Gå till innehållet
Gå till startsidan

Ett bättre arbetsliv kräver modig journalistik

Sök

Värk och skador i stallen – har knappt förändrats på 100 år: ”Brinner för jobbet”

Grep, skottkärra, tunga vattenhinkar. Moderniseringen har inte nått hästbranschen. Forskaren Åsa Bergman Bruhn har studerat en bransch där medarbetarna älskar sitt jobb, men slits ut.  

0:00 0:00
Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av artikeln!

 När studien om arbetsmiljön på travstall skulle följas upp fick Åsa Bergman Bruhn och hennes forskarteam ett förvånande resultat – nästan alla som hade deltagit i enkätstudien två år tidigare hade slutat.

Ändå hade enkäten visat att anställda på både travstall och ridskolor stack ut tydligt från andra yrkesgrupper i ett avseende – de älskade sitt jobb.   

Manuellt arbete som för 100 år sedan

Ett svar på varför de ändå valt att sluta hittade forskarna i hästbranschens fysiska arbetsmiljö, som på många sätt ser likadan ut som för 100 år sedan. Till skillnad från lantbruket, där maskiner gör en stor del av jobbet, har hästnäringen knappt automatiserats.

Många gånger ses inte hästyrkena som riktiga yrken, utan som en hobby som man också arbetar med. Samtidigt kräver det hög yrkeskompetens.

Mycket sköts fortfarande manuellt av människor. I hästnäringen bär man fortfarande vattenhinkar, mockar, drar skottkärror och packar hö i påsar – varje dag. 

– Hästmänniskor brinner för sitt jobb, men nästan alla vi intervjuat i vårt projekt har smärta eller värk i kroppen. I nacke, axlar, rygg eller ben, säger Åsa Bergman Bruhn.   

En stor del av stallarbetet görs fortfarande manuellt. Åsa Bergman Bruhn menar att det är viktigt att variera arbetsuppgifter under dagen, för att undvika förslitningsskador.

Finns lite forskning om hästbranschen

Hon är i grunden sjukgymnast och nu universitetslektor inom arbetsvetenskap på Högskolan i Dalarna. Åsa Bergman Bruhn har medverkat i flera forskningsstudier om arbetsmiljön i hästbranschen. Något som slog henne tidigt var hur lite forskning som finns i ämnet – trots att branschen idag sysselsätter närmare 38 000 anställda i Sverige.   

 – Det är väldigt eftersatt om vi jämför med forskningen om andra branscher. Många gånger ses inte hästyrkena som riktiga yrken, utan som en hobby som man också arbetar med. Samtidigt kräver det hög yrkeskompetens, säger Åsa Bergman Bruhn.  

Få ifrågasätter tunga arbetet

Genom enkäter, intervjuer och att iaktta arbetet ute på ridskolor och i travstall har Åsa Bergman Bruhn och hennes forskargrupp kartlagt arbetsmiljön. Något som var överraskande för henne, som inte själv är hästmänniska, var den särskilda arbetskultur som finns i många stall.

Eftersom majoriteten kommer till yrket via sitt intresse finns en stark lojalitet med arbetsgivaren. Hästintresset väcks ofta redan som barn och man skolas in i den höga arbetsmoralen. Få ifrågasätter att stallarbetet är så fysiskt tungt, menar Åsa Bergman Bruhn.   

– Det är förstås positivt att vara lojal. Men det är också något som kan vara hämmande för viljan att ifrågasätta det som inte fungerar bra i arbetsmiljön. Det kan vara en bidragande orsak till att så få är med i facket, säger hon.  

”Liksom vårdyrkena är det här en bransch som är fysisk tung och där man sätter andras behov före sina egna, säger universitetslektor Åsa Bergman Bruhn som studerat arbetsmiljön i hästbranschen.

Bra säkerhetsarbete – men långsiktiga risker missas

I forskningsstudien har hon arbetat praktiskt med att föra in arbetsmiljöarbetet på ridskolor och i travstallen. Och även om många hästarbetsplatser inte följer arbetsmiljölagen så som den är skriven hade arbetsplatserna andra styrkor.   

– Säkerhetsarbetet är ofta bra, man anpassar arbetet efter vilka risker som finns varje dag. Däremot är det vanligt att missa att göra skyddsronder enligt regelverket, och det gör att mer långsiktiga risker för förslitningar hamnar i skymundan. Där kunde vi hjälpa stallen att komma i gång med ett mer systematiskt arbetsmiljöarbete, säger hon.   

På sikt behöver stallarbetet mekaniseras mer. Men redan idag finns enkla åtgärder för att förbättra den fysiska arbetsmiljön, som ergonomiska redskap och eldrivna skottkärror.

Liksom vårdyrkena är det här en bransch som är fysisk tung och där man sätter andras behov före sina egna.

Kvinnodominerat yrke

På ridskolor är majoriteten av de anställda kvinnor, medan könsfördelningen i travstall är mer jämn. Men det tunga fysiska arbetet i travstallen görs främst av kvinnor, medan männen i större utsträckning arbetar som tränare och kuskar. Åsa Bergman Bruhn drar paralleller till andra kvinnodominerade yrken.   

– Liksom vårdyrkena är det här en bransch som är fysisk tung och där man sätter andras behov före sina egna. Vi stötte ofta på medarbetare som var på jobbet trots att de var sjuka, de ville inte att det skulle drabba verksamheten.   

Stort rekryteringsbehov – behövs förändring

Drygt fyra av tio hästföretag har rekryteringsbehov, enligt en enkät som genomfördes 2023 av Hästnäringens Yrkesnämnd och Hästnäringens Nationella Stiftelse.

För att fler ska välja att arbeta i hästbranschen tror Åsa Bergman Bruhn att det krävs att den moderniseras. Mängden tunga arbetsmoment behöver minska för att ge plats åt drivkraften att jobba med hästen.   

– Även om det inte är möjligt att bygga om alla stall och automatisera dem finns det många förbättringar som hästarbetsgivare kan göra här och nu. Ett exempel är att använda sig av eldrivna skottkärror och ergonomiska redskap, säger hon.   

När nya stall byggs bör man se över möjligheten till att mekanisera tunga arbetsmoment som utfodring och mockning, såsom lantbruket gjort. Det sparar på de anställdas kroppar och ger mer tid att arbeta med hästen, menar Åsa Bergman Bruhn.

Att skapa en mindre tung arbetsmiljö är avgörande för att kunna behålla kompetent personal i hästbranschen, menar Åsa Bergman Bruhn.   

– Det spelar ju ingen roll hur mycket du brinner för ditt yrke, du måste helt enkelt hålla fysiskt om du ska kunna vara kvar i yrket.