Ivo om att kommuner anlitar väktare: ”Kan vara ett lagbrott”

Uniformerade väktare har gång på gång arbetat på LSS-boenden i Sverige, visar vår granskning. Syftet är att skydda personalen från våld, men resultatet kan bli dramatiskt för de som möter väktarna.  

I Motala följde väktare med autistiska Isabelle, 21, var hon än gick, till exempel mataffären eller gymmet. Hon vittnar även om att hon blivit knuffad i golvet av väktare.   

I en rad exempel Arbetet och Kommunalarbetaren har tittat närmare på, där väktare anlitats på gruppbostäder, skriver Ivo i sina beslut bland annat att väktare inte är ”förenligt med LSS-lagstiftningens mål.” 

När vi försöker fråga Ivo centralt hur det är möjligt att kommuner som Göteborg fortsätter att anlita väktare trots kritik, slutar presstjänsten efter fyra dagars påtryckning att svara på våra mejl.  

Därför ringer vi direkt till Lars Rahm, enhetschef på Ivo, som arbetat med flera liknande fall:  

Ni skriver i flera beslut att det inte är förenligt med LSS-lagstiftningens intentioner att använda väktare. Vad betyder det?  

– LSS bygger på att det är den enskilde brukarens hem. Det ska vara en hemlik miljö, och att ha väktare i sina hem är inte så vanligt. Man ska ha rättigheter som alla andra, men vi är medvetna om att det är en utmaning för verksamheterna. Det ska till exempel vara en god arbetsmiljö för personalen också. Det ena trumfar inte det andra.  

Vad är skillnaden mellan att bryta mot en lags intentioner och att bryta mot själva lagen?  

– Nej, det är väl detsamma.

Kan man kalla det för lagbrott då egentligen?   

– Ja, det är ju ett annat ordval. Men i praktiken är det så.  

Har ni polisanmält kommuner som anlitat väktare på LSS?  

– Nej, det har vi inte gjort, vad jag vet. Det jag menar med lagbrott är ju att man har gjort ett avsteg från lag och föreskrifter, men det ska nå en väldig allvarlighet för att vi ens skulle överväga det.

– Det är för enkelt att säga att det är ett lagbrott så fort det är väktare på plats, först måste vi utreda och bedöma varje fall.  

För en vanlig människa kan det låta märkligt att ni inte polisanmäler?  

 – Jo visst, rent hypotetiskt kan vi göra en polisanmälan. Då är det den politiska nämnden i kommunen som är ytterst ansvarig. Men vi är inte skyldiga att göra det, men vi kan göra det. 

Du säger att ni inte är skyldiga, men borde ni göra en polisanmälan? 

– När det gäller andra lagstiftningar är det väldigt uttalat att vi ska göra det, då är det ingen diskussion. Men i det här fallet är det mer ett övervägande vi får göra. När vi påtalar en brist förväntar vi oss att man undanröjer bristen. Har det gjorts finns det inga skäl för oss att gå vidare med en polisanmälan. 

Vi har pratat med en kvinna på ett LSS-boende. Hon brukade bli förföljd av väktare var hon än gick. Hennes mamma tipsade er, men det hände inget. Hon kallar Ivo för ”tandlösa”. Vad tycker du om det?  

– Vi är tacksamma för allting vi får till oss, vi får oerhört mycket tips och klagomål. Vi gör dagliga prioriteringar och jag förstår att det är en klen tröst när vi bara bekräftar att vi tagit emot tipset. Samtidigt vill vi jobba på breda fronter, vi vet att vi får större genomslag då.   

Vad ska arbetsgivare göra i stället för att kalla in väktare?  

– Det är inga enkla saker det här, dock vi vet att det finns jättemycket utbildning, handlingsplaner och liknande sätt att arbeta för att undvika dessa situationer. Men vi vet att det är en brist, att arbetsgivare inte tillgodoser dessa kunskapsluckor. 

Tror du att väktare kan vara en lösning på hot och våld mot personalen?  

– Det är ingenting jag kan kommentera, då vårt fokus ska vara på brukarna. Det där är ett arbetsmiljöperspektiv.