”Tystnadskultur ska inte förekomma i Kriminalvården”
På debattplats i Sekotidningen skriver Daniel Ekblad den 2 september om en växande tystnadskultur inom Kriminalvården och uppmanar facket att agera. Kriminalvårdens sex regionchefer delar inte bilden av en utbredd tystnadskultur i en replik.
”Kriminalvården vill och behöver arbeta tillsammans – ledning, personalorganisationer och skyddsorganisationer – för ett öppet och respektfullt klimat där vi lyssnar på varandra”, skriver sex regionchefer.
REPLIK. Det finns sannolikt flera uppfattningar om och olika sätt att beskriva vad tystnadskultur är och innebär.
Vår uppfattning är att det handlar om att medarbetare kan uppleva rädslor och hinder för att komma med synpunkter och förslag, ibland kritiska, som ytterst syftar till att förbättra vår verksamhet och arbetsmiljö.
Att inte bli respekterad och lyssnad på och mötas med tystnad.
Låt oss vara tydliga: Tystnadskultur ska inte förekomma i Kriminalvården.
Kriminalvården vill och behöver arbeta tillsammans – ledning, personalorganisationer och skyddsorganisationer – för ett öppet och respektfullt klimat där vi lyssnar på varandra.
En tystnadskultur kan uppstå i alla organisationer. Även i en organisation som Kriminalvården, där medarbetare arbetar utifrån strikta regler och rutiner, med stort ansvar och i en pressad tid.
Det är därför något som vi är vaksamma på. Den statliga värdegrunden och vår etiska kod är grundpelare för Kriminalvården. Det är också en snabbt växande myndighet och verksam över hela landet.
Bra bit över 20 000 medarbetare
Vi är nu en bra bit över 20 000 medarbetare. Självklart kan det i en så stor och växande organisation uppstå situationer som inte är bra; det kan ske felsteg och riktas rättfärdig kritik. Det viktiga är att det får komma fram.
Vi delar inte bilden av en utbredd tystnadskultur i Kriminalvården. Tystnadskultur, där den fått fäste, verkar hämmande och kan få verksamheter att stagnera.
Vi ser i huvudsak en organisation med medarbetare och chefer som aktivt arbetar tillsammans, är stolta och tar ett stort gemensamt ansvar.
Ute i verksamheten möter vi kriminalvårdspersonal som trivs med sitt arbete och känner att de kan göra skillnad.
Man för öppna och konstruktiva samtal, tar initiativ, testar, lär av misstag och hittar tillsammans lösningar.
Jobbar löpande med facket
Kriminalvården jobbar löpande tillsammans med skydds- och fackliga organisationer, genom MBL och skyddskommitté, där frågor som kan utgöra grogrund för problem kan tas upp.
Vi skapar och ger förutsättningar till både medarbetare och chefer att samarbeta och ha tillit till varandra.
Nämnas kan introduktion, utbildning, arbetsmiljöundersökningar och arbetsplatsträffar. Det är alla viktiga delar för att skapa en trygg och bra arbetsplats, där klimatet ger mod att göra sin röst hörd.
I Kriminalvården vill vi att frågor i första hand hanteras på den nivå där de bäst kan lösas.
Men det finns också ett system för att vid behov kunna lyfta frågor från en nivå till en högre.
Det finns också en visselblåsarfunktion, som är i högsta grad reell och tas på stort allvar.
Och på en punkt vill vi vara glasklara: Rädslor och hinder för att ta upp frågor med risk att drabbas av repressalier ska inte förekomma i Kriminalvården.