehåller den befintliga personalen, det krävs utbildning, det krävs erfarenheter och rätt personlighet. Det krävs utbildade stödassistenter.

Vi går sönder av stress

Att verkligen se personen framför sig är kärnan i stödassistenternas arbete. Du behöver hela tiden anpassa dig efter människan du har framför dig, efter hens behov, känslor och efter hens uttryck.

Det är ett arbete som kräver både självkännedom och emotionell intelligens. 

I dag stressas vi sönder eftersom vi arbetar på scheman som inte går ihop, timmar som ska sparas in, vikarier som kastas in utan introduktion, och brukare som inte får den omsorg de har rätt till och behov av. 

Hur länge orkar vi?

Som stödassisten har det blivit en del av jobbet att mötas av våld och hot om våld.

Det är under all kritik att det fortfarande finns arbetsgivare som säger att ”lite slag får man stå ut med”. Som om det vore en acceptabel del av vardagen.

Det är det inte. Våld och hot om våld är en arbetsmiljöfråga, en fråga om respekt och säkerhet. 

Vi ska inte tåla att bli slagna

Stödassistenterna möter människor i svåra livssituationer, men det får aldrig normaliseras att vi ska tåla att bli slagna, hotade eller kränkta.

Vi behöver stöd, skydd och tydliga gränser, inte bortförklaringar. Våld och hot är aldrig en del av jobbet!

Det är dags att höja statusen på yrket. Stödassistenter är inte ”extrahänder”. Vi är pedagoger, vårdare, kommunikatörer och ofta allt på samma gång. 

Sluta ta oss för givna

Till politikerna säger jag: Sluta spara på dem som utför ett av de viktigaste jobben. Se till att rätt person är på rätt plats. Satsa på utbildning och kompetenshöjning, satsa på att säkra upp arbetsmiljö och satsa på långsiktig bemanning. 

Sluta ta stödassistenter för givna – som en yrkeskår som bara är där och som ska tåla lite våld på jobbet. När vi får rätt villkor, får också samhällets mest utsatta det stöd de förtjänar och behöver.