Bråk när Trump vill införa livslånga lån – Sverige redan där

I USA är Donald Trump på väg att införa bolån med 50 års löptid. Ja, i kapitalismens hemland är det där faktiskt ett politiskt beslut.

På den amerikanska bolånemarknaden är staten faktiskt inblandad. Efter 1930-talets depression skapades två federala bolåneinstitut, Fannie Mae och Freddie Mac, så att vanliga människor skulle kunna köpa hus.

Instituten köper upp lån från bankerna, garanterar att de ska betalas tillbaka och säljer dem vidare som värdepapper. Det betyder att staten tar en del av risken och därför vågar bankerna låna ut pengar med fast ränta i 30 år.

Men nu vill Trump alltså att människor ska kunna sprida ut sina bolån över ett helt liv för att ha råd att köpa en bostad.

Evighetslånga lån

Kritikerna ser det förstås annorlunda. Manövern sänker inga trösklar in på bostadsmarknaden, den höjer priserna, låser in folk i evig skuldsättning och gynnar mest bankerna som kan ta ut ränta i ytterligare 20 år.

Från ett svenskt perspektiv ser det förstås lite lustigt ut.

Här har vi redan bolån som sträcker sig över fyra, ibland fem decennier, och här har vi hamnat utan någon som helst politisk diskussion. Här finns inget Fannie Mae eller Freddie Mac. I Sverige är bolånetagarna helt utelämnade till marknadens nycker.

Hur blev det så egentligen?

Marknaden hålls inte i schack

För 30 år sedan avreglerade Sverige kreditmarknaden samtidigt som staten drog sig ur bostadspolitiken.

De statliga låneinstituten lades ned, investeringsstöden försvann och kommunerna fick själva ta ansvar för bostadsbyggandet.

Det betyder att Sverige slutade investera i bostäder, jobb och infrastruktur samtidigt som man gjorde det lättare för banker att låna ut pengar till privatpersoner.

Steg för steg monterade staten ned de verktyg som kunde hålla marknaden i schack, som bolags-, kapital- och fastighetsskatter. När räntorna sjönk under 2000-talet växte en ekonomisk logik fram som bygger på att hushållen tar nya och större skulder.

Det har gjort bankerna ännu rikare, bostadspriserna har skenade och svenskarnas privata skuldberg är i dag enormt.

Mellan 1970 och 2021 steg reallönerna med 93 procent. Under samma tid ökade bostadspriserna med 346 procent.

Sverige klarade knappt normal ränta

Bankernas vinster har på två årtionden gått från 30 till över 200 miljarder. Och svenskarna har nu bostadsskulder på över 4 000 miljarder kronor.

En del har förstås vunnit på denna sjuka utveckling: de har sett värdet på sina hem mångdubblas och kunnat låna på vinsterna till renoveringar, sommarhus och sprängfulla Avanza-konton. För varje procent som bostadspriserna stigit har klassklyftorna fördjupats när andra fått leva med att stå utanför.

Även om detta lett till ett gott liv för några är det dåligt för samhället.

De finansiella aktörerna – banker, försäkringsbolag, kreditkortsutgivare och andra låneinstitut – har gått från att vara ett smörjmedel för att ekonomin ska fungera till att bli själva ekonomin.

Det är inte längre för att Sverige säljer bilar, malm och skog som tillväxten ökar. Det är för att svenska banker går så bra.

Den höga räntan under de senaste åren var ett stresstest för modellen, och Sverige klarade det knappt. När räntorna steg gick inte bara bostadsmarknaden in i chock, utan hela ekonomin gjorde det.

Det visar hur bräckligt systemet är och att vi inte kan ha en ordning där tillväxten kräver att människor tar nya och högre lån.

Regeringen vill ordna lånefesten

Men när räntorna nu sjunker kommer bostadspriserna att stiga, och regeringen hjälper bankerna att säkra lånefesten genom förslag om sänkta amorteringskrav och höjda bolånetak.

Det är Sveriges svar på Trumps 50-årslån: vi kan inte föreställa oss något annat än den eviga skulden.

Men om de senaste årens ekonomiska chocker lärt oss något är det att vi måste bort från de här idéerna.

Bostadsbristen är den idémässiga motorn bakom skuldpolitiken. Därför måste den hanteras handgripligt.

Kommuner bör få stöd för att bygga hyresrätter – som för all del kan vara radhus och småhus – till rimliga hyror. Och offentliga byggbolag måste se till att det faktiskt byggs.

En fungerande bostadsmarknad är inte en där priserna stiger, utan en där människor har råd att bo.

Men det kräver en ekonomi som växer på andra sätt än genom att vi tar nya lån.

Kapitalet ska inte spekulera

En sådan ekonomi får vi genom att staten återigen börjar ta ansvar för investeringarna i energi, kollektivtrafik, industri och innovation.

Fler jobb, högre löner och starkare välfärd måste vara viktigare än finanssektorns årsredovisningar.

Det är därför investeringar i energi och omställning också är bostadspolitik.

De sänker kostnader, skapar jobb och gör det möjligt att bygga ett land där människor har inkomster och bostäder utan att hela ekonomin vilar på lån.

Bankerna kommer förstås att hata att kapitalet styrs bort från spekulation och att skuldbördan trycks ned.

Just därför är det rätt.