När högern gnäller skapar vänstern konst
Signe Krantz läser en ledartext i GP där högermannen Håkan Boström beklagar sig över att kulturen är vänster. Vad hon ser påminner om när heteros beklagar sig över att det inte finns någon prideparad för straighta.
”Bokmässan kommer nog aldrig uppfylla Boströms högsta önskan och arrangera ett seminarium som problematiserar vänsterns kulturella hegemoni”, skriver Signe Krantz.
Vänsterns kulturhegemoni är snart över. I alla fall om man ska tro Håkan Boström på GP:s ledarsida. Han har nämligen hittat två kulturpoddar han gillar.
Under Bokmässan i Göteborg beklagade Broström sig över att kulturen domineras av kreatörer med en “identitet på vänsterkanten”. Inte övertygelser eller sympatier. Identiteter.
Han såg för många programpunkter på mässan om att Tidö-partiernas urholkning av folkbildning och kultur har negativa konsekvenser.
Vad han ville se istället är inte helt uppenbart.
Kanske nya spännande ämnen som att invandringen gått för långt? Eller att vänstern övergivit vanligt folk för transpersonernas skull? Eller att mäns ensamhet är feministernas fel?
Bokmässan hade behövt dubbla volontärskift för att hantera publikhorderna som skulle köa i timmar för att lyssna på någon som äntligen vågade säga som det är.
Vänstern skapar konst
Det fanns faktiskt en massa borgerliga tyckare på plats. Lena Andersson. Tove Lifvendahl. Sofie Löwenmark. Timbro slog som vanligt upp sitt breda paraply.
Men jag tror som Broström att kulturvärlden ändå lutar mer åt vänster än åt höger. Helt enkelt för att folk åt vänster oftare sätter sig ner och skapar konst.
De ser inte bara kulturen som ett politiskt krig att vinna.
En gammal vän från min tid i Sverok kallade det för “görokrati”. Den som sätter sig ner och – inom demokratins ramar – gör saker, den får bestämma hur det går till. Om du aldrig hugger i på kolonilotten kan du inte klaga på att det växer fel blommor.
Är det så att konservativa skriver för få böcker eller att ingen vill läsa dem?
Boström har lyssnat på poddar
Lyckligtvis ser Boström hopp i framtiden. Nu när det “varken är nytt eller utmanande att vara vänster”, som om det skulle vara drivkraften. Två poddar vågar stå upp mot vänsterns kvävande likriktning.
I podden “Stormens Utveckling” hör han analyser i den konservativa historikern Christopher Laschs anda. Oklart vad det innebär. Podden “Gästabudet” pratar för sin del om klassisk litteratur.
Vilket tydligen ingen socialist gjort tidigare. Det kan ju inte vara verken som står i centrum. Ändå blir det hela ett bevis för att vänsterns storhetstid är över.
This is your brain on blockpolitik.
Grejen är att höger mot vänster i nio fall av tio utanför partipolitiken är en usel förklaringsmodell. Att stirra sig galen på etiketter leder bara till errormeddelanden när man träffar livs levande människor.
Speciellt inom kulturen.
Konjak i halsen
Boströms falska dikotomi fortsätter. Höger är kulturkonservatism, finkultur, att stå upp mot eliten och att tänka fritt.
Vänster är kulturradikalism, fulkultur, och en identitet som man klär på sig för att få kulturellt kapital.
Tacka vet han konst med borgerlig kulturell prägel som klassisk litteratur och traditionellt måleri. Som om många av dem inte var sin tids radikaler.
Om han visste hur många blåhåriga queers från Tumblr som håller svensk folkmusik vid liv hade han satt konjaken i halsen.
En god vän studerar de gamla mästarnas måleri på en ansedd skola i Florens. En sån skola där de tillbringade det första halvåret med att skissa klot och kuber till formerna var inristade på baksidan av ögonlocken.
Hon hittade direkt likasinnade i ett par klasskamrater med parallella karriärer som tecknare av erotiska manga om män som tycker om varandra väldigt mycket.
De bryr sig om konsten, helt enkelt. Lycka till med att stämpla dem som antingen kulturradikaler eller kulturkonservativa.
Som prideparader för straighta
Det är som när heteros klagar över att det inte finns prideparader för straighta. Kanske för att ingen arrangerar dem. När någon väl tar tummen ur orkar ingen dyka upp.
Det handlade aldrig om det.
Håkan Boström medger att högern lämnat walkover. Tidö-partiernas politik på området är att stänga replokaler och kalla kulturutövare bortskämda. Och SD, de vill att staten ska styra kulturen mot nationalism.
Bokmässan kommer nog aldrig uppfylla Boströms högsta önskan och arrangera ett seminarium som problematiserar vänsterns kulturella hegemoni.
Men det hade förmodligen ändå inte fått fler unga nationalister att skriva sina första romaner istället för att sitta på X och äga vänstern med AI-genererade memes.
De får hålla på med sina metadebatter.
Vi andra är upptagna med att skapa mer av den kultur vi älskar.