”För lite pengar till assistansen öppnar dörren för fusk”
När ersättningen för personlig assistans höjs mindre än lönerna blir resultatet färre timmar, pressade scheman och sämre trygghet för både brukare och personal. Det är dags att tala klarspråk – när pengarna tar slut tar fusket vid, skriver Hans Dahlgren, vd Humana Assistans.
”Regeringens budget höjer timschablonen med 1,5 procent 2026. Märket för löner är 3 procent. Gapet mellan kostnader och ersättning har bestått i över ett decennium”, skriver Hans Dahlgren, VD Humana Assistans.
Nästa år höjs ersättningen för personlig assistans med 1,5 procent – mindre än hälften av löneökningarna. Risken är uppenbar att fler blir utan det stöd som får vardagen att fungera.
Framtiden kräver resurser – men också nytänkande.
Ökad produktivitet kan rädda assistansen. Med digitalisering, kompetenslyft och ett förstatligande som skapar enhetlighet kan vi stärka en av Sveriges viktigaste frihetsreformer.
Konsekvensen blir sämre kvalitet
”Produktivitet är nästan allt.” Orden från Nobelpristagaren Paul Krugman gäller även välfärden. På kort sikt kan mer resurser hålla verksamheter vid liv, men långsiktigt avgör produktiviteten om kvalitet och välstånd kan upprätthållas – också i personlig assistans.
Regeringens budget höjer timschablonen med 1,5 procent 2026. Märket för löner är 3 procent. Gapet mellan kostnader och ersättning har bestått i över ett decennium.
Snittet för schablonuppräkningarna är 1,7 procent. Branschens effektiviseringar har mildrat effekterna, men marginalen är slut. Innovation kan inte längre bära skillnaden.
Konsekvensen blir pressade verksamheter, nedläggningar och att kommuner lämnas utan anordnare. För brukarna betyder det sämre kvalitet, fler vikarier och mindre kontinuitet.
Och när privata aktörer trängs ut försvinner valfriheten – inte bara för brukarna utan även för Kommunals medlemmar, som då bara har kommunen som arbetsgivare.
Assistans bygger på närvaro
I industrin mäts produktivitet i bilar. I assistans handlar resultatet om något svårare: livskvalitet och självständighet.
Att ”hinna med fler brukare” är inget alternativ – assistans bygger på närvaro. Produktivitet måste därför betyda mer värde för varje satsad timme.
Vägen framåt är tydlig:
- Digitalisering och AI tar bort onödig administration och frigör tid till brukarna.
- Statligt helhetsansvar ger enhetliga villkor, minskar dubbel byråkrati och frigör resurser till kvalitet.
- Kompetensutveckling stärker kvalitet och minskar personalomsättning.
- Förebyggande arbete minskar behovet av dyrare insatser som sjukhusvistelser eller institutionsplaceringar.
Ska vara en frihetsreform
Detta prövas redan i flera verksamheter och ger resultat. Men om ersättningen inte följer med riskerar seriösa aktörer att slås ut.
När reglerna skärps men marginalerna krymper ökar grogrunden för oseriösa företag, vilket hotar trygghet och förtroende.
Personlig assistans är en avgörande frihetsreform som inte överlever med schablonhöjningar under kostnadsnivån.
Efter tio år av urvattnade uppräkningar krävs en höjning i nivå med märket och en indexering framåt.
Det skulle ge andrum för investeringar i det som verkligen ökar produktiviteten: digitalisering, kompetensutveckling, metodutveckling, förebyggande arbete och ett förstatligande via Försäkringskassan.
Risk för ökad välfärdskriminalitet
Misslyckas vi riskerar vi en nedmontering av assistansen. Risken för tvister ökar, liksom välfärdskriminalitet om seriösa aktörer undermineras eller försvinner och oseriösa aktörer får utrymme att bre ut sig.
Produktivitet är inte en teknikalitet – det avgör om människor med funktionsnedsättning får leva självständiga liv också i framtiden.