Döden på järnvägen är priset för vårt nyliberala experiment
Dödsolyckan i Malmö var inte bara ett haveri på järnvägen. Det är ett haveri för hela sättet vi styr Sverige, skriver Arbetet politiska redaktör.
Bilder från dödsolyckan. ”Det som en gång var ett sammanhållet system har blivit en kedja av företagare och kontrakt, där varje länk handlar upp nästa.”
Det börjar i Malmö. Två banarbetare – Kevin och Niklas – skickas ut i ett av landets mest trafikerade spår.
De skulle under kommande dagar åtgärda besiktningsanmärkningar längs flera kilometer spår. Den eftermiddagen åkte de till platsen för att kontrollera en växel.
Utan skydd och utan att tågen stoppas.
Ett tåg i 158 kilometer i timmen närmar sig. Lokföraren nödbromsar men det är för sent. Kevin dör, Niklas blir svårt skadad och förlorar ett ben.
Arbetets granskning visar hur Trafikverket visste att den arbetsmetod som användes – så kallad tågvarning – var livsfarlig. Ändå användes den. Det hade blivit för dyrt att stänga av trafiken.
Det låter som ett unikt haveri. Men här ryms egentligen en större berättelse om ett systemfel i svenskt samhällsliv.
Vi backar klockan ett par decennier.
Bryter upp monopolet
Då började staten, av ideologiska skäl, bryta upp gamla järnvägsmonopol och lät en mängd nya aktörer ta över roller som trafikoperatör, underhållsentreprenör, stationsförvaltare, konsulter, underkonsulter och så vidare.
Det som en gång var ett sammanhållet system har blivit en kedja av företagare och kontrakt, där varje länk handlar upp nästa.
Staten, genom Trafikverket, gör allt mindre själv. Den beställer, följer upp och mäter. Själva arbetet utförs av entreprenörer som konkurrerar om jobb.
Och för att få jobb måste man vara billig. Och snabb.
När Kevin och Niklas gick ut i spåret i Malmö stod de i den nedersta länken av den här kedjan.
Inhyrda av en underentreprenör till statliga Infranord, som i sin tur arbetade på uppdrag av Trafikverket. Flera led av kontrakt mellan den som beställde arbetet och den som riskerade livet.
Misshandlingen av svensk järnväg och människorna som arbetar kring den är ett koncentrat av hur staten fungerar sedan new public management, NPM, blev överideologi.
Med start på 1980-talet introducerades NPM som en filosofi för att effektivisera offentlig sektor genom marknadsinspirerade metoder och företagsliknande styrning.
Det har lett till en stor omdaning av välfärden och många samhällstjänster.
I sjukvården styrs vårdcentraler av produktionsmål. Alltså hur många patienter som hinner avverkas, inte hur friska de blir.
Sjukhus belönas om de kortar väntetiderna, vilket gör att enkla fall prioriteras före svåra. Riksrevisionen har varnat för att detta tränger undan patienter med stora vårdbehov.
Socialstyrelsen visar att en fjärdedel av kommunerna tidsätter varje hemtjänstbesök, vilket gör vården mer stressad och mindre mänsklig.
Gift som sprider sig
I skolan har konkurrensen mellan friskolor och kommunala skolor skapat ett system där betyg används som marknadsföring. Forskningen visar att det lett till betygsinflation och växande segregation.
Och hos Försäkringskassan är det viktiga hur snabbt ett ärende avslutas, inte om beslutet blir rätt.
Polisiär framgång mäts främst på antalet ingripanden och utfärdade böter. Ett lyckat socialkontor utvärderas på sina handläggningstider och avslutade ärenden. Inte på om barn får trygghet eller människor kommer ur sin utsatthet.
När marknadens logik flyttat in i staten har också marknadens värderingar spridits som ett gift.
Det som kostar pengar ses som ett problem, inte som en investering. De anställda måste pressas för att prestera, effektivitet uppstår bara under hot om konkurrens
På så sätt har NPM inte bara varit en styrningsmodell. Det var en ny människosyn.
En människosyn som gör gällande att människor inte drivs av ansvarskänslor. Som gör gällande att det inte finns saker som plikt, yrkesstolthet eller solidaritet.
Det enda som finns är det som går att siffersätta, kontrollera, jämföra och utvärdera.
Det är en människosyn där tillit ersätts av misstro och där kunskap ersätts av centralt framtagna manualer, mallar och mätbara mål.
Med NPM har vi fått ett samhälle där ingen längre tar ansvar men alla jagar effektivitet. Ett samhälle som hellre låter två arbetare riskera livet än stänger av ett tågspår.
När människoliv vägs mot minuter på tidtabellen är det inte bara järnvägen som gått sönder.
Det är själva samhällskontraktet.
