Ulf Kristersson verkar inte tycka arbetslösheten är ett problem

Det har gått mer än en vecka sedan partiledardebatten och politiker och tyckare gafflar fortfarande om vad som hände.

Intressant nog talas det förvånansvärt lite om just politik. Trots att konfliktlinjerna i svensk politik är större och tydligare än på länge blev det svårt för tittarna att följa vad de olika partiledare faktiskt ville. 

Minst 17 000 latmaskar

Men som alltid finns ljusglimtar. En sådan är att arbetslösheten ens kom på tal. Det har ju varit bekymrande tyst, trots år av massarbetslöshet. Just nu: 8,3 procent. 

Statsminister Ulf Kristersson tycker fler ska jobba och göra rätt för sig, säger han ofta och strängt. Arbetslinje i stället för bidragslinje, säger han och hans polare i regeringen och utformar ett bidragstak. Nu måste folk anstränga sig lite, ingen ska dra benen efter sig. 

Under partiledardebatten konstaterade statsministern att det faktiskt finns jobb att söka. På Platsbanken hos Arbetsförmedlingen finns över 70 000 jobb, påminner han. Den som är arbetslös kanske borde söka dem i stället för bidrag.

Och av dessa påstår Ulf Kristersson att 17 000 saknar krav på förkunskaper. I Sverige har vi alltså 17 000 latmaskar för många. Minst.

Experter avfärdar statsministerns påståenden

Nu, så här en dryg vecka senare faller Kristerssons påståenden som korthus. Experterna avfärdar både hans siffror och hans resonemang. 

Arbetsförmedlingens presschef har till och med kontaktat regeringen i ett lönlöst försök att stoppa dem från att använda siffran. 

Siffrorna är fel, metoden är ohederlig och slutsatsen — att arbetslöshet beror på lättja — är djupt ohederlig. 

För vad räknar Kristersson egentligen? 

Vilka räknas?

Räknas studenter, föräldralediga, 16-åringar? 

Räknas gigarbetare utan anställning? 

Räknas människor utan medborgarskap? 

Hur man än vrider på det: jobben räcker inte. 

Det är betydligt fler som står utan rätt kompetens – och ännu fler som inte ens får chansen. Efterfrågan på arbetskraft har rasat, antalet arbetslösa per ledigt jobb är det högsta på över tio år. 

Kristersson talar om 17 000 jobb som går att få nu. Arbetsförmedlingen har över 370 000 inskrivna arbetslösa. 

Inte brist på arbetsvilja

Det är inte brist på arbetsvilja. 

Det är brist på arbete. 

I Dagens Nyheter frågar sig ledarskribenten Max Hjelm varför statsministern ljuger om arbetslinjen. 

”Det är bra om alla som kan arbeta gör det, det är rättvist att de som jobbar hårt får behålla så mycket som möjligt av sin inkomst, och ingen ska kunna utnyttja bidragssystemen.”

Men den så kallade borgerliga arbetslinjen Hjelm beskriver, med full sysselsättning, är inte alls borgerlig – den är socialdemokratisk. Och regeringen leds dessvärre av partier med helt andra övertygelser. 

Kristersson verkar nöjd

Problemet är alltså inte fel siffror eller främlingsfientliga uttalanden utan att Ulf Kristersson verkar tycka att han gjort tillräckligt. Statsministern hänvisar till för få jobb, skjuter över ansvaret på individen och lutar sig tillbaka. 

Men det är inget nytt. En borgerlig arbetslinje bygger aldrig på full sysselsättning. Den bygger på att arbetslösheten finns där som ett hot. När människor fruktar att stå utan inkomst håller de tyst, accepterar sämre villkor, tackar ja till vad som helst.

När fler riskerar gå hungriga pressas lönerna nedåt, facket försvagas och beroendet av arbetsgivaren växer. Det är så skillnaden mellan dem där uppe och dem där nere hålls vid liv. 

Balansen mellan plikt och rättvisa är och förblir en vänsteridé, något vår obefintliga jobbpolitik i dag understryker.