Väktare på LSS är både dumt och ovärdigt

LSS, lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade, syftar till att ge människor med intellektuella funktionsnedsättningar, autism och autismliknande tillstånd stöd. 

Målet är att de ska kunna leva och delta i samhället på samma villkor som alla andra. Att stötta och röja hinder i vardagen antingen i hemmet eller på gruppboende. 

Integritetskränkande

Som inom alla yrken där man arbetar nära människor uppstår ofta intressekonflikter. En återkommande sådan är riskerna att utsättas för våld för dem som arbetar inom vård och omsorg. 

Hur erbjuder man bäst stöd samtidigt som man skyddar personalen från våld? 

Arbetets granskning visar att man på flera gruppboenden anlitat externa vaktbolag för att man inte lyckats med arbetsmiljöarbetet. Inte nog med att många uppfattar uniformerad personal som obehaglig och hotfull, att de saknar specialkunskap för att bemöta människor i behov av LSS. 

Ändå har väktare utfört arbetsuppgifter utanför väktarrollen, som att duscha brukare. Integritetskränkande, för att uttrycka sig milt. 

LSS är oberäkneligt

En person som har LSS befinner sig i en extremt utsatt position. Livet fungerar inte utan insatser från samhället och funkar inte insatserna så funkar inte livet. 

För att det ska fungera behövs tillit, kontinuitet och tillräcklig kunskap och kompetens. Rätt boendemiljö och luft i både budget och bemanning är en förutsättning för att det ska fungera. 

Som alla vet, men verkar vilja inte låtsas om, är LSS-verksamheten oberäknelig. Människor i behov av LSS kan ha bra och dåliga perioder och dagar. Relationsbygge och mer än den precisionsbemanning som tyvärr har blivit norm inom vård och omsorg är av yttersta vikt. 

Men det behövs också kontroll. Med dagens system, där alla välfärdstjänster upphandlas, är otryggheten för personalen och brukarna inte bara vanligt förekommande – de är lagstadgade. 

Pengar före människan

Upphandling och privatiseringar har gjort att osäkerhet och ekonomiska incitament tillåts gå före mjuka värden. Med konkurrens som enda verktyg blir precisionsbemanning och väktare en rimlig lösning. Extra personal och färre brukare blir ju för dyrt. 

Men LSS är dyrt. För den som inte arbetar i den eller är i behov av LSS kan det verka överdrivet med beredskap, små grupper och mer personal. Man stirrar sig blind på kostnaderna och siffrorna. 

Sådan är välfärden. Vissa människor behöver mer och behöver därför få kosta mer. Med vinstdrivande företag och konkurrens om upphandlingar efter pris har vi ingen chans att få ordning på någonting, väktare till trots.