Därför är högern så rädd för Nooshi Dadgostar

Det absolut jobbigaste för svensk höger, om det nu äntligen blir fred i Gaza, är förstås hur det ställer till deras valrörelseplanering.

För tänk om det betyder att palestinarörelsen liksom… klingar av. Ebba Busch, Jimmie Åkesson, Ulf Kristersson och Simona Mohamsson har ju jobbat stenhårt med att frammana bilden av att de svenska palestinaaktivisterna hotar demokratin.

Att några tusen människor med plakat och keffiyeh är statsfiender. Att samhällsordningen står på spel varje gång någon ropar ”ceasefire now” utanför Utrikesdepartementet eller riksdagen.

Det är en berättelse de har lagt månader på att bygga. Det är en berättelse som ska rädda regeringen från att prata om familjernas ekonomi, vårdköer, massarbetslöshet och sjunkande skolresultat.

Höga på sitt skräckknark

Ebba Busch har sagt att fler palestinaaktivister ska lagföras, utvisas, nekas medborgarskap. Hon vill svartlista demonstrationsorganisatörer, förbjuda protester i närheten av riksdagen och låta polisen avgöra vem som är tillräckligt civiliserad för att delta i det offentliga samtalet.

Den moderata gödkycklingen Douglas Thor vill att staten ska uppfostra människor till rätt värderingar, att den som inte tycker rätt ska stigmatiseras eller skickas ut ur landet. Han vill införa ett nytt brott, ”störande av demokratin”, för att kunna lagföra demonstranter som stör maktens sinnesro.

Don’t get high on your own supply är en gammal varning från knarkvärlden: ta inte av det du själv säljer.

Det är ett råd som svensk höger borde ta på allvar.

Mörkt hår, mörka ögon

De har snortat sin egen mytbildning om stökiga invandrare så länge att de på fullt allvar tror att alla som inte talar med små bokstäver är ett hot mot nationen.

Så när Nooshi Dadgostar höjde rösten och talade i munnen på sina motdebattörer under gårdagens partiledardebatt tyckte till och med småborgerliga jag att det hela var en smula ouppfostrat – men att det gott kunde få stanna där.

Förr i världen hade man låtit henne gå hem och skämmas. Så hade saken varit ur världen.

Men detta är inte förr i världen. Detta är 2025 och svenska högern såg i SVT ett omen om samhällsupplösning. De såg en synderska vars uppstudsighet nu måste utredas, analyseras och fördömas på bredden och tvären.

Det är förstås ingen slump att det är Nooshi Dadgostars snacksalighet som väcker sådan oro.

Mörkt hår, mörka ögon, för mycket temperament.

Då får vi utvisa dem

För den nya borgerligheten flyter allt ihop till samma skräckbild: invandraren, aktivisten, kvinnan som skriker sönder demokratin.

I deras berättelse är hon inte partiledare utan själva hotet förkroppsligat.

Statsminister Ulf Kristerssons presschef hotar nu med att avråda sin chef från att delta i fler debatter där Dadgostars mikrofon är påslagen.

Ty i den borgerliga föreställningsvärlden är demokratin som bäst när den liknar en välartad middag. Rösterna hålls dämpade och ingen spiller på duken. Herrarna talar först och damerna mumlar sitt bifall i lagom tonläge.

Och om svartskallarna inte går med på det får vi helt enkelt utvisa dem.