”Skulden läggs på personalen – men vi kan inte mer”

Nästan varje dag läser jag om skandaler inom omsorgen: personal som stängs av, brister som upptäcks, Lex Maria-anmälningar som aldrig utreds.

Som undersköterska tycker jag det är både beklagligt och skamligt – framför allt för alla oss som gör vårt yttersta varje dag. Jag avskyr orättvisor och mår illa av att läsa om kollegor som misskött sitt arbete.

Men ännu värre är att skulden nästan alltid läggs på oss längst ned i kedjan.

Vi som går till jobbet trots värkande axlar. Vi som hoppar in på lediga dagar när bemanningen sviktar. Vi som försöker göra det bästa för varje omsorgstagare – även när tiden inte räcker till.

Politikerna borde ta ansvaret

Sällan nämns det politiska ansvar som ligger bakom. För det är politiken som sätter målen och kraven. Ska vi tillgodose allas behov och möta framtidens utmaningar – som redan är här – då behövs fler kollegor och mer resurser.

Samtidigt måste vi få arbeta på ett hållbart sätt, med rimliga scheman och realistiska krav. Det är för omsorgstagarna vi finns, men med dagens brister i hela landet är det regeringen som måste ta ansvar.

Jag kräver en haveriutredning av svensk omsorg – och det skyndsamt. En hel yrkeskår riskerar annars att hängas ut, medan omsorgstagarna inte får sina behov tillgodosedda.

Varje politiker borde vilja säkerställa att ekonomin räcker för ett arbete av kvalitet – och att ingen blir sjuk av sitt jobb.

Här är min kravlista

Vi ska inte köra för fort för att schemat är för tajt. Vi ska inte hoppa över lunchen eller jobba över varje dag. Vi ska inte arbeta med ständig underbemanning.

Omsorgen ska fungera oavsett om du bor i Haparanda, Åre eller Malmö.
Därför krävs:

• utbildad personal med skyddad yrkestitel
• utdrag ur belastningsregistret vid anställning
• lika förutsättningar i alla kommuner
• en arbetsmiljö som inte gör oss sjuka
• stopp för vinstjakt inom välfärden – pengarna ska gå till omsorgen, inte till privata fickor.