Spräng banken!

Den svenska ekonomin bromsade så kraftigt efter Rysslands intåg i Ukraina att en fortsatt hög ränta skulle driva Sverige djupare in i en långvarig lågkonjunktur.

Den varningen har vi i tre år hört från OECD, Konjunkturinstitutet och varenda ekonom med självrespekt. De sakkunniga har dessutom tyckt att det vore på sin plats om den svenska regeringen gjorde något åt saken. Det tyckte inte den svenska regeringen.

Det har inte blivit någon bred efterfrågestimulans. Inga riktade investeringar. Inga reformer som stärker produktivitet, byggande eller hushållens köpkraft.

Penningpolitikens poäng försvinner

Så Riksbanken har fått jobba på ensamma. På knappt ett och ett halvt år har man sänkt styrräntan från 4,0 till 1,75 procent.

Men den avspänningen har hushållen också blivit blåsta på.

För medan Riksbanken pressade ned styrräntan för att rädda ekonomin har storbankerna iskallt valt att inte föra sänkningarna vidare. Bolåneräntorna har inte fått följa styrräntans fall. Hela poängen med penningpolitikens lättnader försvinner.

Jämförelsesajten Zmarta har i en ny genomgång visat hur det ser ut. Bolåneräntorna har i snitt sjunkit med 2,09 procentenheter. Styrräntan har fallit med 2,25.

Du går miste om tusenlappar

Den där lilla skillnaden 0,14 procentenheter motsvarar tusenlappar om året för ett vanligt hushåll. För en familj med ett bolån på 4 miljoner handlar det om över 5 000 kronor årligen. Och på samhällsnivå talar vi om nästan 6 miljarder kronor som stannar kvar hos storbankerna.

De där 6 miljarderna visar att Sverige inte har någon fungerande bolånemarknad. Vi har ett oligopol där fyra storbanker dominerar kreditgivningen, självsvåldigt sätter villkoren och marscherar i takt.

När bankerna får styra lånemarknaden helt själva kan de plocka ut pengar ur ekonomin utan att egentligen göra något för dem. Och ju mindre politiken lägger sig i desto lättare går det. Pengarna rinner uppåt därför att ingen sätter stopp för det.

Att Socialdemokraterna nu går fram med förslag om att statliga banken SBAB ska bli en verklig konkurrent är därför utmärkt. Det är också förslagen om en tillfällig bankskatt på övervinster från räntenetton och stopp för listräntor.

Bonus till direktörerna

Ytterst handlar det här om vilket sorts samhälle vi vill ha.

Varje liten del av räntesänkningen som bankerna väljer att behålla för sig själva betyder pengar som flyttas från vanliga löntagares plånböcker till bankernas vinstmaskin.

Det betyder att människor har mindre pengar kvar varje månad. Med mindre pengar i plånboken handlar man mindre och det slår hårt mot handeln och bromsar ekonomin.

När efterfrågan viker börjar företagen tveka. De drar ned på sina investeringar, skjuter upp planerade satsningar och blir försiktigare med nyanställningar.

Det som var tänkt som en lättnad i hela ekonomin betraktas av bankdirektörerna som en trevlig liten bonusutbetalning.

Det är liksom det centrala här.

Bankerna håller tillbaka Sveriges utveckling. Och så länge ingen på allvar bryter deras makt kommer de fortsätta göra det.