Ingenjören Caroline vill se fler kvinnor i telekombranschen: ”Villkoren måste vara samma för alla”
Caroline Parment, 35, tvingades lämna Norrland när hennes son blev svårt sjuk. Nu utbildar hon sig till ingenjör på Teracom i Uppsala – och vill bana väg för fler kvinnor i branschen.
”Det är spännande att få jobba med något som är så viktigt för hela samhället. Radio, tv och Rakel måste fungera. Det känns meningsfullt”, säger Caroline Parment.
Mitt i karriärval och resor har familjelivet ställt henne inför den största prövningen.
Sonen Harry föddes med en felroterad tarm och har genomgått flera akuta operationer.
Vid två tillfällen i Sundsvall blev han livshotande sjuk, men fick vänta alldeles för länge på vård.
– Jag blev fruktansvärt rädd. Han skrek inte av smärta som andra barn, så vi fick kämpa för att bli tagna på allvar. Till slut blev det en kamp mot klockan och han flögs akut till Uppsala, berättar Caroline.
Flyttade 30 mil söderut
Efter ännu en dramatisk operation 2023 tog familjen beslutet att flytta 30 mil söderut för att vara nära specialistsjukvården.
– Det var inget lätt beslut att säga upp sig och lämna allt. Men vi kunde inte leva med ovissheten. Här känner vi oss tryggare.
I dag mår Harry bättre. Han får specialistvård, uppföljning och psykologhjälp. Familjen har börjat hitta sin vardag i Uppsala.
När Caroline Parment sätter sig i bilen på morgonen vet hon aldrig riktigt vart dagen ska ta henne.
Som ingenjörslärling på Teracom, som äger och driver marknätet för radio och Tv, i Uppsala kan arbetsområdet sträcka sig från Norrtälje till andra delar av landet.
Ena dagen handlar det om att säkra upp sändningsnätet för radio och tv, nästa om att rycka ut när Rakel-nätet larmar så att polis och räddningstjänst kan kommunicera med varandra.
– Det är ett otroligt brett arbete. Man lär sig inte det här i en handvändning, säger hon.
Sonen Harry och Caroline Parment.
Ingen spikrak väg
Caroline är mitt inne i sitt lärlingsår, som avslutas i januari. Då väntar en tillsvidareanställning.
Vägen hit har varit allt annat än spikrak.
Hon började jobba redan som 16-åring och har aldrig varit arbetslös. Hon har hunnit med att vara rörmokarlärling, industrimekaniker, bartender i Norge, städledare på hotell i Australien och Nya Zeeland, boendeansvarig på Migrationsverket och operatör inom industrin i Sundsvall.
– Jag har hunnit mycket på mina 35 år. Jag ville alltid vidare, testa nya saker. Resorna gav mig jättemycket, men jag är glad att jag gjorde dem innan familjelivet, säger hon.
Hon reste med Rosa bussarna genom Afrika och Sydamerika, tog Transsibiriska järnvägen tillsammans med sin man Fredrik och har bott i flera världsdelar. Men kärleken fick henne att stanna i Sverige.
Redan som lärling i rörmokaryrket kom hon i kontakt med facket. Det var en ögonöppnare.
– Jag var så ung och hade kunnat bli lurad på vad som helst. Facket blev avgörande för att jag skulle förstå mina rättigheter.På Teracom är hon en del av ett kvinnligt nätverk för kollegor på den operativa avdelningen. Där diskuteras allt från arbetsmiljö till jämställdhet.
– Det kan handla om väldigt konkreta saker. Finns det hjälpmedel för tunga lyft? Vad gör man vid graviditet, kan man klättra i mast då? Det är frågor som måste lyftas för att branschen ska bli mer inkluderande, säger Caroline.
Caroline Parment med sonen Harry och hans tre gosedjurskattungar: Gray, Orange och Vivan.
Chans att bygga ny framtid
För Caroline innebär lärlingsåret en chans att bygga en ny framtid.
Hon ser fram emot att få praktisera på olika avdelningar inom Teracom, lära sig mer om tekniken och bli en del av det samhällsbärande nätverket.
– Det är spännande att få jobba med något som är så viktigt för hela samhället. Radio, tv och Rakel måste fungera. Det känns meningsfullt.
Samtidigt fortsätter hon att vara den som alltid driver på, söker förändring och kastar sig in i nya utmaningar.
– Min man säger ibland: ”Kan du inte bara vara lugn någon gång?”. Men jag tror att han har lärt sig leva med en virvelvind.
”Vill att tjejer ska se att man kan jobba i branschen”
Caroline vet att hon har valt en väg där kvinnor fortfarande är få.
Just därför vill hon vara med och visa att det går.
– Jag vill att andra tjejer ska se att man kan jobba i den här branschen. Det är roligt, utvecklande och viktigt. Men då måste villkoren anpassas så att vi har samma möjligheter som män.
För egen del är hon tacksam över allt hon hunnit uppleva, trots sin unga ålder.
– Jag har aldrig varit rädd för att byta riktning. Livet blir inte alltid som man tänkt sig – ibland blir det ännu bättre.