Tobias, 27, har strejkat mot Tesla i två år: ”Att sluta vore ett svek mot mig själv”

På måndagen är det exakt två år sedan Tobias och andra Tesla-arbetare i Sverige gick ut i strejk. 

I början var han nervös – hur länge ska det här pågå? 

Han hade ingen aning om vad han skulle förvänta sig och hur det skulle bli.  

– Jag tror inte att någon kunde föreställa sig hur länge det skulle vara. Många var nog inställda på max ett halvår, kanske. 

Nu har två år passerat, och livet som strejkare har blivit vardag. Han tränar, lagar mat och bakar. Och så har han hunnit skaffa sig en liten son, som just har börjat förskolan. 

– För mig har det varit en bra tid, det har verkligen varit bra för min relation till min son. Jag har inte haft långtråkigt. 

Vaktar utanför jobbet 

En gång varannan vecka är han på plats utanför sin arbetsplats på Hisingen i Göteborg för att strejkvakta tillsammans med andra från IF Metall. 

– Vi står där och visar upp oss och snackar lite med gamla kollegor. 

På Tesla jobbar han som tekniker, ett jobb som han älskar. Ändå har det aldrig känts som ett alternativ att bryta strejken och gå tillbaka. 

– Nej, det har inte ens dykt upp i huvudet. Det skulle vara ett svek mot mig, mot mina kollegor och mot hela svenska modellen, säger han. 

När han står på strejkvakt utanför verkstaden möter han bara god stämning. De flesta gamla kollegor är bekväma med att komma och “tjôta”, säger han.  

Till och med hans tidigare chef har kommit och velat hälsa. 

– Jag har inget otalt med någon där, det är ju Tesla centralt som vi strejkar mot. Det vet folk. 

Fler har anslutit sig 

Han tycker att det är viktigt att vara på plats – för att hålla liv i strejken och kanske få några ytterligare att ansluta sig. 

Och det verkar fungera.  

– Vi var ungefär 50 som gick ut i strejk. Nu är vi närmare 70. Och då är det ändå ett antal som har bytt jobb och börjat plugga.  

Tesla har inte velat kommentera konflikten i media, och har inte uttalat sig om vilka effekter strejken har fått på deras verksamhet.  

Slutat hämta sopor

Men när Tobias pratar med folk hör han att det blivit mer att göra för de som är kvar på verkstaden.  

En konsekvens av att flera fackförbund gått ut och stöttat IF Metall med sympatiåtgärder.  

Bland annat har Transports medlemmar slutat hämta sopor från verkstäderna, och Seko har stoppat installationer av Teslas laddstationer och telekom.  

– De anställda får ta mer skitjobb, som att gå med sopor, slänga skrot och sånt. De får själva göra mycket av det jobbet som behöver göras. 

Att Tobias och de andra strejkandes agerande leder till att deras kollegor får en jobbigare arbetsmiljö är dock inget som han har dåligt samvete över.  

– Jag ser det som att det är deras eget fel, de har alternativet att inte jobba och att i stället arbeta för en god sak för Sverige. 

Får samma pengar fast han strejkar

Under tiden som han varit arbetsbefriad har han inte förlorat något ekonomiskt. IF Metall betalar ut 100 procent av lönen, pensionsavsättningar och semesterersättning motsvarande det han skulle ha fått från jobbet. 

– Annars hade det ju inte gått. Man har ett liv att försörja, säger han. 

Konflikten mellan Tesla och IF Metall grundar sig i att bolaget inte vill teckna kollektivavtal. I den frågan har inget förändrats på två år.  

Men i praktiken har vissa saker ändå rört på sig för de anställda. 

Tesla har förbättrat delar av arbetsvillkoren – friskvårdsbidrag, lönepåslag och bättre arbetstider.

Ett tecken på att trycket från facket fungerar, tror Tobias.  

– Det är nog för att tillfredsställa de som är kvar, och motverka att andra hoppar av och börjar strejka. 

Men för Tobias kvarstår grundproblemet – att Tesla inte tecknat kollektivavtal.  

Så han tänker fortsätta strejka. Även om det dröjer lång, lång tid. 

 – Så länge strejken behövs och så länge jag orkar mentalt kommer jag att fortsätta, säger han. 

Kan du fortsätta tills du pensionerar dig? 

– Tekniskt sett, ja. Men jag saknar ändå att jobba och träffa kollegor. Skulle det dyka upp ett annat jobb någonstans, där både livet och arbetet klaffar, då får jag tänka på det. Men jag tänker inte ge mig för att det blir bekvämt. 

– Helst vill jag ju att vi får en lösning snart. Men sannolikheten för det är väl inte jättestor.