”Det är inte fint hela tiden” – Nytt poddavsnitt om att jobba nära döden
Hur är det att möta döden på jobbet – varje dag? I ett nytt avsnitt av Kneget får vi höra om undersköterskor, bårhustekniker och andra yrkesgrupper som tar hand om döda, agerar professionellt och ändå hittar skrattet mitt i allvaret.
I det senaste avsnittet av podden Kneget får vi bland annat höra om vårdaren Caisa Johansson, som jobbar inom palliativ vård i Örnsköldsvik.
Runt 90 000 personer dör i Sverige varje år. I många fall är deras slutdestination någons annans arbetsplats – ett sjukhus, äldreboende, olycksplats.
Ett nytt poddavsnitt av Kneget handlar om att jobba nära döden. Om de som håller patienter i handen när de lämnar livet, drar upp drunknade från sjöbotten och sminkar lik inför begravningar.
”Att dö är bara en del av att leva”
Kommunalarbetarens kulturredaktör och reporter Cecilia Alstermark berättar om personer hon intervjuat som träffar döden på jobbet. Bland annat citerar hon vårdaren Caisa Johansson som jobbar inom palliativ vård i Örnsköldsvik:
– Jag känner mig trygg med att veta att jag ska dö. Det är dit jag är på väg även om jag bara är 22. Att dö är bara en del av att leva. Så får man hoppas att döden inte kommer så tidigt.
Vi får också höra saneringsteknikern Sofie Nilsson berätta om sitt yrke – som innebär att hon ibland städar i hem där döda funnits.
– Första gången var det väldigt speciellt. Den är nästan lite svår att ta på, den känslan. Man vet aldrig någonsin vad som väntar när du öppnar dörren, säger Sofie Nilsson i podden.
Viktigt att bearbeta
Även om döden kan vara väntad på jobbet är det viktigt att få tid och verktyg att bearbeta den, menar KA:s Cecilia Alstermark.
– Det är inte fint hela tiden. Det kan vara smärta och lidande och oro. Även om man möter det i sin vardag kan det vara något man behöver bearbeta, säger hon i avsnittet.
Förutom pauserna från arbetet kan också humorn vara viktig.
Cecilia Alstermark berättar när hon träffade komikern Marika Carlsson, som har jobbat som undersköterska. Hon pratade då om det förlösande skrattat – hur viktigt det är att kunna slappna av i fikarummet efter att ha suttit vak till en döende.
Samtidigt har arbetsgivaren, enligt lag, ett ansvar att erbjuda stöd och vägledning till en anställd som upplever något särskilt traumatiskt på jobbet.