Maria på Dafgårds om klimakteriet: ”Hade varit bra att prata mer öppet om det”
Åtta av tio kvinnor upplever klimakteriebesvär. Men är det okej att prata om vallningar på jobbet?
– Jag har inte kunnat prata med någon på jobbet om klimakteriet, säger Maria Nilsson, som arbetar på Dafgårds.
”Det har funkat så bra som det kan. Men det är i princip omöjligt att gå undan om man behöver en paus till exempel. Vilorummet ligger väldigt långt bort”, säger Maria Nilsson.
När Maria Nilsson skulle fylla 50 dök symptomen upp. Hon vaknade genomsvettig på nätterna.
– Det var så illa att jag var tvungen att gå upp och duscha. Sedan kom svettningarna på jobbet också, berättar hon.
Maria, som i dag är 57 år, jobbar på Dafgårds med montering av enportionsmat. Efter år av klimakteriesymptom hoppas hon att det snart ska vara över.
Med tiden har vallningarna blivit färre. Nu har hon i stället svår värk i leder och muskler, särskilt i benen. Sömnen har inte varit bra på flera år.
– Tidigare kunde jag sova hela nätterna. Nu är jag uppe varannan timme och vissa nätter kan jag inte somna om. Det får ju stor påverkan på dagen efter.
Ingen att prata med – och omöjligt att gå undan
Trots det har inte Maria Nilsson tagit upp sina klimakteriebesvär med chefen eller kollegorna på Dafgårds.
– Jag hade egentligen gärna pratat om det med någon, det känns som man lär sig mycket genom att jämföra med andra. Jag tycker att det hade varit bra om företaget pratat mer öppet om det, säger hon.
Hon upplever att hon ändå haft tur, eftersom hon har ett varierande jobb, där hon både får sitta och stå under dagen.
– Det har funkat så bra som det kan. Men det är i princip omöjligt att gå undan om man behöver en paus till exempel. Vilorummet ligger väldigt långt bort, fortsätter hon.
Både jämställdhets- och arbetsmiljöfråga
Benny Kolnby ombudsman på Livsmedelsarbetareförbundet, menar klimakteriet är både en jämställdhets- och en arbetsmiljöfråga.
– Många kvinnor befinner sig i klimakteriet mitt i yrkeslivet. Om arbetsgivare inte erkänner det och anpassar arbetsmiljön riskerar det att leda till sämre arbetsförmåga, högre sjukfrånvaro och i värsta fall att kvinnor lämnar arbetsmarknaden i förtid, säger han.
”Vi behöver förändra synen på klimakteriet från en ”privat kvinnofråga” till att vara en legitim arbetsmiljö- och jämställdhetsfråga. Kvinnor ska kunna begära arbetsanpassningar utan att känna oro för att bli ifrågasatta eller särbehandlade”, säger Benny Kolnby, ombudsman, Livs.
Skulle kunna skrivas in i kollektivavtal
Förutom en rad kroppsliga besvär upplever många kvinnor ett sämre psykosocialt mående under klimakteriet.
Ett självskattningstest som gjordes av vårdbolaget Womnis 2024 visar exempelvis att åtta av tio kvinnor mår sämre psykiskt under klimakteriet.
Symptomen handlar ofta om att man känner sig nedstämd, stressad, utmattad eller får humörsvängningar. Samtidigt är kvinnor överrepresenterade när det gäller sjukskrivningar för stress.
Det krävs en normförändring, menar Benny Kolnby.
– Vi behöver förändra synen på klimakteriet från en ”privat kvinnofråga” till att vara en legitim arbetsmiljö- och jämställdhetsfråga. Kvinnor ska kunna begära arbetsanpassningar utan att känna oro för att bli ifrågasatta eller särbehandlade.
Enligt Benny Kolnby skulle klimakteriet exempelvis kunna skrivas in i kollektivavtal, som ”hälsoperspektiv kopplade till livsfaser”.
Han säger också att förbundet ser fram emot motioner från medlemmarna som behandlar frågan.