100 år före Tesla – här lever spåren av rekordstrejken kvar
Den 27 oktober är det två år sedan strejken på Tesla inleddes. Dagen därpå är det exakt 100 år sedan Sveriges allra längsta strejk bröt ut – på Skyllbergs bruk. Historikern Annette Thörnquist pekar på likheter mellan de två långa konflikterna.
Historikern Annette Thörnquist har personlig koppling till konflikten i Skyllberg. Hennes morfar Karl strejkade medan farfar Henning pekades ut som strejkbrytare. (Bilden är ett montage.)
Två korta historier blixtbelyser de heta känslorna kring Sveriges längsta strejk, som lamslog det lilla brukssamhället i Sydnärke på 1920-talet. En varm augustidag i Skyllberg 100 år senare sitter historikern Annette Thörnquist i skuggan av trädgårdsmästarens hus och berättar båda två.
Den ena är en anekdot om krossat glas som framstår som smålustig i historiens ljus. Den andra är ännu efter ett sekel hjärtskärande. Det är berättelsen om tröjorna.
Bruk med anor
Men vi tar det från början. Med anor från 1346 anses Skyllbergs bruk utanför Askersund vara Sveriges äldsta företag. Familjen Svensson blev ägare 1888. Verkställande direktören – ”brukspatron” – heter alltsedan dess antingen Ivan eller Gustaf Svensson och residerar som regel i traktens självklara blickfång, den magnifika herrgårdsbyggnaden från tidigt 1700-tal. Runt om ligger enkla bostadshus för arbetare och lite finare för smeder.
Brukskontoret är en stilren funkisbyggnad från 1939. Av valsverket och övriga industrilokaler längs Skyllbergsån finns däremot inte mycket kvar. Det mesta försvann efter den långa strejken som inleddes för i höst exakt 100 år sedan.
Kulturkrock med bruksandan
I lågkonjunkturen efter första världskriget lades många järnbruk ner eller slogs samman. För att överleva behövde driften vid bruken rationaliseras. Samtidigt krävde den framväxande fackföreningsrörelsen kollektivavtal på allt fler arbetsplatser.
Men på Skyllberg gick det trögt. Annette Thörnquist talar om en kulturkrock mellan den gamla patriarkala bruksandan och nya organiserade, mer affärsmässiga relationer mellan arbetsgivare och anställda.
– På bruket hade generationer levt från vaggan till graven med en personlig relation till arbetsgivaren. Lönen var låg i kronor och ören, men drygades ut av naturaförmåner som bostad, ved och mjölk. Anställningen var relativt trygg och det var sällan någon tvingades sluta, oavsett konjunktur.
Annette Thörnquist växte själv upp i Skyllberg på 1950-talet. Då kunde minnena från strejken fortfarande påverka vem som mobbades på skolgården.
Arbetarna organiserade sig
Järnmanufakturen vid Skyllbergs bruk hade inte hängt med i rationaliseringen. Svenssondynastins förste patron, Ivan Svensson, hade dött 1918. Efterträdaren Gustaf Svensson var grosshandlare i Stockholm och själv sjuklig. På plats i Skyllberg sköttes driften av en disponent med ifrågasatt kompetens.
1920 bildade brukets metallarbetare en fackförening, med spikklipparen Ragnar Larsson och vällaren Frans Maxe som frontfigurer. Snart hade de lyckats organisera merparten av de drygt 300 anställda. Efter några konfliktfyllda år, då företaget upprepade gånger krävt sänkta löner, slöts kollektivavtal 1924.
Fackets ledare sades upp
Brukets blygsamma orderingång kunde inte på långa vägar sysselsätta den stora arbetsstyrkan, och i juni 1925 sade bruksledningen upp drygt 30 anställda. Bland dem fanns de fackliga ledarna Larsson och Maxe.
Trakasserier! invände facket och hotade med strejk. Med stöd av ledningen för Metallarbetareförbundet i Stockholm krävde de omedelbar förhandling för att häva uppsägningen av fackledarna och flera andra yrkesmän som valsare, rätare och smörjare. Bruksledningen kom dock inte till förhandlingsbordet förrän efter fyra månader, och stod då fast vid uppsägningarna. Den 28 oktober 1925 gick Skyllbergs organiserade arbetare därför ut i strejk.
Skyllbergs arbetare samlade till demonstration i samband med strejken. Skyllbergs musikkår spelade på fackliga möten lika väl som vid företagets festligheter.
Hätsk stämning
Läget mellan parterna blev snabbt låst. Bruket tillhörde inte någon arbetsgivarorganisation som kunde ge ledningen råd om hur man agerar på en modern arbetsmarknad, och statens förlikningsman lyckades inte medla fram en lösning.
Mellan de många arbetare som strejkade och de få som fortsatte att jobba var stämningen hätsk. Fackavdelningen satte in annonser i Örebrokuriren med namn på strejkbrytare som ansågs ha agerat osolidariskt.
Annette Thörnquist har själv bakgrund i båda lägren. Hennes morfar Karl hörde till de strejkande, medan farfar Henning pekades ut som strejkbrytare.
– Bland strejkbrytarna fanns de som var äldre och de som hade religiösa skäl. Andra var kanske rädda och kröp för överheten.
Fängelse med rotmos
En annan släkting, Georg, gick till handgripligheter. Här kommer det krossade glaset in i berättelsen. Några ynglingar ertappades med att ha lagt ut glasskärvor som gav strejkbrytare punka på cykeln. De dömdes till böter, men valde att i stället sitta i fängelse tre dagar.
– Georg sa att han aldrig ätit så gott rotmos som i fängelset. De var radikala och stolta, säger Annette Thörnquist.
Arbetare och tjänstemän vid valsverket i Skyllberg. Bilden togs strax innan verksamheten lades ner 1933.
Enligt henne är det svårt att bevisa att de uppsägningar som utlöste konflikten faktiskt var ett brott mot föreningsrätten. Snarare var det ett avsteg från brukets tradition.
– Facket gled tillbaka till brukssamhällets sedvänja där alla skulle tas om hand oavsett arbetsbrist. Men även ledningen var fast i gammal praxis då de försökte göra upp med enskilda arbetare i stället för att förhandla med facket.
Strejkande fick bo kvar
Så småningom svalnade känslorna. Eftersom bruket hade så få beställningar passade det ledningen ganska bra att arbetarna i väntan på bättre tider fick understöd ur Metallfackets strejkkassa. Många strejkande tilläts bo kvar i brukets bostäder år efter år. Annette Thörnquists morfar Karl och hans familj kunde rent av göra bostadskarriär. De flyttade från en arbetarbostad till smedens hus, i vars trädgård vi nu ett sekel senare sitter och mumsar vaniljhjärtan.
– Smeden hade ett litet jordbruk med kor och grisar där morfar hjälpte till, säger Karls barnbarn med en gest mot det röda husets bördiga omgivningar.
Annette Thörnquists barndomshem i Skyllberg är en före detta smedbostad där hennes pappa drev trädgårdsmästeri.
Ny ledning
Sedan en ny brukspatron, Ivan Svensson den yngre, tillträtt 1928 blev kontakterna smidigare mellan ledningen och arbetarna. I alla fall om man får tro Ivans son, Gustaf Svensson, som tidigare i år avgick som koncernchef efter 50 år i ledningen för Skyllbergs bruk. Han pekar på två faktorer som bidrog till islossningen.
– Det ena var att företaget fick en ny vd. Det andra var att vi hade behov av folk.
Gustaf Svensson tar emot i brukskontorets disponentrum framför ett målat porträtt av Gustav V – en av fyra regenter som har ristat sina namn på ”kungastenen” i herrgårdens park. Gustaf Svensson själv har i många år tjänstgjort som kammarherre vid hovet.
Från väggen i disponentrummet blickar Gustav V ner på Gustaf Svensson.
Äntligen avtal
Enligt Gustaf Svensson var det på Örebro slott som företagsledningen och facket den 28 september 1930 äntligen kunde skriva under ett avtal som gjorde slut på strejken efter nästan fem år. Kollektivavtal skulle gälla och de som strejkat skulle beredas arbete ”i mån av behov”. Metallfacket fortsatte att betala understöd till 1932.
Det omoderna valsverket i Skyllberg lades snart ner, men vid järnmanufakturen i grannbyn Kårberg tog verksamheten ny fart. Än i dag tillverkas där metalltråd och spik, låt vara att produktionen under Gustaf Svenssons tid utökats med robotsvetsade fackverksstolpar till kontaktledningar och mobilmaster.
Goda relationer
Relationerna mellan företagsledningen och facket är numera goda, bedyrar Gustaf Svensson. Det intygas av skyddsombudet Linda Andersson, som vi träffar vid tråddragningen i Kårberg dit Gustaf Svensson tagit med oss.
– Vi har bra dialog om arbetsmiljön. Här finns ju en del risker, bland annat med svavelsyran som vi betar tråden med, säger Linda Andersson som jobbat 24 år på bruket.
I Kårberg tillverkar företaget spik och tråd i dag liksom för 100 år sedan. Relationerna mellan ledning och anställda är numera goda, intygar nyss avgångne koncernchefen Gustaf Svensson och skyddsombudet Linda Andersson.
Efter besöket i Kårberg släpper vi av Gustaf Svensson vid Skyllbergs herrgård, som han nu efter sin avgång snart ska flytta ut från. Som traditionen bjuder ska herresätet bebos av brukets huvudägare och högste chef. Efterträdaren heter – lika traditionsenligt – Ivan Svensson.
Gustaf Svensson är den fjärde direktören på Skyllberg med samma efternamn. Inom kort ska han flytta ut från herrgården för att ge plats åt sin efterträdare, sonen Ivan Svensson.
Skyllberg liknar Tesla
Den praktfulla herrgården, smedboställena och arbetarbostäderna vittnar enligt Annette Thörnquist om lokalsamhällets traditionella klasstruktur som var högst aktuell under motsättningarna på 1920-talet.
Sedan dess har arbetsmarknaden blivit lugnare. Saltsjöbadsavtalet 1938, arbetsrättslagstiftningen på 1970-talet och inrättandet av Medlingsinstitutet 2000 har gjort långa strejker ovanliga i Sverige. Strejken för kollektivavtal på Tesla, som inleddes 27 oktober 2023, är ett undantag. Annette Thörnquist ser paralleller mellan Teslastrejken och Skyllbergsstrejken på 1920-talet.
– I båda fallen kan man se en kulturkrock mellan skilda sätt att ordna relationerna mellan arbetsgivare och anställda. Sådana konflikter är ofta svårare att lösa än lönekonflikter, säger Annette Thörnquist.
Precis som Skyllbergs bruk på 1920-talet står TM Sweden i dag utanför de arbetsgivarorganisationer som bär upp den svenska modellen och som kan ge råd om hur man bör uppträda på svensk arbetsmarknad.
– Ett annat gemensamt drag är arbetsgivare som länge vägrar komma till förhandlingsbordet.
”Gulingatröjor”
Laddade relationer mellan de som strejkar och de som arbetar förekommer nu som då. I Skyllberg tycks de ha skapat sår som förts vidare i generationer. Än lever minnet av de olycksaliga klädesplaggen. Tröjorna.
– Strejkbrytarnas barn fick stå utanför och titta på när fackföreningen hade fest i brukets samlingslokal. Bruksledningen ville stötta de arbetsvilligas familjer och gav barnen tröjor.
Kopplingen till hennes släktingar har gjort att Annette Thörnquist haft svårt att lägga Skyllbergskonflikten bakom sig. 1994 gav hon ut en egen bok om händelserna.
De där ”gulingatröjorna” med vit rand på kragen blev en markör som pekade ut strejkbrytarbarnen och gjorde dem till måltavlor för skoningslös mobbning. Bland offren fanns Annette Thörnquists pappa och hans syster.
– Min faster har berättat att det tog henne väldigt hårt. Pappa sa just inget, men hela livet var han kritisk till arbetarrörelsen. Han utbildade sig till trädgårdsmästare och drev egen handelsträdgård här, säger hon och pekar ut var växthusen stått.
Klasskillnader ledde till mobbning
Trakasserier mellan barn baserat på vuxnas osämja har gått igen i den konfliktpräglade bruksorten. Det fick Annette Thörnquist själv erfara när hon växte upp på 1950-talet.
– Jag tror att mobbningen hörde ihop med klasskillnaderna här.
I henne födde upplevelserna och inspirationen från morfar Karl en passion för rättvisa. Som utbildad historiker med fritidsboende i sitt barndomshem har hon levt med Skyllbergsstrejken tätt inpå sig genom decennierna. Efter grundlig forskning gav hon 1994 ut en bok om konflikten, och hon har aldrig förmått lägga historien bakom sig.
Sin doktorsavhandling om arbetarrörelsen har Annette Thörnquist dedikerat till minnet av sin strejkande morfar Karl Holmer.