Gå till innehållet
Gå till startsidan

Ett bättre arbetsliv kräver modig journalistik

Sök

Socialdemokraternas tillväxtdröm kräver riktiga pengar

Det är utmärkt att Socialdemokraterna vill bygga Sverige starkt igen men Wallenberg kan inte vara den enda tillväxtmotorn, skriver Arbetets kolumnist.

Socialdemokraterna vill att valet ska handla om ekonomin, och förutsättningarna har sällan varit bättre. Tidö-regeringen har låtit vardagens kostnader skena och lönerna urholkas. De har satt välfärden på svältkur och samtidigt öst skattesänkningar över höginkomsttagare.

Arbetslösheten har stigit med 100 000 personer. Fattigdomen har fördubblats. För småföretag är lågkonjunkturen den värsta på 41 år.

Om Socialdemokraterna undviker kulturkrig och håller fokus på ekonomin kommer de sannolikt att vinna. Utöver att lova mer pengar i plånboken vill de också gå till val på en mer övergripande vision om välstånd och tillväxt. Och den visionen skiljer sig dramatiskt från det borgerliga blockets.

1990-talets marknadsfundamentalistiska dogmer är borta, gjorde Mikael Damberg klart när han presenterade Socialdemokraternas skuggbudget.

Tillväxt skapas inte genom avregleringar och skattesänkningar utan genom en aktiv industripolitik, där staten och storkapitalet krokar arm.

Northvolt spökar för S

Man kan ifrågasätta om en sådan teknokratisk och elitistisk vision kan vinna väljarnas hjärtan. Men det finns en logik. Den som övertygande kan berätta hur tillväxt och jobb skapas får också trovärdighet i välfärdsfrågor, utan att uppfattas som ett bidragsparti.

Tillväxt har traditionellt varit Moderaternas ständiga mantra och tillhygge så fort vänstersidan nämner skattehöjningar eller arbetstidsförkortning. Men efter fyra år av ekonomisk stagnation är det kortet inte längre spelbart.

Att Moderaterna skulle gå till val på sin förmåga att skapa tillväxt vore som om Socialdemokraterna skulle gå till val på sin förmåga att hantera gängkriminalitet.

Socialdemokraternas vision är dock inte riskfri. Om de går fram med en aktiv industripolitik behöver de kunna svara på hur man undviker fiaskon som Northvolt, och möjligen snart även Stegra.

90-talstabu

I förra veckans avsnitt av ekonomi-podden Starta pressarna svarade Mikael Damberg att man inte bör hänga upp sig på privata företag som går i konkurs, så länge samhällsekonomin vinner. Northvolt är borta men batterifabriken i Skellefteå står kvar, och kan drivas vidare av en ny ägare.

På kuppen har Scania skaffat sig viktig batteriteknik som nu kan användas för att bygga elektriska lastbilar och gruvmaskiner.

Damberg pekade också på den framgångsrika samverkan mellan stat och näringsliv inom den svenska innovationspolitiken, med diverse fonder och andra instrument som förenar marknadsmekanismer med statlig styrning.

En farligare fallgrop, som främst lurar bortom valet, är om Socialdemokraternas vision förlitar sig alltför mycket på privat finansiering. Att släppa 1990-talets tabu mot industripolitik kan verka lockande om man då inte behöver släppa sitt mer älskade tabu mot underskott.

Miljöpartiet är ett alternativ

För underskott behövs just nu. Om ekonomin ska växa behöver man tillföra pengar. Att förlita sig på att exportinriktade storföretag minskar sitt sparande under ett tullkrig är vanskligt. Småföretag listar bristande efterfrågan som sitt största hinder, och behöver mer tryck i ekonomin.

Här står Miljöpartiet för ett alternativ, som har offentliga investeringar som tillväxtmotor. I kontrast till Socialdemokraternas skuggbudget som har fem demonstrativa miljarder mindre än regeringens reformutrymme har Miljöpartiet 70 miljarder mer.

Privata investeringar i all ära, men om de uteblir man måste man stå redo att fylla på med offentliga investeringar om ekonomin ska ta fart.