”Lägg inte skulden på föräldralediga – förskolans problem är politiska, inte privata”

REPLIK. Nyligen skrev Jennelie Hermelin att det är absurt att barn som har småsyskon hemma ska ha rätt till 30 timmars förskola.

Jag håller inte med. Det finns många tillfällen då familjer kan vara i behov av 30 timmar eller mer.

Både för barnet som är hemma, det på förskolan och för att föräldern inte ska bränna ut sig på kuppen. 

Jennelie skriver också att politikerna inte låtsas om att det kräver mer personal och det håller jag med om till 100 procent. 

Jennelie menar att ledningarna på förskolorna anser att det är vi som jobbar där som ska lösa alla problem, även de problem som rektorerna är anställda och har lön för att lösa. Även här håller jag med. 

Fusklappar för föräldrarnas frågor

Det händer att vi inte vet vad vi ska svara en förälder när den frågar hur deras barn har haft det i dag, för vi är för få vuxna på för många barn.

På mitt jobb hittade vi på system för att slippa möta en förälder utan att ha några svar, vi skrev ner det på baksidan av närvarolappen.

Så på eftermiddagen pluggade jag in vad alla barnen hade gjort (i stället för att gå på toa). För vi löser problemen makthavarna skapat. 

Vi blir tystade. Det måste vi organisera emot. När vi i personalen tystas ner, så ska vi skrika högre. 

Förskolan behöver mer resurser. Fler anställda per barn och ett mer intensivt arbetsmiljöarbete.

Det är en politisk fråga och där ligger också hela lösningen.

Att lägga det på varje enskild förskola, avdelning eller pedagog är inte rimligt och skapar en motsättning mellan föräldrar och anställda som vi aldrig ska acceptera.

Att vi inte får berätta för föräldrar eller någon annan när vi är underbemannade stämmer inte. Vi har meddelarskydd och även en lag om visselblåsning.

Vi får berätta om vi inte mår bra på jobbet, om arbetsförhållandena inte lever upp till det som arbetsmiljölagen säger.

Vi får organisera oss, än så länge! I dag är det kollegorna som utser vem som ska vara skyddsombud ingen annan, det måste vi ta vara på.

Vi ska inte vara tysta – vi ska berätta 

Roten till den situation vi nu befinner oss i är friskolereformen.

Nyligen släppte Kommunal en rapport om skillnaderna i villkor mellan privat och offentlig förskola. Skillnaderna gör mig förbannad, men inte förvånad.

Bland annat är personaltätheten 13 procent lägre – vilket är en timme om dagen mindre i barngrupp, i privata förskolor än i kommunala.

Rapporten visar att också den kommunala förskolan har alldeles för dåliga villkor.

För de privata företagens rovdrift spiller över på den kommunala verksamheten. Det är så marknader alltid fungerar.

Rikta kritiken mot politikerna

Det har skapat en bransch som går på knäna.

De politiker som på slutet av 90-talet tillät den privata marknaden kliva in i välfärden, borde skämmas. Inte föräldrar, inte den enskilda barnskötaren. 

I stället för att ställa oss mot varandra i ett onödigt tjafs om vem som ska skämmas så måste vi rikta kritiken dit den hör hemma. Mot politikerna.

De är de som sätter bemanningen och det är bara de som kan stoppa vinstuttaget i förskolorna, så att våra barns vardagshjältar får resurser nog att göra sitt jobb.