Övervakad hemma – autistiska Isabelle, 23, tvingades leva med väktare mot sin vilja: ”Lagbrott”

”Securitas följer alltså med mig ut”, säger en upprörd kvinnoröst.

Rösten i filmklippet tillhör Isabelle Lötell, då 21 år.

Med skakig hand riktar hon sin mobilkamera mot två uniformerade väktare. Männen reagerar inte på hennes röst, men trots det är deras närvaro tydlig. Deras knastrande fotsteg är ett ljud som hon tvingats vänja sig vid.

Filmen är tagen 2023 på Isabelle Lötells tidigare LSS-boende i Motala. En plats där personer som Isabelle, som har autism, har rätt att få stöd av personalen i vardagen. Trots det följer väktare efter henne runt den röda husknuten.    

Med tiden kommer Isabelle träffa väktarna nästan lika mycket som hon träffar boendepersonalen.  

– Bara sättet som väktarna kollade på mig, som att jag var smuts. Så jag tittade tillbaka med förakt, säger Isabelle när hon nu visar filmen. 

Se väktarna följa efter Isabelle:

Några tillfällen är extra jobbiga att prata om.

Som den gången då hon säger att hon faller handlöst i golvet efter att ha fått en knuff i bröstet. Hon kan inte tänka klart, mer än att hon vill skydda sitt hem. När hon återigen försöker få väktarna att lämna hennes lägenhet blir hon ännu en gång knuffad i marken.

Exakt vad som hände vet bara Isabelle och väktarna, men känslan av maktlöshet har lämnat spår. I dag är Isabelle fortfarande rädd för att väktare ska anlitas på hennes nya LSS-boende. 

– Det där var mitt hem. Det är min enda trygga punkt och de förstörde den för mig, säger hon med en uppjagad röst.   

Ivo: ”Ett lagbrott”

Det här är inte första gången som väktare kallas in på LSS-boenden i Sverige. 

Arbetet och Kommunalarbetaren har granskat flera fall. Här finns berättelser om rädsla för uniformer, fysiska ingripanden och i värsta fall handbojor.

Väktare anlitas gång på gång trots att myndigheten Ivo, Inspektionen för vård och omsorg, har slagit fast att det går emot lagens mål om att personer med funktionsnedsättningar har rätt till ”goda levnadsvillkor”.

Lars Rahm, enhetschef på Ivo, säger att det är detsamma som ett lagbrott.

– Det är ett annat ordval, säger han, men lägger till att det är för enkelt att säga att det är ett lagbrott varje gång väktare är på plats, att varje fall måste utredas.

Kommunernas förklaring är att de är skyldiga att skydda de anställda från våld. Ett i högsta grad verkligt problem. 

Kommunalarbetaren visade i en kartläggning våren 2025 att minst 25 anställda inom LSS blev hotade med kniv bara under andra halvåret 2024. Två år tidigare gick det så långt att 19-åriga Agnes Redlund höggs ihjäl av en boende på LSS-boendet där hon arbetade. 

LSS krockar alltså med andra krav på kommunerna. De är skyldiga att skydda sin personal – men det får inte ske på bekostnad av de boendes rättigheter, betonar Ivo i sina beslut. Väktare saknar också kompetens för att arbeta med personer med funktionsnedsättning.

Minst 11 av Sveriges 290 kommuner har haft väktare på plats dygnet runt på LSS-boenden under 2024 eller 2025, visar en enkät som vi skickat till samtliga kommuner.

Ständig rädsla att göra fel

För Isabelle Lötell blev det en kalldusch när det plötsligt satt två väktare i tv-soffan på LSS-boendet i Motala där filmklippen är inspelade.

När personalen hjälpte henne med vardagssysslor, som att diska, följde väktarna efter. 

Känslan: väktarna väntar på att hon ska göra något fel.  

Se personal och väktare i Isabelles hem:

– Och jag visste att det skulle hända för jag är ju inte felfri, jag har mina problem, säger Isabelle Lötell.  

Det här är inte första gången Isabelle träffar väktare. Redan på hennes första LSS-boende i Mjölby, tidigare samma år, brukade väktare patrullera runt byggnaden.

Det började efter att Isabelle sagt hotfulla saker och kastat en porslinskopp i marken framför en anställd. 

Under de månader hon innan dess hunnit bo på boendet har hon känt sig ensam och strandsatt.  

Anställda har förlöjligat och skuldbelagt Isabelle på ett sätt som lett till två skriftliga varningar. Kommunen slår också fast i en egen utredning att hon inte har fått det stöd hon har rätt till.

Hennes mamma Sarah Wirdebäck ber desperat om hjälp, enligt flera sms som vi tagit del av. Hon är rädd att hennes dotter ska göra något hon kommer få ångra – vilket hon också gör när hon kastar koppen.

– Fast jag var ledsen och besviken försökte jag hela tiden bete mig fast jag var arg. För jag ville inte bråka, det tar så mycket energi från mig, säger Isabelle Lötell i dag. 

Rädsla för uniformer

Även tidigare har väktare skapat oro, på ett annat av Mjölby kommuns boenden. Redan året innan Isabelle Lötell träffade väktare larmade en anställd om att väktare skrämde en boende som var rädd för uniformerad personal. 

– Vi inom LSS ska jobba med att skapa trygghet och förtroende, det kommer aldrig skapas med väktare på plats, säger mannen som vill vara anonym. 

 Han håller med Ivo, som kritiserat Mjölby kommun, om att det saknades rätt kompetens i arbetsgruppen. Dessutom har boendet varit otryggt på grund av hur kommunen satt personer med olika behov bor under samma tak. 

Fler kommuner än Mjölby tar in väktare upprepade gånger, ibland med dramatiska följder.

I Göteborg har en boende 2020 handfängslats minst 27 gånger. Väktarna har också gjort personalens uppgifter, som att duscha boende. Trots svidande kritik är väktare med ända in i duschen igen 2024.

I Lund har väktare ingripit i en minderårigs lägenhet och hållit fast personen. Kommunen får kritik två år i rad. Ivo varnar för att väktare kan trappa upp konflikter. 

– De häller bensin på elden, säger också Isabelle Lötell. 

Andra lösningar

Men vad kunde kommunerna ha gjort i stället?

När vi granskar flera av Ivo:s utredningar återkommer brister som kunde ha åtgärdats innan det gick så långt att väktare kallades in: 

• Kompetensen: Ivo drar slutsatsen att anställda inte fått tillräcklig kompetensutveckling för att förebygga eller hantera situationer med hot och våld.
• Lokalerna: Ytor som är dåligt anpassade för verksamheten. Bland annat för trånga för de boende att samsas på, eller för små för att rymma tillräckligt med personal.
• Antalet boenden: Tre till fem personer är rimligt i ett gruppboende, enligt Socialstyrelsen, men i fall vi granskat har det antalet överskridits.
• Felplaceringarna: Personer med vitt skilda behov har klumpats ihop där det råkat finnas plats, bland annat på Isabelle Lötells första boende i Mjölby.

Ändå försvarar Mjölby kommun beslutet att anlita väktare.

– Utifrån det specifika fallet som var 2023 var väktare nödvändigt en kortare period, säger verksamhetschefen Robin Taylor.

Menar du att situationen gör det rätt att gå emot lagstiftningens intentioner?  
– Jag kan inte svara på den frågan, jag har svarat nog kring situationen.

I övrigt vill han inte kommentera Isabelles erfarenheter från LSS-boendena. 

Det är med bagaget från sitt första boende hon möter väktare på nytt i Motala, på ett boende där Mjölby kommun har köpt en plats åt henne.

Efter dagen då väktarna plötsligt sitter i tv-soffan där börjar de följa med Isabelle och personal till gymmet och mataffären. När Isabelle väljer frukt står väktarna några meter bakom.

– Det var inte diskret över huvud taget. Jag tyckte mest att det var så jävla pinsamt, säger hon. 

Ibland när Isabelle vill gå på skogspromenad och rasta hunden Chapo följer bara väktarna med.

Isabelle stryker chihuahuan över ryggen medan hon berättar. Han har varit hennes trygghet genom åren då det har stormat.   

– Utan honom hade jag säkert fuckat ur ännu mer. 

En gång stänger hon dörren till sin lägenheten, där en anställd hjälper henne att sortera i frysen. Strax innan har Isabelle höjt rösten och börjat skrika, enligt väktarna. De får order från en person med en ansvarsroll på LSS-boendet att låsa upp dörren utifrån.

Det blir en dragkamp om dörren. Till slut går dörrkarmen sönder. I dag är Isabelle dömd för att hon till sist hotade att slå in skallen på väktarna. I samma dom finns två fall av olaga hot mot anställda.

Men i domen framgår också att Isabelle kände sig trängd av väktarna. Att hon mådde psykiskt dåligt har i ”hög grad” bidragit till att hon gjort sig skyldig till brotten, slår rätten fast. Enligt domen har även väktarna uttryckt förståelse för att Isabelle kan ha upplevt situationen som trängande.

”Jag förstår att man blir rädd”

Arbetet har sökt väktarna och nått den ena, som avböjt att kommentera. Securitas svarar via presstjänsten att de inte kommenterar enskilda fall, men att det är en komplex uppgift när väktare anlitas för att skydda personal.

– När jag väl blir arg blir jag förbannad. Jag kan förstå att man blir rädd, säger Isabelle Lötell.

För då kastar du saker och skriker?  

– Ja, jag har inget annat sätt. Jag har inga andra verktyg och det är därför jag bodde där. De måste hjälpa mig att hitta verktyg för hur jag ska hantera mina känslor. 

Isabelle hinner bara bo drygt tre månader i Motala innan boendet går i konkurs. Under den tiden larmar någon Ivo om att personalen saknar rätt utbildning och kompetens.  

Ivo gör ingen granskning. Men Isabelles vittnesmål om väktarnas ständiga närvaro stärks av filmer, mejl och polisförhör.

Isabelle lämnar väktarna bakom sig, men de fortsätter kallas in på boenden runt om i landet.

• 26 kommuner uppger i vår enkät att väktare blivit vanligare inom LSS de senaste tio åren.

• En anställd i Linköping och en närstående i Örebro larmar till Ivo om väktare i juli i år.

• Under sommaren kräver samtidigt en annan del av myndighetssverige, Arbetsmiljöverket, som inspekterar personalens säkerhet, väktare på ett LSS-boende i Karlskrona. Annars kan kommunen tvingas betala 200 000 kronor.

Sedan väktarna kom till Karlskrona har våldet trappats ned, enligt ett anonymt skyddsombud.

–  Jag förstår kritiken, men jag och mina kollegor skulle kunnat vara döda om vi inte hade något skydd, säger hen, och frågar sig vad man annars ska göra när utökad grundbemanning, handledning och liknande lösningar inte fungerar.   

Men. I grunden finns ett annat problem:

– Hela personalstyrkan säger samma sak, personen skulle aldrig ha bott här.   

Det tar lång tid för Isabelle Lötell att hitta ett hem. När hennes LSS-boende i Motala går i konkurs börjar kampen om på nytt. Hösten 2025 flyttar hon in på sitt tredje LSS-boende, hemma i Mjölby.  

På det här boendet finns inga väktare, men ännu har hon inte vågat släppa ner axlarna.  

– Jag vill inte hamna i en ny sits där jag riskerar att gå sönder igen, säger Isabelle Lötell och fortsätter:  

– Men personalen här verkar vilja hjälpa mig, de gör mer än vad de måste. Jag fick en födelsedagspresent igår till exempel.