Efter ambulansmordet: Regioner kollar inte farliga personer trots att det går

Christian Rékalos är förbannad. Han är ambulanssjukvårdare i Malmö och huvudskyddsombud för facket Kommunal och ser det som att någon behövde dö för att ambulanspersonalens säkerhet skulle bli intressant.

– Vi har sagt det i många år, det är bara en tidsfråga innan något händer. Nu är folk rädda för att nu snackas det en massa men sen glömmer man bort det sakta men säkert, säger han.

Efter mordet på en ambulanssjukvårdare i Nordanstig den 20 september har diskussionsvågorna om ambulanspersonalens säkerhet gått höga.

Flera fack och arbetsgivare gick snabbt ut och krävde lagändringar som gör det möjligt för ambulanserna att få tillgång till polisens misstanke- och brottsregister, så att adresser eller personer kan ”flaggas”. Eftersom den misstänkte mördaren attackerat annan ambulanspersonal bara tre dagar före mordet, och dessutom dömts för ett våldsbrott tidigare i år, har flera menat att mordet då kunnat undvikas.

Går att dela journaler

Men det finns andra saker än flaggning som kan varna för farliga personer. I Region Kronoberg har ambulanserna tillgång till sjukhusjournaler, där information som våldsbenägenhet och rekommendationer om att polis bör följa med kan skrivas in.

Socialstyrelsen rekommenderade i en rapport som kom i somras fler regioner att göra som Kronoberg och införa möjligheten att läsa journaler för ambulanspersonal, just för att minska risken för hot och våld. Eftersom det är mindre komplicerat att införa än flaggning tycker Socialstyrelsen att regionerna ska börja med det – så fort som möjligt. 

– Uppnår man då inte en betydligt bättre säkerhet för ambulanspersonalen så måste man gå vidare med någonting annat, då kan flaggning vara aktuellt. Men det vi föreslår kan man göra inom loppet av några veckor eller månader, säger Anders Nordlund, utredare på Socialstyrelsen.

Efter mordet utreder arbetsgivaren förändringar

I Region Gävleborg, där den mördade ambulanssjukvårdaren jobbade, har ambulanspersonalen bara tillgång till ambulansjournaler. Dessutom har de på grund av hur sekretessreglerna tolkats egentligen inte fått läsa dem innan de har träffat patienten och säkerställt identiteten, berättar ambulanssjuksköterskan Luis Monroy.

Han är lokalt skyddsombud för Vårdförbundet och var kollega med den dödade ambulanssjukvårdaren.

– Men nu efter händelsen har vi fått okej att läsa innan. Man tittar mellan fingrarna. Men är det Prio 1 har vi inte tid att ta fram plattan och börja läsa journaler, då måste man åka direkt, säger Luis Monroy.

Han säger att det inte heller är säkert att det stod något i ambulansjournalen i det aktuella fallet.

– Vi behöver flaggning och att få läsa sjukhusjournaler. Det är de stora grejerna som vi kämpar för att få.

Det är alltså inte tekniskt möjligt att läsa ambulansjournalerna i bilen när de kör på larm där det är bråttom. Men det är en sådan sak som regionen utreder nu.

– Vi måste vända på varenda sten. Hur kan vi göra det säkrare för vår personal? Man måste värdera det utifrån flera perspektiv – teknik, juridik och patientsäkerhet. Ingen ska dö när den kommer till sin arbetsplats, säger Martin Andersson, förbundsdirektör på Region Gävleborg.

Reglerna tolkas olika

Anders Nordlund på Socialstyrelsen tycker, trots uppmaningen att det redan nu går att göra som Region Kronoberg, att det behövs ett klargörande av juridiken eftersom reglerna tolkas så försiktigt av de flesta regioner.

– Det finns starka argument för att det här behöver juridiskt tydliggöras, säger han.

Ambulanssjukvårdaren Christian Rékalos i Malmö tycker att det måste bli ett slut på att regionerna gör så olika tolkningar.

– Här får vi i princip inte se någonting. Man måste se över det nationellt så att man tolkar det mesta och det mest viktiga på samma sätt. Sen har man vissa problem i storstäder och andra på landsbygden. Men det är vår säkerhet det handlar om, oavsett om du står inne i Malmö eller på någon åkermark, säger Christian Rékalos.

Han tycker inte att det räcker med tillgång till patientjournaler eftersom det kräver att personen har haft kontakt med vården tidigare, utan vill se flaggning från polisens register också.

– Folk som är markerade som farliga för polisen är ju som utgångspunkt också farliga för oss.

Kritik mot SOS Alarm

Ett annat problem som lyfts fram är att polis ibland nekar att åka på ärenden och att SOS Alarm då ändå försöker få ambulansen att åka på larmet. Christian Rékalos ger ett exempel från när han och en kollega larmades ut till en person som var berusad och låg och sov. De tyckte att det lät som ett ärende för polisen och protesterade.

– Men polisen ville inte köra på det. Det slutade i slagsmål på öppen gata för att försvara min gravida kollega och jag fick trycka överfallslarmet, berättar han.

Polisen ringde då upp och frågade om det var på riktigt.

– Hade han haft en kniv hade jag fått lösa det, jag har inget val. Jag har inget skydd, inga vapen, inga maktmedel, inte samma våldskapital. Med det våldskapital jag kunde använda skulle jag försöka få det att se snyggt ut så att jag inte själv hamnar i problem.

Han tycker att SOS Alarm på något sätt måste få ett arbetsmiljöansvar för ambulanspersonalen.

– De ska bli ansvariga för vad de skickar oss på.