Jokkmokk vägrade SD-politik och startade en revolution
Inte så konstigt att kommunpolitiker sätter ner foten mot regeringens vi och dom-politik, skriver Arbetets ledarskribent.
Roland Boman (FJK), kommunstyrelsens ordförande i Jokkmokk
I dagarna hände något ovanligt: kommunstyrelsens ordförande i Jokkmokk blev viral.
Roland Boman, som representerar lokalpartiet Framtid i Jokkmokks kommun, skrev ett brev adresserat till i regeringens nationella samordnare för frivillig återvandring. I brevet förklarar han att Jokkmokk behöver alla sina invånare.
Helst ska ingen av dem ska lämna Sverige, tvärtom behöver hans befolkning öka. Tack, men nej tack till stöd för återvandring.
Motståndet har spridit sig
Brevet har spridits som en löpeld på sociala medier, där människor hyllat Jokkmokkledaren Roland Bomans ryggrad. Och andra kommunstyren har fått eld i baken.
Den nationella samordnaren för återvandring Teresa Zetterlund har i dagarna blivit överöst med brev av bland andra Berg, Skellefteå, Norrtälje, Växjö, Uppsala och Håbo.
Migrationsminister Johan Forsell fattar ingenting. I en intervju i NSD ställer han sig frågande om Jokkmokks företrädare ens läst förslaget. Det är ju frivilligt, upprepar både han och alla som reagerar negativt.
Behövs kompetens i norr
I kommunerna i Norrbotten är arbetslösheten låg, liksom invandringen. Inflyttningen från resten av Sverige går för trögt för att kunna fylla jobben som finns. Det är med andra ord inte bara Jokkmokk som vill se sin befolkning växa.
Och den åldrande befolkningen kräver ännu mer kompetens inom 10–15 år. Vi behöver alltså göra något mer än att oja oss över att svenskar föder för få barn.
De kommer inte hinna bli arbetsföra i tid till att säkra välfärden för norra Sveriges äldre. Detta oroar mer än invandring.
Och så var det ju det där med kommunalskatt. En kommun behöver som bekant sin arbetande befolkning för att finansiera sina verksamheter och kostnader. I glesbefolkade kommuner är marginalerna minimala, inte så märkligt att de är rädda om de människor som bor där.
Frågan är alltså snarare om migrationsministern någonsin satt sin fot i Norrbotten. Eller bemödat sig med att prata med politikerna där.
Men det säger sig självt att så inte är fallet när nu även Piteå, Kiruna Boden, Gällivare, Överkalix, Pajala, Arvidsjaur, Arjeplog Luleå och Kalix anslutit till Jokkmokkinitiativet.
SD vill att kommunerna ska lyda
Sverigedemokraterna knorrar missnöjt från samordningskansliet och hotar med att dra in statsbidrag.
”Varför ska staten hjälpa en kommun som uppenbarligen inte vill ha något samarbete?”, skriver riksdagsledamoten Ludvig Aspling (SD) på X.
Med samarbete menar Aspling uppenbart lydnad. Denna sorts Trump-hot gör sig inte jättebra i svenska sammanhang. Särskilt inte när de kommer från ett parti som nyligen haft så starka åsikter om just demokrati och överförmynderi.
Oavsett vad man tycker om att satsa miljardbelopp på återvandring så lirar SD:s utspel illa med den svenska demokratin i allmänhet och det kommunala självstyret i synnerhet.
Inte frivilligt för alla
Men det handlar inte bara om skatteunderlag. I de många brev som nu cirkulerar lyfts också själva återvandringen som ett problem.
Kommunledningarna, majoriteten S-ledda, är helt enkelt inte okej med riktningen i migrationspolitiken. Tänkvärt för moderpartiet Socialdemokraterna.
I Lund tar det till och med det moderata kommunalrådet Rasmus Törnblom ton: ”Vi försöker lösa riktiga problem”.
För ministrar och riksdagsledamöter är det lättare att distansera sig från människor. För lokalpolitiker, som möter sina väljare i matbutiken, på sportevenemanget eller när de hämtar och lämnar, är det svårare.
Det kan handla om barnens kompisar, en granne eller en kollega. Och trots upprepade påståenden om att återvandringen ska ske frivilligt så ökar nu fallen där människor som arbetar och byggt ett liv i Sverige tvingas härifrån.
Nej tack till regeringens SD-politik
Visst kan det ibland låta och kännas som att striden är förlorad, att motstånd är lönlöst. Därför är det så enormt befriande viktigt att kommunstyre efter kommunstyre markerar emot en alltmer extrem politik.
Och vem hade trott att revolutionen skulle starta i Jokkmokk? Nu blev det så och motstånden sträcker sig mellan Kiruna i norr till Malmö i söder – och det piggar minst sagt upp.
Över hela Sverige träder lokalpolitiker fram och säger det väldigt många svenskar längtat efter att höra:
Vi delar inte er problembild. Vi har inte någon samsyn i att vi ska uppmuntra återvandring. Det är inte okej att behandla människor hur som helst. Det är inte vår önskan att jaga i väg folk från vår kommun.
Tack, men nej, tack till regeringens SD-politik.