”Kommunerna kastar ut barnskötarna – och kallar det kvalitet”
Runt om i landet gör kommuner sig av med rutinerade barnskötare – inte för att de saknar kunskap utan för att de saknar rätt titel. Det är ett hån. Erfarenhet är också kompetens och utan den tappar barnen sin trygghet, skriver Dilek Tasci.
"När man nu systematiskt väljer bort rutinerad personal på grund av en titel, skickar man en tydlig signal: er livslånga kompetens betyder ingenting", skriver barnskötaren Dilek Tasci. (Bilden till vänster är tagen i ett annat sammanhang)
Förskolan står inför en kris. Större barngrupper och hög arbetsbelastning präglar vardagen.
Mitt i allt detta väljer beslutsfattare att nedvärdera en yrkesgrupp som i årtionden burit verksamheten på sina axlar: barnskötarna.
Det handlar om utbildade barnskötare, men också om dem som har lång erfarenhet men saknar formell utbildning.
Respektlösa beslut
Nyligen funderade en kommun på att göra sig av med alla barnskötare från förskolan. Plötsligt duger det inte längre att ha 5, 10 eller 20 års praktisk erfarenhet.
Det räcker inte att ha utvecklat fingertoppskänsla för barns behov, konflikthantering och pedagogiska vardagssituationer.
Nej, man ska ha ett papper på en utbildning annars riskerar man att klassas som ”okvalificerad”. Det är både respektlöst och kortsiktigt.
Förskolans kvalitet avgörs inte bara av kursplaner och teoretiska kunskaper. Den avgörs av det dagliga mötet mellan barn och vuxna.
Av tryggheten i famnen på någon som sett hundratals barn ta sina första steg. Av förmågan att med ett ögonkast läsa av en orolig treåring. Av att veta när man ska ingripa i en konflikt och när barnen själva kan lösa den.
Det är sådant man inte lär sig på en föreläsning, utan genom år av arbete.
Vilken signal vill man skicka?
Självklart är utbildning viktig – men att ställa den i motsats till erfarenhet är absurt. Förskolan behöver både och.
När man nu systematiskt väljer bort rutinerad personal på grund av en titel, skickar man en tydlig signal: er livslånga kompetens betyder ingenting.
Det är ett svek mot personalen, men också mot barnen som förlorar på att vuxna med ovärderlig kunskap rensas bort.
Jag har aldrig varit med på så många omställningar som jag varit under de senaste tre åren. Och jag läser om personal inom förskolan som sägs upp i en strid ström runt om i landet.
Det handlar om människor
Kanske borde politiker och beslutsfattare ställa sig frågan: Vad är egentligen målet?
Att fylla i checklistor och följa administrativa krav – eller att ge barnen en trygg, stimulerande och meningsfull vardag?
Om svaret är det senare, måste vi börja värdera erfarenhet lika högt som utbildning.
I slutändan handlar det om människor.
