Migrantarbetare förföljs i Trumps USA: ”Agenterna bultade på dörren i två timmar”
Migrantarbetarna lever i skräck för utvisning. Samtidigt har de blivit lätta offer för arbetsgivare som kan hota med migrationspolisen ICE. USA:s fack försöker protestera.
Demonstranter samlande på Foley Square, vid ICE:s byggnad, för att protestera mot utvisningarna och migrationspolisens brutala metoder.
Ana tar fram sin telefon och visar en app där folk kan rapportera var de sett migrationspolisen ICE. Röda punkter på en karta över New York markerar var myndighetens agenter dykt upp.
– Jag tittar alltid på den innan vi går ut, förklarar Ana.
Hon föddes i USA för 18 år sedan och är amerikansk medborgare, men hennes föräldrar är papperslösa migranter från Mexiko.
– Jag är orolig för deras skull. Men jag har hört att ICE griper medborgare också. Och jag vet att min status som amerikansk medborgare inte är säker, eftersom Trump vill riva upp principen att barn till migranter som föds i USA automatiskt får medborgarskap.
Ana har levt hela sitt 18-åriga liv i USA. Ändå kan hon inte känna sig säker när jakten på migranter trappas upp.
Har blivit måltavla
Vi träffar Ana och hennes pappa Crispin, 53, i South Bronx, New York, där familjen driver en liten livsmedelsbutik och en verkstad för möbeltapetsering. I ett hörn står en stapel stolar med guldfärgade ben som blev över från ett uppdrag för hotellkedjan Waldorf Astoria.
Crispin frivilligarbetar också med att hjälpa andra papperslösa migranter i Bronx. Sedan Donald Trump blev president på nytt i januari har den gruppen blivit en måltavla. Han har lovat att genomföra ”den största deporteringen i USA:s historia” och skicka ut miljontals papperslösa.
I telefonen kan Crispin och Ana få realtidsrapporter om var migrationspolisen ICE har siktats.
Crispin visar ett klipp på sin telefon från en övervakningskamera, där man kan se en grupp maskerade ICE-agenter utanför dörren till en lägenhet i South Bronx.
– Familjen ringde mig och frågade vad de skulle göra. Jag sa åt dem att inte öppna. Agenterna bultade på dörren i två timmar, mellan sju och nio på morgonen, men till sist gav de upp.
Grips på jobbet
Ingen plats är längre säker. ICE gör husrannsakningar över hela USA, ofta maskerade, civilklädda och utan namnbrickor. De griper papperslösa utanför bibliotek som erbjuder kurser i engelska som andraspråk, vid kyrkor, och på arbetsplatser som slakterier, nagelsalonger och byggen.
– För migranter från Mexiko är maskerade ansikten starkt förknippade med kriminella och kidnappare. Det skapar extra rädsla, säger Crispin.
Regeringen beskriver insatserna som att de rensar landet på kriminella invandrare, men 70 procent av dem som sitter i ICE:s förvar finns inte i något brottsregister. Omkring 8 000 migranter har dessutom deporterats till länder som de helt saknar koppling till – däribland Uganda, Sydsudan och El Salvador.
– Alla migranter lever nu med en ständig otrygghet. Man ser sig om och tittar efter misstänkta bilar när man går hemifrån på morgonen och när man åker hem på kvällen, säger Crispin.
– Vi är noga med att påpeka för folk att man måste undvika all kontakt med polisen. Det är extra viktigt att inte köra bil påverkad eller hamna i andra situationer där polisen kan bli inblandad.
Beredd att bli deporterad
Crispin kom till USA på nationaldagen för 35 år sedan, den 4 juli 1990, men känner att hans relation med landet närmar sig sitt slut. Det förklarar varför han vågar ha en skylt på ytterdörren med texten ”ICE, håll er borta – fixa en husrannsakningsorder först”.
– Mina barn är vuxna nu och jag har alltid velat pensionera mig i Mexiko. Om jag blir deporterad får det vara så.
Crispin frivilligarbetar med att hjälpa andra papperslösa migranter. Han har förlikat sig med tanken att han själv kan bli deporterad.
De drygt åtta miljoner arbetande migranterna i USA ägnar sig ofta åt fysiskt krävande och lågavlönade yrken, som infödda amerikaner helst inte vill ha. Det handlar till exempel om jobb inom jordbruk, bygg och restauranger.
Fler blir lurade
Jorge Torres arbetar för organisationen National Day Laborer Organizing Network, som organiserar daglönare – migranter som väntar utanför byggvaruhus varje morgon, där arbetsgivare dyker upp och erbjuder tillfälliga påhugg. Han har noterat att deras arbetsvillkor försämrats kraftigt under året:
– Arbetsgivare känner i mycket högre grad än tidigare att de kan lura arbetarna på lön, eftersom de kan hota med att ringa ICE. Sårbarheten för migrantarbetare har skjutit i höjden, och arbetsgivarna har mer makt nu än vad jag någonsin sett under mina över 20 år av organisering, säger Jorge Torres.
De deportationer som sker i dag i USA är bara början. Trump har tilldelat ICE en rekordbudget – större än de flesta länders arméer. Planen är att myndigheten ska rekrytera 10 000 nya agenter och genomföra upp till en miljon utvisningar årligen.
Ekonomin mer osäker
Samtidigt kommer varningar om att deportationerna slår hårt mot den amerikanska ekonomin. Antalet migranter som lämnar landet är nu större än de som kommer dit för första gången på decennier. Byggen, fabriker och jordbruk riskerar akut brist på arbetskraft. Konsekvenserna kan bli höjda priser och minskade skatteintäkter, eftersom papperslösa migrantarbetare i regel betalar skatt.
– Migrantarbetare har i årtionden fyllt luckor när det varit brist på folk i USA:s matproduktion. Att göra dem till en måltavla kommer bara att göra ekonomin ännu mer osäker, säger Mark Lauritsen på livsmedelsarbetarfacket UFCW. Han är kritisk till att Trump avskaffat flera tillfälliga uppehållstillstånd för migrantarbetare.
– Färre arbetare gör att produktionen går långsammare, och då hinner inte varorna ut i butikerna i tid för att möta efterfrågan. Brist på mat leder till höjda priser. Även om fabrikerna kan hitta nya arbetare, blir det tuffare för dem som är kvar att nå produktionsmålen, och risken för olyckor ökar.
Facklig ledare greps
Historiskt sett har amerikanska fackförbund inte alltid stått upp för papperslösa migranter, eftersom de ansågs pressa ner lönerna. Men en allt större del av medlemmarna är numera utlandsfödda, och många fackliga avtal skyddar papperslösa medlemmar.
Sedan Trump inledde sina massdeportationer har facken gått i främsta ledet i protesterna, inte minst i Los Angeles, där ICE-agenter genomfört omfattande razzior på arbetsplatser.
Fackordföranden David Huerta greps vid en demonstration mot ICE-razziorna i Los Angeles och skadades. Här talar han efter att ha släppts fri mot borgen.
Vid en demonstration mot razziorna i juni greps David Huerta, ordförande för Kaliforniens avdelning av det stora fackförbundet Service Employees International Union (SEIU). Han fördes till sjukhus med en huvudskada efter att ha knuffats av en ICE-agent.
SEIU har tillsammans med migrantorganisationer startat ett nätverk där frivilliga kan rycka ut vid ICE-razzior för att konfrontera agenter och stötta dem som drabbas.
Slår på kastruller
Motståndet från fackföreningsrörelsen märks en torsdagskväll i slutet av september, när en stor grupp fackmedlemmar och representanter för migrantorganisationer samlas utanför ett 41-våningshus på södra Manhattan, som rymmer både en migrationsdomstol och ICE:s högkvarter.
Här har ICE gjort det till rutin att dagligen gripa migranter som infinner sig till sina asylförhandlingar eller obligatoriska incheckningar.
Akademikerfacket PSC deltar i demonstrationen mot ICE. Sociologilektorn Arturo berättar att hans farmor från Honduras länge levde som papperslös i USA, innan hon till sist fick medborgarskap.
Demonstranterna marscherar två varv runt höghuset och slår på kastruller. På stängslet utanför huset sätter de upp bilder av människor som försvunnit efter att de gripits av ICE.
Tidigare samma dag spreds filmklipp från byggnaden, där en kvinna ses böna och be till en ICE-agent efter att hennes man fängslats. Agenten knuffar henne till marken med kraft medan hennes barn gråtande ser på.
”Moment 22-situation”
James Davis, en av demonstranterna, nickar upp mot byggnaden.
– Migranterna måste enligt lag gå till förhandlingarna där inne, men om de går dit utsätter de sig också för en stor risk. Det är en moment 22-situation, säger James Davis, en universitetslektor som är på plats med sina kollegor från PSC, ett fack som organiserar anställda på City University of New York.
– Hela poängen är att sprida ett klimat av rädsla. Därför är det avgörande att inte vara tyst. Tystnad uppmuntrar dem bara att fortsätta.
Fotnot: Crispin och Ana heter egentligen något annat.