Ett förbud mot nazism är inte antinazism

Tre unga män gav sig en natt i augusti ut på Stockholms gator, fast beslutna att misshandla personer med invandrarbakgrund. Under några timmar attackerade de människor helt oprovocerat på tre olika platser i staden. 

Eller, tja – de tyckte säkert själva att de hade sina skäl att slåss. De är medlemmar i den högerextrema grupperingen White Boys som ser våldet som en del av kampen.

Ser invandrare som roten till allt ont

Alla offer har rötter i länder utanför Sverige och, liksom ledande politiker i det här landet, anser dessa unga män att just invandrare och invandring är roten till typ allt ont. 

De tre heilande våldsmännen tillhör grupperingen White Boys, en så kallad aktivklubb. Ihop med Dagens ETC:s rapportering om dessa nazistgrupperingar har fler fått upp ögonen för den våldsbejakande organisering som sker på högerkanten av svensk politik. 

Händelserna i somras skapade inga större rubriker. Utan Niklas Orrenius reportage i DN och ETC:s kartläggning hade dessa nazistiska våldsbrott riskerat att försvinna i bruset.  

Nu kan ingen ledande politiker påstå att de inte vet vad som pågår. Och något måste så klart göras, det konstaterar också Säpo. 

Socialdemokraternas rättspolitiska talesperson Teresa Carvalho är med all rätt förfärad. Det politiskt motiverade våldet och hatbrott är ett problem och nu måste politiken agera, säger hon i en intervju med DN. 

Förslaget från S är att förbjuda aktivklubbar. Och vid första anblick känns det ju helt självklart. Det är ju inte bra att unga grabbar ses och tränar för vad de tänker sig är ett stundande raskrig. 

Man kan ju fundera på hur ett sådant förbud skulle utformas. Socialdemokraterna föreslår en uppdatering av en befintlig lag från 30-talet som kom till för att slå ner medborgargarden. Det låter ju bra. Men i ärlighetens namn så har förbud inte visat sig särskilt effektiva.

I många delar av världen är allsköns politiska rörelser förbjudna. Människor med starka övertygelser hittar sätt att organisera sitt motstånd ändå. 

I Tyskland, där nazistisk organisering är förbjudet sedan länge, är extremhögern enorm, polisen våldsam och våldsdåden mot Socialdemokrater avlöser varandra. Hatet är betydligt mer komplext än vad man verkar vilja låtsas om. Och med en regering som så uppenbart skiter i vilket är det ju öppet mål.

Läser man om aktivklubbar så inser man att det rör sig om killar som ses i gympasalar och gym och tränar. Ska man då övervaka, eller rakt av förbjuda mansseparatistiska sammanhang? Kommer pursvenska unga män övervakas och lagföras? 

Oroar sig mer för aktivister än nazister

Givetvis inte, inte minst med tanke på det tålamod som sittande regering haft med statsrådssonen som visade sig vara en av dessa våldsbejakande gymkillar. 

Däremot finns det andra som löper desto större risk att drabbas. För vilka är det i dag som målas upp som gaphalsar, sabotörer, marodörer och demokratihotare?  

Jo, det är klimataktivister, fredsaktivister och Palestinaaktivister. 

Det är alltså inte männen som går bärsärkagång i Stockholmsnatten som blir symbolen för det yttersta samhällshotet.

Nej, det är dem som försöker stoppa våld som våra ledande politiker förfasas över. Kolla bara på hur de totalt struntat i Greta Thunberg och nöjt sig med ett ”skyll dig själv”.

S söker samarbete

Här finns en politisk konflikt för S att ta. Peka ut den sittande regeringen som nazistapologetisk, markera mot hatbrott och visa de människor som riskerar att utsättas att de inte bara är en belastning. 

Ge fredsaktivister, barnvagnsdemonstranter och studentrörelser upprättelse. I stället hoppas Carvalho bli inbjuden till denna uppenbart helt bortsprungna sammanslutning regeringspolitiker för att jämka fram en lösning.  

Hon väntar på det där samtalet som ska leda till en blocköverskridande överenskommelse. Men de ringer inte. 

Och kanske är det en bra sak. 

Detta är ju samma regering som inte agerat mot att en ministers nära anhörig är aktiv nazist. Samma som gång på gång visar i både ord och handling att de inte står för någon öppen svenskhet och helst vill att människor ska återvandra. 

Invandringskritik som enda gemensamma nämnare

I dag beskriver (tyvärr) nästan alla partier kriminaliteten som landets största problem. Och under ytan finns en gemensam berättelse: att brott, otrygghet och samhällsproblem i grunden handlar om invandring och migration. 

Det är en berättelse som högern visat sig tjäna på och att inte vilja se S del i det är minst sagt tondövt. 

S rättspolitiska talesperson vill inte ta ansvar för ett samhällsklimat där gränserna för hur man talar om invandring har förskjutits. Hon har rätt i att S inte har pekat ut invandringen som den enda orsaken till samhällsproblemen. 

Och det låter rimligt – men det är just det som är problemet. För i slutändan är det också den enda sak hon har gemensamt med regeringen. Och vad de då kan enas om handlar, som alla förstår, om invandrare. 

Det räcker inte, S

Jag förstår logiken i att vilja visa handlingskraft, sträcka ut en hand och framstå som den vuxna i rummet. Carvalho lyfter också regeringens ointresse. 

Men det räcker inte längre. Nu behövs en ideologisk strid mot en politik som tolererar och därmed närmar sig högerextremismen – en politik som gör invandringen till förklaringen på allt som inte fungerar. 

Det är hög tid att Socialdemokraterna står upp emot rasism och nazism genom de motgift som genom historien faktiskt fungerat bäst. Med ett enat samhälle, en ordentlig strid mot den rika eliten och ett tydligt skuldbeläggande av den höger som gullar med den. Det om något vore att ta ansvar.