Alex Schulman befäster sin plats med 17 juni
Med sin senaste roman ”17 juni” befäster Alex Schulman sin plats som en av de främsta skildrarna av barndomens mörka vrår och skrymslen.
Författaren Alex Schulman.
Alex Schulman är en författare som skrivit mycket om sin traumatiska barndom. Vid ett seminarium på bokmässan i Göteborg i september berättade han att barndomen tvingade honom att vara alert och ha en viss blick, vilket han har nytta av som författare.
– Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan min olyckliga barndom, sa han.
Vilket är sorgligt men kanske helt sant, då temat varit helt centralt i hans författarskap.
Genialt grepp
Nya romanen ”17 juni” handlar också om en svår barndom, men inte lika kopplat till Alex eget liv som flera av hans tidigare böcker. Men temat om den lilla, rädda pojken och en egoistisk mamma som dricker för mycket är dominerande även i den här boken.
Huvudpersonen Vidar ringer hem till barndomens sommarstuga, där det alltid är den 17 juni 1986 och han kan prata med sig själv som barn och de andra familjemedlemmarna. Det blir till en besatthet där Vidar börjar se på sin barndom på ett helt annat sätt än han dittills gjort. Greppet med att ringa till sin barndom är genialt och fungerar förvånansvärt väl. Som läsare bryr jag mig inte om någon logisk förklaring utan det bara är så.
Dagens skola är tema
Bokens andra tema är dagens skola, som Schulman är irriterad på då barnen bara har massa rättigheter men inga skyldigheter, som det uttrycks i boken. Vidar är lärare och har blivit avstängd efter en anmälan om misshandel då han delat på två elever som slogs i korridoren. Ett högaktuellt ämne som utforskas lika fängslande som barndomens smärtpunkter. Vad hände den 17 juni och vad hände i skolkorridoren?