Pressad personal bakom Lager 157:s lågpriser

Den svensk lågprisjätten Lager 157 har ännu en gång hamnat i blåsväder.  

Sist handlade det om textilarbetarna i Bangladeshs arbetsvillkor. Expressens granskning visade att anställda bodde i skjul i anslutning till arbetsplatsen och levde ett direkt ovärdigt liv. 

Denna gång är det personal i Sverige som larmar om ohållbara villkor. 

Konkurrerar med skitvillkor

31-åriga Lina berättar för Handelsnytt om hur personalen pressas. Själv blev hon av med jobbet när hon som skyddsombud blev för besvärlig. 

Sedan 2020 har arbetsmiljöverket gjort 23 inspektioner i Lager 157:s butiker. På 13 av dem upptäcktes brister som krävde åtgärder. 

Men hur ska en nordisk kedja kunna konkurrera med kinajättar som Temu och Shein, egentligen? 

Med samma skitvillkor, så klart. I Sverige är det i teorin inte tillåtet att behandla sin personal på det viset. Det är ju därför produktionen förläggs långt härifrån. 

Kostar att sänka priserna på kläder

Klädjätten Lager 157 klarar sig dock inte utan anställda i sina svenska butiker. Men de är uppenbart inte särskilt sugna på att betala det faktiska priset för deras arbete. 

Rotation i kassan kostar. Att hyra in skylifts för att hänga skyltar utan att riskera skador kostar. Lageryta stor nog för att slippa stapla lådor på varandra kostar. Hjälpmedel för att i sin tur kunna lyfta ner staplade lådor utan att riskera skador kostar också. 

Det är alltså kassa villkor för de som producerar varan. Den ska sedan fraktas runt halva jordklotet för att landa i butiker där man behandlar personalen ”som förbrukningsvaror”, som Lina själv uttrycker det. 

Men ska en topp kosta 100 kronor och en regnjacka under 300 så måste man tumma på något. Eller som i Lager 157:s fall; tumma på massor.

Klimatet och anställda betalar priset

Textilarbetaren i Bangladesh betalar, klimatet betalar, svenska butiksanställda betalar. 

Och det handlas väldigt mycket kläder i Sverige. Och trots att allt fler börjat handla second hand så ökar även konsumtionen av nyproducerat. 

En ny topp till festen, en klänning till det där bröllopet. Och så skor till, så klart.  

Glöm fast fashion, nu är det ultra fast fashion som gäller. Fastän de flesta innerst inne vet om att det inte är en schysst vara de köper så blir det lätt att trilla dit. 

Inga ursäkter kvar

Men när någon lyfter problemen och ifrågasätter verkar det som att alla har argument för att fortsätta handla.

Att det var bråttom. Att det är svårt att hitta bra utbud i rätt storlek. Att de inte har råd med alternativen. Att de också vill kunna handla mycket. 

Det sistnämnda är värt att uppehålla sig vid. Kläder har nämligen ett oförsvarbart kort liv i dag. Och varför ska man leta efter god kvalitet om det ändå inte finns någon avsikt att bära plagget mer än en handfull gånger?

Och visst kan man diskutera om konsumentmakt är en grej, eller om det ens borde vara det. När det kommer till den överdrivna konsumtion som faktiskt pågår är det ändå inte orimligt att ta sig en funderare på vart man väljer att spendera sina pengar – och hur.