På Clas Ohlson sänks lönen när man jobbar hårt

Anställda på Clas Ohlson har fått ett erbjudande de inte kan tacka nej till. Antingen kritar de på ett nytt, sämre anställningsavtal, med slopade lokala löneförmåner – eller så är det tack och adjö. 

Bakgrunden till skambudet är att Clas Ohlson går som tåget. Det kan låta märkligt men det är exakt där skon klämmer: detaljhandelsjätten går helt enkelt för bra. 

Aktien upp 300 procent

Försäljningen har ökat så mycket att företaget fått bygga ut sitt centrallager och på börsen har aktiekursen ökat med över 300 procent. 

I det lokala avtal lagerarbetarna på lagret i Insjön tecknat utgår en bit av kakan till de anställda som varit med och byggt framgången. 

När kakan nu vuxit sig rekordstor blir löntagarbiten större än vad Clas Ohlsons ledning kan leva med. De vill inte ha någon trickle down-effekt på sina stålar. 

Clas Ohlsons ledning hade ju tänkt flytta det där lagret från Insjön. Men de villkorade de beslutet att stanna kvar och bygga ut med försämrade villkor för de anställda.  

Uppenbar orättvisa

Och lagerarbetarna borde vara tacksamma att de ens har ett jobb att gå till, är företagets budskap. 

Det spelar alltså ingen roll att ägarfamiljernas aktier är värda miljarder. Eller att de har råd att fortsätta betala enligt den lokala ersättningsmodellen. Eller att de anställda varit med och byggt företagets framgång och skapat värde. 

Det är svårt att tänka sig en mer uppenbar orättvisa:  
 
Samtidigt som att företaget går som tåget och vd:n tjänar rekordsummor får de anställda på lagret det sämre. 

Men det är ju så här företagande har fungerat i alla tider. Den som äger företaget, fabriken, produktionsmedlen eller vad man nu väljer att kalla det vill alltid få ner kostnaderna för att öka sina vinstmarginaler.

Beroende av jobbet

I dag uppfattas rovdriften dock som betydligt grövre. Anledningen? Samhället i övrigt. 

De anställda på Clas Ohlson har inget att sätta emot när vi har massarbetslöshet. De kan inte pendla hur långt som helst när vare sig vägar eller tågtrafik går att lita på. 

De kan inte säga upp sig i protest när bankerna som äger deras bostäder tar ut ockerräntor, hyrorna stiger och maten är svindyr. 

De sociala trygghetsförsäkringarna är så vanskötta att folk vet att arbetslöshet och sjukdom är samma sak som fattigdom. Så de håller de sig på mattan, äter skiten.

Krävs mer än ilska

Och det förklarar varför vi har en regering som faktiskt inte vill lösa de problem vanligt folk möter i sin vardag. Att anställda är i en beroendeställning gentemot sin arbetsgivare ger arbetsgivarna den makt de tycker sig ha rätt till. 

Deras politiska gren, svensk brunhöger, krattar nu manegen för ännu mer orättvisa – genom att göra ingenting. 

Och visst kan man bli teoretisk och konstatera att motståndet därför aldrig kan nöja sig med att blotta denna logik och avfärda den som dålig, omoralisk eller ond.

Motståndet kan förstås diskuteras utifrån moral, men det handlar rättvisa och kräver därför saker bortom personliga övertygelser. 

Hårt arbete straffar sig

Vad är då dessa ”saker”? Enkelt sagt är det politik. Det krävs politik som har för avsikt att jämna ut maktförhållanden, dela kakan jämnare. Full sysselsättning och stark a-kassa, inte minst. Vägar, bostäder och schyssta villkor. Lite stöd i vardagen, liksom.

Var därför väldigt, väldigt misstänksam när någon påstår att fackförbund ska hålla sig borta från politiken. Troligtvis lever en sådan person i villfarelsen att alla får det de förtjänar. 

Och om det är något vi kan lära oss från denna Clas Ohlson-skandal är att hårt arbete ibland till och med kan straffa sig. Så ska en arbetslinje inte fungera.