Eoghan, 37, fick flytta hem till mamma – en av allt fler fattiga butiksanställda

Gatorna i Galways centrum är snirkliga och butikerna ligger tätt. Över två miljoner turister om året besöker den lilla irländska kuststaden Galway. Många av dem tar en sväng in på varuhuset Marks & Spencer, som ligger i en galleria i centrum.

Men för Eoghan Fox, 37 år, är Marks & Spencer inte en turistattraktion. Det är arbetsplatsen han har gått till dagligen i 18 år.

– Jag började när jag gick på universitetet och hade det som ett extrajobb. Då hade jag 16 timmar i veckan, nu har jag 30, säger Eoghan Fox.

Nyanställda får 16 timmar

Han tycker att han tur som har 30 timmar i veckan på sitt kontrakt. De flesta butiksanställda på Marks & Spencer – och i Irland – har mycket färre än så.

– De nyanställda får bara 16 timmar i veckan. Så är det på de flesta butiker. Arbetsgivarna hävdar att det passar bra för studenter och småbarnsföräldrar som inte vill eller kan jobba så mycket. Men det går inte att leva på så få timmar, säger Eoghan.

Det är svårt att leva på 30 timmar i veckan också.  Men för butiksanställda i Irland, precis som i Sverige, är det svårt att få tillräckligt många timmar på kontraktet.

De senaste åren har framför allt boendekostnaderna i Irland ökat kraftigt. Inflationen har gjort maten dyrare och bränslepriserna har stigit. Samtidigt har den genomsnittliga arbetstiden för butiksanställda minskat med flera timmar i veckan, enligt fackförbundet Mandate.  

”Bor i mitt gamla pojkrum”

En undersökning bland fackets medlemmar som jobbar i butik, visar att den genomsnittliga arbetstiden är 27 timmar i veckan. Många har bara 20-25 timmar på kontraktet. Minst hälften av de butiksanställda tjänar under fattigdomsgränsen i Irland och klassas som ”working poor”.

Många butiksanställda har fått det så tufft ekonomiskt att de inte har råd med hyran. De tvingas att flytta till en mindre bostad.

Andra har fått göra som Eoghan Fox. För tre år sedan flyttade han hem till sina föräldrar igen. Då var han 34 år och bodde i en lägenhet i Galway med två vänner. Efter en renovering tredubblades hyran och Eoghan hade inte en chans att bo kvar med lönen från Marks & Spencer.

– Nu bor jag i mitt gamla pojkrum. Det var tur, jag vet inte hur jag hade klarat mig annars, antagligen hade jag fått vända mig till socialtjänsten. Som läget är nu har jag inte heller råd att betala någon sjuk- eller pensionsförsäkring. Jag hör definitivt till gruppen ”working poor” och det är sannolikt den största orsaken till att jag inte har familj.

Har fackliga uppdrag

Eoghan Fox har flera fackliga uppdrag för Mandate. Vi träffas i centrala Dublin, när han är på ett möte på fackets huvudkontor. Där jobbar Lorraine O´Brien som förbundets generalsekreterare. Trots många år i fackets tjänst säger hon att hon aldrig har lämnat butiksgolvet.

– Jag sålde smink på en kosmetikkedja i Cork när jag var ung. Jag gick med i facket tidigt och nu har jag jobbat fackligt i 26 år. De butiksanställda finns ständigt i både mitt hjärta och i mina tankar, jag förstår verkligen vad de kämpar med, säger Lorraine O´Brien.  

Precis som Eoghan på Marks & Spencer kämpar många butiksanställda för att skapa ett drägligt liv trots få timmar på kontrakten. Fram till 2018 var det inte ovanligt med nolltimmarskontrakt i handeln. Men då ändrades lagen och de kontrakten försvann.  Samtidigt infördes så kallade ”banded hours”.

”Alldeles för oförutsägbart”

Det betyder, lite förenklat, ett kontrakt på ett spann av timmar, till exempel mellan 20 och 25 timmar i veckan. Exakt hur många timmar det blir, eller när de förläggs, får den anställda veta någon vecka eller två i förväg.

– Det ger en viss trygghet för våra medlemmar. Men det är fortfarande alldeles för oförutsägbart. Och det blir nästan omöjligt att ha mer än ett jobb för att tjäna extra, eftersom man inte vet vilka dagar eller tider man får jobba, förklarar Lorraine O´Brien.

Hon säger att en stor del av förbundets medlemmar lever i ständig osäkerhet. Och att allt fler är fattiga.

– De tvingas förlita sig på att få extra timmar. Men det är ingen garanti. Många tvingas tillbaka hem till sina föräldrar. Det blir bara värre och värre och arbetsgivarna visar ingen vilja att förändra situationen.

Kan inte låna till bostad

Det är just osäkerheten och de få timmarna som är grundorsaken till att så många av de butiksanställda i Irland är fattiga. Det menar Conor McCabe, ekonom och forskare på Queen’s University i Belfast.

Han är också författare till Mandates rapport om fattigdom som bygger på en medlemsundersökning och officiell statistik.

– Den viktigaste orsaken till fattigdom bland butiksanställda är att de har för få timmar. Inte att timlönen är för låg. De kämpar med att få fler timmar för att ha råd att leva. Den osäkra inkomsten får stora effekter, till exempel går det inte att få lån till bostad om du har en oregelbunden inkomst. Bankerna är hårda på det.

Han pekar på paradoxen att handeln är en av grundpelarna i Irlands ekonomi, samtidigt blir de som jobbar där allt fattigare.

– Vi ser att det blir fler anställda i butikerna. Men timmarna på varje anställd blir färre. Det är en strukturell förändring som syns i hela branschen. Inte bara på de stora kedjorna, som Dunnes, Tesco, Pennies, utan också i småbutiker. Och där är färre med i facket och har ännu svårare att påverka sin situation.

Bor hos mormor och morfar

En av dem är Michael Flaherty. Han är 23 år och en av tre anställda på vintagebutiken Planet Retro i Galway. Trots att han har en timlön som är något högre än den lagstadgade minimilönen har han svårt att försörja sig.

– Jag bor hos min mormor och morfar och behöver inte betala någon hyra. Annars hade det inte gått, då hade jag behövt byta jobb. Men jag trivs här, jag får jobba ganska mycket, ofta upp till 35 timmar i veckan. Vårt största problem är att vi är för få, det blir en del ensamarbete och stress, säger Michael.

Han har många vänner som också jobbar i små butiker. Själv jobbade han i en livsmedelsbutik förut, men trivdes inte där.

– Det var för opersonligt för mig. Och det kändes som att man inte uppskattades av arbetsgivaren. Så är det för många i butiksbranschen – man blir dåligt behandlad av sina chefer och många känner inte till sina rättigheter. Man blir lämnad i ett glapp.

Hyrorna har ökat

Planet Retros ägare Maggie Concannon har drivit butiken i sex år och vill att de anställda ska trivas och stanna.

– Jag vill behålla personalen, de är oerhört viktiga för oss, så jag betalar mer än minimilönen. Men det är svårt att få det att gå runt för en liten butik. Alla kostnader har ökat, särskilt hyrorna.

Hyrorna är, enligt forskaren Conor McCabe, ett stort problem för hela butikssektorn. Både arbetsgivare och anställda är pressade.

– Vi har en bostadskris i Irland och det är väldigt allvarligt. Låga löner och höga boendekostnader leder till stora sociala problem, det krävs en politisk lösning. Folk måste kunna betala sina hyror.

”Måste kräva förändring”

Det är svårt att se någon lösning för de som försöker klara ekvationen med få timmar på kontraktet och hög hyra. Eoghan Fox på Marks & Spencer tror att det enda sättet är att fler organiserar sig fackligt och protesterar.

– Vi behöver bli starkare för att kunna utmana systemet. Vi måste kräva förändring, annars kommer fler tvingas in i fattigdom och det är inte rätt.