Anna-Karin Hatt har fått nog – och Sverige får skämmas

Anna-Karin Hatt meddelade i dag att hon vid Centerpartiets stämma i Karlstad nästa månad avgår som partiledare.  

Anledningen hon uppger är det hot och hat hon som ledare för Sveriges sista liberala parti tvingats utstå. 

Det är svårt att spekulera kring vad som hänt eller vad som blev droppen för den relativt nya centerledaren. 

Men några saker vet vi. Det var tio år sedan Anna-Karin Hatt lämnade politiken. När hon i gjorde comeback efter  en decennielång paus från var det ett annat politiskt klimat som mötte henne. 

Kallt, hårt, sämre

Detta politiska klimat är hårdare, kallare och, skulle nog många hävda, sämre. 

Hatt blev snabbt en av Sveriges mest kontroversiella politiker. Centerpartiet vägrade det höga tonläget i migrationsdebatten och var inte alls med på den strama linje Tidöpartierna och Socialdemokraterna slagit fast. 

Sådant kostar. Att säga annat än att Sverige är fullt i dag kostar. Och svansen man får efter sig är allt annat än trevlig. 

Efter ett decennium i näringslivet blir mötet med dessa högljudda antidemokrater minst sagt obehaglig. 

Och oavsett vad man tycker, hur luttrad man är och hur mycket stöd man får så är det väldigt, väldigt svårt (för att inte säga omöjligt) att värja sig när hoten kryper sig inpå ens hem och familj. 

Något är trasigt

Det är sunt av Hatt att sätta gränser, få nog. Det är inte normalt att som folkvald behöva utstå den skit som drabbar dem som förespråkar en annan linje i migrationsfrågan. 

Och det säger något om våra politiker som orkar vara kvar, en förklaring för varför de känns och är frånkopplade. Annat går helt enkelt inte att vara. 

Det är så klart ett nederlag för Centerpartiet, som kommer ha det tufft att hitta en profilerad ledare att bygga en valrörelse kring. Tiden är också knapp att ”bygga” någon. 

Anna-Karin Hatts avgång måste dock få handla om det som den faktiskt är ett tecken på: något är sönder i vår demokrati. 

Men vi kan inte heller nöja oss med ett krasst konstaterande. Något måste hända. Det är ett uselt betyg för Sverige att en person inte kan vara politiskt obekväm utan att utstå hot och hat.