Det är sjukt att en åsikt lockar fram hundratals aggressiva män

I morse låg jag vaken länge och funderade på om jag verkligen skulle dela en radiosnutt i en lokal grupp på Facebook. Orkar jag verkligen det i dag?

Jag hade som facklig fått kommentera en skattesänkning i Lekebergs kommun – en kommun där jag arbetat i hela mitt vuxna liv. Mitt budskap var att skatten inte kan sänkas innan skolan och omsorgen fungerar. Någonstans visste jag att det skulle vara tillräckligt.

Den nya ytterhögern känns mer blodtörstig än någonsin. Gränsen för vad man inte kan säga har suddats ut.

Varje hotfull kommentar flyger genom algoritmerna.

Det handlar inte längre om en ”hård ton”.

Det måste vara en metod för att tysta röster – och just nu verkar det fungera.

Perspektiv går förlorade

Om en ung kvinna vill uttrycka sig offentligt får hon snart veta vad som väntar: nedlåtande kommentarer och sexualiserade meddelanden.

Och värre.

”Jag hoppas att du blir sönderknullad …”

Ibland kommer det tillsammans med hemadressen. Jag förstår varför man väljer att vara tyst, eller kliver av helt. När livet är insatsen måste säkerheten gå först.

Hatet påverkar mer än enskilda personer. Det offentliga samtalet behöver fler röster, inte färre. För varje kvinna, rasifierad person, hbtqi-person eller arbetare som inte orkar längre förloras ovärderliga perspektiv.

Kvar finns ett gäng aggressiva vita män från ytterkanten som dominerar debatten och krymper verkligheten till sin egen blick. Det som en gång var extrema åsikter blir normalt eftersom ingen längre vågar säga emot.

Rädsla är ett verktyg

Brottsoffermyndigheten bekräftar att näthat påverkar både individens psykiska hälsa och viljan att delta i det offentliga samtalet. En studie från bland annat Lunds universitet bland 3 000 svenska journalister visar att många avstår från att rapportera om vissa ämnen för att undvika hat och hot.

Demokratin överlever inte i ett klimat där människor måste väga sin säkerhet mot sin yttrandefrihet.

Rädsla är ett verktyg och att trötta ut är en strategi.

Argument räcker inte. Sakfrågor och ideologi blir oviktiga parenteser. Där den gamla högern kunde håna en ”sosse” följt av en politisk ståndpunkt, går dagens nya höger direkt på karaktären.

Och med det följer en snöbollseffekt av hat som är helt omöjlig att stoppa när den väl satts i rullning. Den bara växer och växer tills den är alldeles för stor för att springa ifrån.

Det känns hopplöst.

Alla måste få veta

Det här är inte något som vanligt folk kan lösa själva.

Någonting måste hända. Snart.

Det är inte rimligt att ett uttalande alltid ska följas av hundratals aggressiva män med anonyma konton. Det är för jävligt att inte känna sig trygg i sitt eget hem. Att titta ut genom fönstret och tveka innan man öppnar dörren.

Det är lika för jävligt om den verkligheten inte kommer ut så att alla får veta.

Det kommer garanterat fler morgnar då jag ligger vaken och funderar på om jag verkligen orkar i dag. Om det verkligen är värt det.

Men jag kommer nog göra det ändå.

För annars är det snart bara högern som vågar säga vad de tycker.