Livets ord krävde att han skrev att hårdrock var djävulens musik
David Eklind Kloo läser Thomas Arnroths seriebok Livets ord - del tre: Uppgång och fall.
Thomas Arnroth är aktuell med boken Livets ord. Del tre - uppgång och fall.
En man trampar runt på en stor gräsmatta mellan en kontorslokal och E4:an, blicken stadigt fäst i telefonens kamera. ”Revival” står det på hans keps.
Väckelse.
Det är hösten 2024.
– Varje gång jag åkt förbi här tillsammans med mina döttrar från skola och kyrka, så har jag tvingat dem att säga en fras, säger han.
– Här ska vi bygga kyrka en dag.
Varför har han förmått sina barn att uttala denna besvärjelse?
– Därför att jag tror på att det vi tror på och det vi bekänner, det kan bli.
Några veckor tidigare har mannen, som heter Andreas Nielsen och är huvudpastor – förlåt, Lead Pastor – för Hillsong Sweden, på samma Instagramkonto formulerat själva kärnan i denna magiska föreställning: ”Gud kan bara agera på det vi har tro för.”
Kristi försoningsverk
Tankefiguren känns igen från det väckelsekristna grundantagandet: Det är ett objektivt faktum att våra synder blir förlåtna genom Kristi försoningsverk.
Men det får subjektiv verkan endast för den som tror att det är ett objektivt faktum.
Schrödingers gud.
Att den som misslyckas med att aktivera den latenta gudomliga kraften drabbas av ångest är lika säkert som amen i kyrkan.
Trots alla fina ord om att lägga sina bekymmer i Guds hand så bär man ansvaret själv.
Böcker om guds avsmak för rockmusik
Journalisten Thomas Arnroth trodde och bekände.
Han åkte på missionsresor till Indien och Östeuropa, han bad på alla sätt man kan – och inte kan – föreställa sig, han skrev böcker om Guds avsmak inför kristen rockmusik.
Hans pastor – Ulf Ekman – hade förklarat att de utkämpade en andlig strid.
”När vi segrat skulle väckelsen komma. Men eftersom seger uteblev måste ju vi själva vara en del av problemet. Alltså blev det en ständig jakt på saker inom oss som stod i vägen för väckelse.”
Nu, 30 år senare, skildrar Arnroth sina erfarenheter i det tredje seriealbumet i Livets ord-serien. Undertiteln beskriver väl händelseförloppet – Uppgång och fall.
Även om man gärna skulle vända på det: nedgång och frigörelse.
Fann gud i badkaret
De senaste två åren har flera mörka inifrånskildringar av frikyrklig ungdomstid skrivits på svenska.
Jennifer Granqvists Gud var min pappa men han kunde inte krama mig, Göte Einar Björhags Till dem av apokalypsen drabbade, Sofie Twal Hedmans och Mia Fernandos Även den minsta fanatiker behöver sova ibland.
Jag har läst dem alla med stor behållning.(Hur läsvärd min egen Den väg är bred är får andra avgöra, men den är nog så allvarstyngd som de andra.)
Men det är skönt att tillsammans med Arnroth som omväxling få skratta åt eländet. Även om skrattet fastnar i halsen.
Thomas är killen som mellan basketträningarna odlar ett andligt intresse. Han drömmer om att bli munk i Indien och provar att läsa Bibeln. I badkaret gör han en frälsningsupplevelse.
Genom en rad tillfälligheter – eller gudomliga ingripanden, det ligger väl i betraktarens öga – inte bara förblir han kristen utan också livetsordare.
Så långt första boken (som kom redan 2017). I trilogins andra del flyttar han till Uppsala för att gå Livets ords bibelskola, och börjar skriva för församlingens tidningar.
Livets ord. Del tre – uppgång och fall av Thomas Arnroth (Galago förlag).
Svårförklarliga händelser med Ulf Ekman
Det är som journalist han stiger i graderna på Livets ord. Till sist ingår han i rörelsens ledningsgrupp, chefredaktör för tidningen Vecko-Magazinet.
Men på vägen dit har han behövt inrätta ett imaginärt rum där han arkiverar ”svårförklarliga händelser kopplade till Ulf Ekman”.
För mer än berättelsen om relationen till en krävande och nyckfull gud är det här en historia om relationen till Ulf Ekman. Faktum är att han hade en sådan ställning att det ofta är svårt att särskilja pastor Ulf från Gud.
Det där låter som den vänstersekt jag framlevde mina ungdomsår i, säger någon.
Ja. Och nej.
För även om ni trodde att era läromästare hade rätt i allt de sade och odlade en kult kring dem så hade de inte sin auktoritet från Gud.
Det fanns åtminstone en teoretisk möjlighet att de kunde ha fel (även om det nu råkade vara så att de inte hade det). Men med Gud kommer en annan, absolut, dimension in i bilden.
Gud kan inte ifrågasättas. Inte ens i teorin.
Med mindre än att allt faller.
Ännu en bock om rockmusik
Inför den stora nyårskonferensen vill Ulf Ekman att Thomas ska skriva ännu en bok om att rockmusik är från Djävulen – hur kristen den än må utge sig för att vara.
När de redan tryckt flera tusen exemplar låter Ekmans sändebud meddela att boken inte alls ska distribueras på konferensen.
Men ingen låtsas om att pastorn ändrat sig. I stället får Thomas och hans kollega höra att de måste bli bättre på att känna in den helige Ande.
”Nu tackar vi Gud att pastor Ulf hann stoppa oss i tid”, säger kollegan.
Tidningen ska tryckas på exklusivt papper, slår Ekman fast på ett ledningsgruppsmöte där alla tävlar om vem som kan bekräfta hans idéer med störst entusiasm.
Men när tidningen går back med anledning av det kostsamma materialet vältrar han åter över ansvaret på dem som endast gjort vad de blivit tillsagda.
När Thomas till sist utsätts för samma brutala behandling han sett andra falla offer för – han underdriver på Ekmans order antalet avhoppade medlemmar, men när det uppmärksammas skyller Ulf på honom – ryms inte mer i det där metaforiska rummet.
Lättnad när han lämnar
Efter alla uteblivna bönesvar, alla förnedrande samtal med Uppsalabor som betackade sig för det framgångteologiska evangeliet, alla andliga strider mot Satan som fjärrstyrde hans tankar är det Ulf Ekmans management by Colgate-leenden och fear som raserar allt.
Det är en lättnad när Thomas i sista serierutan kliver ut på gatan.
Men samma teologiska föreställningar förmedlas i dag till unga människor av Livets ords arvtagare.
Snyggare paketerat och mindre stigmatiserat – och därför mer försåtligt.