Maria Tornefjell.
Maria, 61, är arbetslös: ”Jag bad om att få ta med mig panten”
För att hitta sammanhang under arbetslösheten engagerar sig 61-åriga Maria Tornefjell ideellt. Men det ger inga pengar. Hon söker allt, men ser jobb efter jobb tillsättas av yngre kandidater. Själv kallas hon inte ens till intervju.
”Jag jobbade som ekonomiassistent i 23 år på samma rederi i Värtahamnen i Stockholm. Men så såldes hela bolaget till danska Maersk och ekonomiavdelningens personal blev uppsagda.
Eftersom jag hade arbetat där så lång tid så fick jag vara kvar ett halvår längre än flera av mina kollegor. När jag slutade, i juni 2023, hade jag en årslön som säkerhet.
Det kändes inte så farligt i början, jag tänkte att jag ju hade ekonomin säkrad ett tag och tid att söka jobb. Jag fick också en del hjälp med att skriva cv och bli aktiv på Linkedin genom AS3 och Trygghetsrådet.
Jag var 59 år när jag blev arbetslös. I början hörde en del arbetsgivare av sig via min profil på Linkedin, men det ledde aldrig till något. Ju längre tiden gick, desto glesare blev det med det.”
Maria klarar tillvaron som arbetslös genom att engagera sig ideellt.
”Jag är en väldigt aktiv person. Jag har alltid engagerat mig ideellt på olika vis. Det har jag gjort i än större omfattning som arbetslös. Jag jobbar i Röda korsets secondhand-butik en eftermiddag i veckan, jag besöker en äldre dam en gång i veckan via Röda korsets frivilligverksamhet och jag är värd i flera olika kyrkor runt om i Stockholms innerstad. Jag tar emot turister, ordnar med växter, fyller på stearinljus bland annat. Det skapar sammanhang och mening, men ger inga pengar.
I somras arbetade jag i princip heltid på ett kyrkocafé i fyra veckor. Jag fick en smörgås och kaffe varje dag – men inget mer. En eftermiddag frågade jag om jag fick ta hand om panten, det gav ju några extra kronor (ha ha).
Min känsla är att det är min ålder som ställer till det. Bara titta dig omkring, det är nästan bara unga människor i affärer, på kaféer och överallt. Inte ens enkla jobb blir jag kallad på intervju till! Jag är öppen för allt, har bland annat sökt jobb på Willys, inom äldrevården, som kistbärare vid begravningar och erbjudit mig att gå bredvid för att lära upp mig som kyrkvaktmästare.”
”Det är som att befinna sig i ett väntrum”, säger Maria om livet som arbetslös.
”Men överallt får jag höra att de har gått vidare med annan sökande, om jag ens får svar. Det rimmar illa med regeringens tanke om att vi ska jobba högre upp i åldrarna och jag har absolut inte råd att gå i pension redan. Jag uppmanas faktiskt att tona ner min bakgrund i råden från cv-coacherna. Jag ska inte skriva att jag har 30 års erfarenhet som ekonomiassistent, utan bara ”lång”. Då blir det mindre uppenbart att jag är över 60.
Jag lyckas hålla modet uppe eftersom jag har alla mina ideella engagemang och dessutom går på gympa, men jag oroar mig för min framtida ekonomi. A-kassedagarna börjar sina. Jag har tur att jag bor i en bostadsrätt med låg avgift och att jag har bott där så länge att lånen är avbetalade. Men jag tänker hela tiden efter när jag handlar, lever liksom på sparlåga. Jag köper exempelvis inte längre hudkrämer på Body shop, jag köper något billigt på Lidl. Och jag vågar absolut inte unna mig någon resa, det är som att befinna sig i ett väntrum.”
Berättat för Tora Villanueva Gran
Hör Maria Tornefjell berätta:
Film: Kajsa Carlsson
