Har Henrik Jönsson fått miljoner för att styra svenskarnas verklighetsuppfattning?
Journalistik i deras ögon är en konspiratorisk kamp om ”verkligheten”, inte en ambition att faktiskt presentera densamma, skriver Arbetets kulturredaktör.
”Det sorgliga är att det faktiskt finns människor som går på det här bisarra skådespelet och att de blir allt fler”, skriver Johannes Klenell om Henrik Jönssons nya satsning.
Så startade Youtubern Henrik Jönsson ännu en public service-dräpare i mångmiljonklassen. I helgen lanserades hans nya tv-satsning 100%.
Projektet görs i samarbete med Marie Söderqvist, vd på tankesmedjan Ephi – en verksamhet för dig som gillar både ”hälsa” och en riktigt solid tobakskonsumtion.
Uppdraget är att opinionsbilda för en borgerlig valseger 2026. Vi har sett det förut med Kvartal, Bulletin och förra gången Henrik Jönsson skulle göra en tv-satsning. På sedvanligt vis är för den här sortens högerprojekt är finansiärerna fem anonyma företagare.
”Vår output här kommer inte att gå att skilja från någonting som de gör på public service förutom att vi opererar på en fraktion av deras budget. För att vi är entreprenörer och kan få varje krona att räcka längre”, säger Jönsson till Expressen.
Här kan sprätten ha en poäng. Marknaden är uppenbarligen inte ett uns bättre än det skattefinansierade på att göra något nytt eller spännande.
Tragisk skara föredettingar
För det är en rätt tragisk skara av usual suspect-föredettingar Jönsson fått med sig när han ska producera content.
Jan Emanuel, Aron Flam, Hanif Bali, Alice Teodorescu. Urvalet av twitteridoler är så trött och fantasilöst invandringskritiskt att man skulle kunna tro att Jönsson jobbar som inslagsproducent på P1 Morgon.
Dessa övre medelålders vikingar ska alltså få ungdomar att rösta blåbrunt i september?
I verksamhetens första artiklar får läsarna nödvändig information som att ”Fula människor är mer sossiga”, ”Public Services manlighet behöver terapi” samt att Socialdemokratin är ”vilse i etnicitet och sexualitet”.
Alltså ungefär samma gamla gnäll som bara pågått i över ett decennium.
Underhållningen står komikern Viktor Klemming för – vars stora claim to fame är att han en gång påstod sig ha blivit cancelled av Sparbanken i Tanum.
Konspiratorisk kamp om verkligheten
Sagt helt utan ironi: Det låter onekligen som att ett svagt Public Service har en reell utmanare här.
I fredagens DN skrev jag om nättidningen Kvartals chefredaktör Jörgen Huitfeldts utspel där de säger sig ta kampen mot gammelmedias ”verklighetsbeskrivning”.
I sitt första Youtubeklipp på 100% säger viraldemagogen Henrik Jönsson samma sak:
”Det enda som är ett hot mot demokratin är att det finns en massa snarstuckna och skattefinansierade journalister som försöker hindra röster som våra från att höras så de själva obehindrat ska kunna fortsätta styra över svenskarnas verklighetsuppfattning”, rasar den skånske ormoljeförsäljaren.
Journalistik i deras ögon är en konspiratorisk kamp om ”verkligheten”, inte en ambition att faktiskt presentera densamma.
Märk väl, vi talar inte längre om olika ”perspektiv”, eller ens om det Svenskt Näringslivs opinionsbildarnestor Sture Eskilsson en gång kallade ”problemformuleringsprivilegiet”, vi talar om något mycket större.
Nu påstår sig dessa opinionsbildare till höger strida om svenskarnas upplevda verklighet.
Det är som att läsa är Putins propagandastrateg Vladislav Surkovs handbok, rakt av.
Nära kopplingar till statsministern
I debatten hos Publicistklubben senast sa Huitfeldt att research inte nödvändigtvis är lika viktigt som att släppa en nyhet direkt och sen diskutera med läsarna om deras upplevelse av huruvida den stämmer.
”På så vis får vi kanske bättre nyheter än journalisten som sitter tre månader på sin kammare.”
Låt mig vara tydlig. Det är inte nyheter, det är ryktesspridning. Det de här aktörerna sysslar med är inte relevant mediekritik – vad som blir kvar i stället är rena konspirationsteorier.
De här figurerna kämpar heller inte i någon direkt motvind.
Henrik Jönsson är en förmögen man med nära kopplingar till vår statsminister – inte en politisk dissident. Hans finansiärer är den ekonomiska eliten.
”Tv-kanalen” i sig är som sagt en satsning från lobbyverksamheten EPHI, en gång startad av stockholmsmoderaten och oppositionsborgarrådet Christofer Fjellner – hans tidigare sakkunnige i Europaparlamentet sitter kvar i styrelsen.
Fjellners efterträdare, Marie Söderqvist, är tidigare vd på lobbyorganisationen Livsmedelsföretagarna.
Operativt ansvarig är tidigare PR-konsulten Oliver Rykatin, kommunpolitiker för Moderaterna i Nacka. Redaktör är tidigare Timbromedarbetaren och Internationella Engelska Skolans förra presschef Lars Anders Johansson.
Jag vet inte, men det låter ju som att det finns en hel del ekonomiskt egenintresse i att granskande journalistik misstänkliggörs här.
Får mångmiljonbelopp
Det är rätt uppenbart att ingen försökt hindra eller tysta de här filurerna, de har blivit emotsagda när de ägnat sig åt att sprida magkänslor, humbug och rena felaktigheter och slagit bakut.
Det sorgliga är att det faktiskt finns människor som sväljer det här bisarra skådespelet med hull och hår och att de blir allt fler.
Den verkliga dystopin ligger där, inte i att den här sortens charlataner existerar. För det har de alltid gjort.
Som författaren Peter Pomerantsev skriver om Putins Ryssland: parollen är ”ingenting är sant, allt är möjligt”.
Ju diffusare sanningen blir desto svårare är lögnen att synliggöra.
De här jepparna får mångmiljonbelopp av näringslivet för att ta oss dit.