Väl väntat att László Krasznahorkai får årets Nobelpris
Kanske börjar det bli dags för Akademien att bli lite mer oväntade än så här? skriver Arbetets kulturredaktör om årets Nobelpristagare i litteratur.
László Krasznahorkai.
KOMMENTAR. Det låg i luften att det skulle bli en centraleuropé. Min egen förhandstippning var där eller Nordafrika.
Om förra årets pris till sydkoreanen Han Kang får ses som rejält brett och publikt är årets pristagare, ungerska regimkritikern László Krasznahorkai, oväntat förhandstippad.
På hela taget ett kul och profilstarkt val. En kul författare med mörk humor. Ordet ”kompromisslös” upprepas överallt.
Jag har hört författarens namn nämnas flera gånger senaste månaden. Oddsen på bettingsajeterna var så låga att man knappast kunnat tänka sig att han skulle ta hem priset. Normen är ju att favoritskap ligger författarskapet i fatet.
Återigen har också Dramaten, precis som förra året, tippat rätt med en pågående och välbesökt uppsättning av ”Motståndets Melankoli”.
Även för bokhandeln är det här givetvis goda nyheter. Ett relativt lättillgängligt författarskap utgivet på storförlaget Norstedts. Där är det egentligen bara en fråga om att sätta i gång tryckpressen. Julhandeln är räddad.
Böcker finns alltså. I grund och botten något bra. Även om det alltid är roligare när det lilla förlaget tar hem storvinsten.
Dags att blir mer oväntade?
Men kanske börjar det bli dags för Akademien att bli lite mer oväntade än så här?
Om vinnaren var så förutsägbar att spelbolagen kunnat räkna ut vem som ska ta hem det har något förändrats. Tidigare har favorittippning ju snarare varit en dom.
Krasznahorkais namn hördes så sent som i P1:s sändning kvarten före prisutdelningen – när man skämtade om hur de låga oddsen innebar små chanser.
Det står till och med på Dramatens – i övrigt rätt knapphändiga – presentation av författaren att han är Nobelpristippad.
Ska det vara så enkelt?
Då kanske Nobelpriset i litteratur börjat förlora en del av sin spänning och mystik.
Eller för mig att tänka om?
Det här är egentligen min enda småsnobbiga invändning angående årets pristagare. Tråkigt lik vad jag tyckte förra året.
Kanske är det helt enkelt dags för mig snarare än Akademien att tänka om där.